Tekniska problem med tidskriftsartiklar

Vårt artikelarkiv påverkas av ett tekniskt problem som gör att det för närvarande tyvärr inte går att se bilder i äldre tidskriftsartiklar. Vi jobbar på att lösa problemet, men tyvärr kan det ta lite tid innan bilderna är tillgängliga igen. 

Artiklarna i det nummer som är aktuellt för e-prenumeranter innehåller alla bilder.

Webbredaktionen

 

Rikedomar under isen

År 1951 skiljdes 22 grönländska barn från sina föräldrar och fördes till Danmark. Tanken var att de skulle återvända till Grönland som assimilerade, dansktalande ledare. 70 år senare stämmer nu de sex grönländare som fortfarande är i livet den kolonialmakt som alltjämt behåller sitt grepp om ön.

Ungefär samtidigt som man kidnappade Grönlands barn ändrade Danmark i ett huj dess status från koloni till län inom konungariket. Tidens antikoloniala rörelser gick segrande över världen, och det gällde att hinna före den FN-stadga som annars skulle förpliktiga Danmark att verka för Grönlands självständighet. Beslutet hemligstämplades av den danska regeringen och det nyblivna "länet" fortsatte att hållas ekonomiskt underutvecklat för att tjäna som råvarureserv och avsättningsmarknad för danskt kapital.

118913_01.jpgBild: Robert Nyberg

Klimatkrisen har ökat imperialistmakternas intresse för de grönländska naturresurserna. Ingenstans på jorden är klimatförändringarna tydligare än i och kring Grönland. Mer än 80 procent av öns yta är täckt av inlandsis. När isen drar sig tillbaka väntas stora tillgångar på olja, gas och mineraler komma i dagen. Här finns förklaringen till Donald Trumps "absurda" förslag att köpa Grönland av dess nuvarande kolonialherrar. En "ren fastighetsaffär", som han uttryckte det.

Men "i smältvattnet från inlandsisen kan en ny nation vara på väg att födas", skriver författaren Staffan Dahllöf i rapporten På väg mot självständighet som ges ut av Utrikespolitiska institutet. Kampen för självbestämmande går framåt. Tidigare i år vann grönlänningarna till slut rätten att föra sin egen talan i Arktiska rådet, utan danska mellanhänder. Segrare i senaste valet blev vänsterpartiet Inuit Ataqatigitt (Förenade inuiter). IA leder nu en koalitionsregering som bland annat har motsatt sig nya utländska gruvprojekt och avböjt ett "ekonomiskt hjälppaket" från USA.

Den danska staten har än så länge avslagit de kidnappade barnens skadeståndskrav och nöjt sig med en ursäkt från statsminister Mette Fredriksen. Frågan går nu vidare i nästa instans, liksom frågan om hela Grönlands suveränitet. Det danska greppet kanske krampar men stormakternas lär hårdna inom en snar framtid.


Hoppfullt i Glasgow

Med metaverse lovar Facebook att öppna en ny, virtuell värld för oss. Liksom all digital automatik som omger oss får projektet högst påtagliga följder i den gamla vanliga världen. Kopiösa mängder energi går åt för att hålla de digitala tjänsterna igång. Två myndighetschefer varnade nyligen för produktionen av kryptovalutor: energiförbrukningen för utvinningen av bitcoin i Sverige motsvarar redan hushållselen för 200 000 hushåll.

Kina har slängt ut producenterna av det energislösande spekulationsobjekten. Annars är det tunnsått med radikala ingripanden. Vaga löften utställda på alltför lång tid kännetecknade COP26, klimattoppmötet i Glasgow.

Men klimatrörelsen tog steg i rätt riktning. Renhållningsarbetarna i staden hade varslat om strejk. Greta Thunberg uttalade sitt stöd för dem och bjöd in dem till protestaktionerna: "Klimaträttvisa betyder också social rättvisa och att vi inte överger någon. Så vi välkomnar alla, särskilt de strejkande arbetarna i Glasgow, att förena sig med oss." Vilket de gjorde.

"Hennes ord var fantastiska", förklarade strejkledaren Chris Mitchell.


