Det pågår en rovdrift av natur och människa som äter sig in i livets alla skrymslen. En efter en avvecklas de sociala rättigheter som 1900-talets arbetarrörelser tillkämpade sig
I början av 2000-talet var fler än var tionde av alla mellan 16 och 64 år i Sverige förtidspensionerade eller långtidssjukskrivna. Psykisk ohälsa och kroppsliga symptom kopplade till stress och andra påfrestningar i arbetet var den vanligaste orsaken.
Politikerna svarade med utsvältningar av vården och trakasserier av de utsatta. Statsbudgeten skulle bättras och siffrorna snyggas till. Många psykiskt sjuka lämnades vind för våg eller outsourcades till de anhöriga, en utveckling som förvärrat den stressrelaterade ohälsan.
Andelen deprimerade i Sverige ökade enligt OECD från 11 procent 2013 till 30 procent under pandemiåret 2020. Även oro och ångest har brett ut sig. Klassmönstret är tydligt: värst drabbade är människor med osäkra anställningar, kort utbildning och låg socioekonomisk status.
Kvinnor är i större utsträckning sjukskrivna för psykisk ohälsa än män, och den psykiska ohälsan kryper allt längre ner i åldrarna.
Bild: Fredrik Lindblå
I detta senkapitalistiska tidevarv finns det därför skäl att närmare diskutera den psykiska ohälsan, dess orsaker och möjligheterna att ta oss ur den.
