Sjukdom, trötthet och depression kan ses som motståndshandlingar, hävdar ett anonymt franskt författarkollektiv. Här ett förkortat utdrag ur boken Det stundande upproret.

Den ständiga uppmaningen att "vara någon" upprätthåller det sjukliga tillstånd som gör det här samhället nödvändigt. Uppmaningen att vara stark skapar den svaghet som den stöder sig på, till den grad att allt blir terapi, även arbete, även kärlek. Alla dessa "hur är läget?" som vi utväxlar ger intrycket av ett samhälle sammansatt av patienter som undersöker varandra. Det sociala utgörs nu av tusen små nischer, tusen små tillflyktsorter där man kan söka skydd. Där det alltid är bättre än den bitande kylan utanför. Där allt är falskt eftersom det bara är en förevändning för att bli uppvärmd. Där ingenting kan hända eftersom vi alla är för upptagna med att huttra tyst tillsammans. Snart kommer det här samhället enbart hållas ihop genom den spänning som uppstår av att alla sociala atomer dras mot ett inbillat botemedel. Det är ett kraftverk som driver sina turbiner på en gigantisk damm av ogråtna tårar, som alltid är på gränsen att svämma över.

"I AM WHAT I AM" [Reeboks reklamkampanj 2005]. Aldrig tidigare har det rådande haft en slogan som låtit så oskyldig. Kontrollerandet av jaget i ett permanent stadium av nerbrytande, i ett kroniskt stadium på gränsen till kollaps är den bäst dolda hemligheten i den nuvarande ordningen. Det svaga, deprimerade, självkritiska jaget är det innehållsmässigt anpassningsbara subjektet som krävs för den oupphörliga utvecklingen av produktionen, det accelererande överflödet av teknologi, det konstanta omkullkastandet av sociala normer och av generaliserad flexibilitet. Det är samtidigt den hungrigaste konsumenten, och paradoxalt nog det mest produktiva jaget, som mest ivrigt och energiskt kastar sig själv in i minsta projekt bara för att senare återvända till sitt ursprungliga larvstadium.

"VAD ÄR JAG" då? Sedan barndomen har jag varit involverad i flödet av mjölk, lukter, historier, ljud, känslor, barnvisor, substanser, gester, idéer, intryck, blickar, sånger och mat. Vad är Jag? På varje sätt bunden till platser, smärtor, förfäder, vänner, älskare, händelser, språk, minnen, till alla sorters ting som uppenbarligen inte är jag. Allt som kopplar mig till världen, alla band som konstituerar mig, alla krafter som utgör mig formar inte en identitet, en sak som kan visas upp på kommando, utan en delad ensam, levd existens från vilket det framträder - på vissa platser och tider - ett varande som säger "Jag".

"I AM WHAT I AM" är inte bara en lögn, en simpel reklamkampanj, utan en militär kampanj, ett stridsrop mot allt som finns mellan varanden, mot allt diffust som är i omlopp, allt som osynligt länkar samman, allting som förhindrar den totala avskärmningen. Mot allt som får oss att existera och förhindrar att hela världen inte överallt känns och ser ut som en motorväg, en nöjespark, eller som den nya staden: uttråkad, utan passion. Ett välordnat, tomt, fruset rum, där ingen rör sig utom registrerade kroppar, molekylära samlingar och rena varor.

Sjukdom, trötthet och depression kan alla ses som individuella symptom på det som måste botas. De bidrar till upprätthållandet av den rådande ordningen, min fogliga anpassning till idiotiska normer och till moderniseringen av det som upprätthåller mig. Men om man ser det som fakta kan mina brister leda till nedmonterandet av hypotesen om Jaget. De kommer då att bli motståndshandlingar i det pågående kriget. De blir uppror och en kraft mot allt som konspirerar för att normalisera oss och amputera oss. Jaget är inte någon sak inuti oss som är i konstant kris; det är formen som de vill tvinga in oss i. De vill göra våra Jag till något klart definierat, separat, kontrollerbart, bedömbart i termer av kvaliteter, när det faktiskt är så att vi är varelser bland varelser, singulariteter bland likheter, levande kött sammanvävt med världens kött. I motsats till det som har upprepats för oss sedan barndomen betyder inte intelligens hur man ska anpassa sig - om det är en sorts intelligens, så är det slavarnas intelligens. Vår svårighet att anpassa oss, vår utmattning, är bara problem för dem som försöker att underkuva oss. Vi är inte deprimerade, vi är i strejk.