Klimatet hårdnar

Glasgowmötet har avslutats. Vissa framsteg, men en ekonomisk världsordning med profiten som grund klarar inte att styra undan katastrofen - så kan man kanske sammanfatta. Exempelvis är det mycket svårt att klämma fram de pengar som skulle bistå fattiga länder att mildra klimatkrisen.

I andra fall finns det gott om pengar. Sju stater som står för 48 procent av växthusgasutsläppen (Australien, USA, Kanada, Tyskland, Japan, Storbritannien, Frankrike) lade 2013-18 i snitt 2,3 gånger mer pengar på att bygga upp sina gränskontroller än på klimatpolitik - de tre förstnämnda 11-15 gånger.

118913_02.jpgGreta Thunberg stödde strejkande sopåkare. Foto: Anders Hellberg

Mycket migration i dag beror direkt eller indirekt på klimatförändringar: flykt undan torka, översvämningar eller annat som gjort stora områden närmast obeboeliga. Flertalet klimatflyktingar tar sig till andra regioner i hemlandet, men för den rännil som söker sig till västvärlden är ingen utgift för stor för att sätta stopp för dem. Satsningarna på gränsbefästningar göder också den säkerhetsindustri som också ser till att säkra fossilbolagens produktion. Så kan sambandet se ut mellan imperialism, klimatkatastrof och migration.


Vaccin mot dubbelmoral

Covid-19 har inte gett upp om oss än. Den hänger i och försöker på nytt, ivrigt påhejad av dubbelmoral och avsaknad av dubbelvaccin. En pandemi är global, det ligger i sakens natur. Och i ordets etymologi förstås (grekiskans "hela folket"). Ett virus som cirkulerar och får fäste på många olika stackars satar, får ett försprång och kan mutera till nya varianter, det ligger också i sakens natur. Vad som inte är något naturligt tillstånd däremot är reglerna om patent, till exempel WTO:s överenskommelse Trips, som reglerar immaterialrätt.

När WTO skulle hålla sitt jättejätteviktiga möte i Geneve häromsistens fick man helt sonika ställa in eftersom Omicron gjort sitt intåg på arenan. Reserestriktioner infördes blixtsnabbt mot Sydafrika där man först upptäckt mutationen.

118913_03.jpgSkönt att det är jul

Sydafrika har sedan länge krävt undantag i Trips för att motverka den globala vaccinojämlikheten. Men eftersom läkemedelsföretagens kunskaper monopoliseras och deras vinst är avhängigt därav har det kravet blockerats av bland annat EU. Nu ska det i sammanhanget påminnas om att mycket av forskningen om vaccin och behandlingar mot Covid-19 är finansierat av det offentliga. Sverige är helt lojalt med EU:s linje. Hellre än att riskera någon vinst för stora läkemedelsföretag införs reserestriktioner. Det finns inget dubbelvaccin mot dubbelmoral, än i alla fall.


Lord Halifax resa

Den franske författaren Eric Vuillard beskriver i sin lysande lilla bok Dagordningen (utgiven på svenska 2019) hur den brittiske konseljpresidenten Lord Halifax - från och med 1938 utrikesminister i Chamberlains regering- åkte på ett privat besök till Tyskland 1937 på inbjudan av Göring. Lord Halifax, adlad 1925, hade lång politisk erfarenhet. Han hade bland annat varit vicekung i den brittiska kolonin Indien.

Vid besöket kom Halifax också att träffa Hitler. Han skrev hem till dåvarande premiärministern Baldwin: "Nationalism och rasism är starka krafter men jag betraktar dem inte som vare sig naturvidriga eller omoraliska" och lite senare "det går inte att betvivla att de här människorna verkligen hatar kommunister. Och jag vågar påstå att om vi var i deras ställe, skulle vi känna likadant".

118913_04.jpgLord Halifax på besök hos Göring, en pålitlig antikommunist.

Jag kom att tänka på Lord Halifax när jag läste ledarskribenten Tove Lifvendahl i Svenska Dagbladet om liberalernas landsdagar i november. Lifvendahl beklagar Sabuni som "fått åtskilliga knivar i ryggen" av sina företrädare. Hon skriver att "svenska partier måste förhålla sig till verkligheten. Det finns två regeringsalternativ. Det ena behöver förhandla med Vänsterpartiet. Det andra med Sverigedemokraterna." Lifvendahl gläder sig åt att Sabuni "utgår från realiteterna". Det "väcker hopp om att det politiska Sverige så småningom ska kunna bli mer vuxet i rummet". Hm.

Lord Halifax stödde Chamberlains "appeasementpolitik" som ledde till "fred i vår tid" - uttalandet efter mötet i Munchen 1938. I det förgångna flöt de blåbruna idéerna ihop. Samma tendenser ser vi idag. Det fick och det får konsekvenser.


Folkmordsentreprenörer

Lundin oil, senare Lundin petroleum, nuvarande Lundin energy, har fått det hett om öronen. Eller närmare bestämt Ian Lundin och hans kumpan VDn Alex Schneiter. Efter elva långa år av förundersökning har de nu äntligen åtalats för medhjälp till grovt folkrättsbrott i syfte att säkra företagets oljeverksamhet i södra Sudan.

Här är de som framförallt bör tackas för det viktigaste åtalet mot ett företag sedan Krupp och IG Farben stod inför rätta i Nürnberg:

1. Advokaten Sten de Geer.

2. Författaren Kerstin Lundell.

3. De organisationer och enskilda som dokumenterat krigsbrotten i södra Sudan.

Sten de Geer anmälde bolaget efter att ha läst Kerstin Lundells bok Affärer i blod och olja.

Bevisläget var initialt för dåligt, ansåg åklagaren. Detta då de människorättsorganisationer som dokumenterat Lundin oils framfart hotats av: Lundin oil! Organisationerna publicerade likväl sitt material, och nu står alltså Ian Lundin och Alex Schneiter inför det reella hotet att dömas till långa fängelsestraff. Deras inställning till åtalet går inte att ta miste på. "Mumbo jumbo" och "obegripligt" säger en rasande Ian Lundin. Och så kan det ju te sig från en position som hans. Annars har de mest, med hjälp av advokatarvoden i miljardklassen, försvarat sig med att det hela var ett "stamkrig" och att vittnesuppgifterna är falska "eftersom de kommer från Afrika".

118913_05.jpgLundin Oil infrågasätter vittnen från Sudan. Bild: Steve Evans.

En ytterligare pikant detalj är att Lundin och Schneiter även misstänks för anstiftan till övergrepp i rättssak efter en lång rad hot, trakasserier, mutor och misshandel av vittnen och målsäganden i förundersökningen.

Det känns mycket tillfredsställande att få skicka med Lundinherrarna den mästerliga devisen: Don't do the crime if you can't do the time!


Olovlig stridsåtgärd

Nu säger SKR (arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Regioner) att de anser att de barnmorskor som sagt upp sig på Danderyds sjukhus, vidtagit en olovlig stridsåtgärd. Detta får nog räknas som ett desperat slag i luften.

Det är faktiskt inte förbjudet att säga upp sig. Men visst, vilken sorts aktion som helst, som sker samordnat och i samband med att krav ställs på förbättringar (eller stopp för försämringar), kan kallas en stridsåtgärd. Detsamma skulle ju kunna sägas om de barnmorskor på Huddinge sjukhus som nu har slutat att jobba extrapass.

Om sådana åtgärder bedöms som olovliga, vad skulle det i så fall få för konsekvenser?

Jag ska jämföra med vad som händer vid en olovlig strejk.

Om arbetsgivaren anmäler strejken till AD (arbetsdomstolen), så hålls en förhandling där AD snabbt ska avgöra om det pågår strejk eller ej. Kommer AD fram till att det pågår en olovlig strejk, så meddelar de att de strejkande ska återgå till arbetet.

Men nu handlar det inte om en strejk. Kan AD beordra barnmorskorna att återta sina uppsägningar? Det skulle bli en absurd situation. Vi är ju inte livegna på våra jobb. Hur länge skulle de i så fall tvingas att jobba kvar? Eller kan AD beordra dem, som har slutat jobba extrapass, att de ska börja jobba extrapass igen? Hur många, hur ofta? Också en omöjlig sits.

Det enda AD kan göra är i så fall att i ett senare skede döma ut skadestånd.

Så här går det till vid en strejk: För det första krävs att arbetsgivaren kräver skadestånd och att detta tas upp i AD. Förhandlingen (rättegången) där det avgörs om facket och/eller de enskilda strejkande ska betala skadestånd till arbetsgivaren, genomförs vanligen flera månader efter strejken. Arbetsdomstolen bedömer det som hänt, och dömer att de strejkande ska betala skadestånd och hur mycket, eller att de inte ska betala skadestånd.

Man kan alltså bli dömd att betala skadestånd, men man hamnar inte i ett kriminalregister. Det är viktigt att veta eftersom många tycker att det skulle vara mer obehagligt än själva skadeståndet.

118913_06.jpgArbetsdomstolen. Foto: Alexandru Babo?.

Nå, skulle barnmorskor, mot all förmodan och vett, dömas till skadestånd för att de, på grund av sin pressade arbetssituation och åratal av tjat och vädjanden, har sagt upp sig eller vägrar extrapass - då skulle de pengarna samlas in av den solidariska allmänheten, på ett kick. Det vågar jag faktiskt lova.

Det fattar nog till och med SKR. Men de försöker pressa facket, och det skulle möjligen kunna leda till att fackliga företrädare känner sig tvungna att uttala sig negativt om barnmorskornas agerande, för att visa att facket inte är med på "åtgärden". Men jag tror och hoppas att inte det gör någon skillnad för barnmorskorna som till sist har satt ner sin gemensamma elefantfot.

Stå på er. Vi, den solidariska allmänheten, står bakom er.

francesblogg.com


Analyslös förlossningskritik

I kölvattnet av diskussionerna om krisen inom förlossningsvården uppmärksammar DN-skribenten Greta Thurfjell (20/11) hur svenska kvinnliga författare tematiserar graviditet och barnafödande i en rad nyutkomna böcker. Hon nämner bland annat Pooneh Rohis roman Hölje, en mångtydig skildring av en nyförlöst kvinnas existentiella kris. Thurfjell är kritisk. Hon tycks mena att den samtida litteraturen skildrar förlossningar på ett alltför negativt sätt och att detta är uttryck för en tendens inom kulturen att älta händelser som kan beskrivas som svåra. Thurfjell låter litteraturkritikern och psykologen Mikaela Blomqvist slå fast att "föda barn är inget trauma utan något helt normalt".

118913_07.jpgGreta Thurfjell. Foto: Bengt Oberger 

Hon missar dock att ta upp fenomenet mamma-influerarna. För flera av Sveriges mest namnkunniga influerare - Margaux Dietz och Asabea Britton för att nämna två exempel - fungerar föräldraskapet som utgångspunkt för den kommersiella verksamheten. Många mammainfluerare delar filmklipp och vackra bilder från sina förlossningar och bloggar i "annonssamarbeten" om livet som nybliven förälder, där de varor och tjänster som marknadsförs ofta harmonierar sömlöst med den större berättelsen. 

Att liksom Thurfjell kritisera en roman som Hölje - som ju helt saknar verklighetsanspråk - för att göra misärporr av förlossningen, samtidigt som man missar influerarnas betydligt mer lästa och inflytelserika skildringar av barnafödandet som en prestation, något lyckat, vackert och glatt är uttryck för en bristfällig analys.

118913_08.jpgPooneh Rohi. Bild: Linda Gren 

I Hölje blir förlossningen en tröskelerfarenhet utan utväg, den nyförlösta kvinnan fastnar i ett tillstånd av oklar karaktär där hon upplever sig vara hotad, ensam och fjättrad vid ett barn som förblir främmande. Man kan bara hoppas på fler romaner som på ett lika djupgående sätt vågar utforska de många och ibland motsägelsefulla aspekterna av graviditet och barnafödande, en upplevelse som med författaren Maggie Nelsons ord är så märklig, vild och omtumlande, samtidigt som den symboliserar den ultimata konformiteten och anpassningen.


EU pekar falskt

Belarus har för närvarande högsta skurkstatsstatus i europeiska medier. Och visst är Lukasjenko en skurk när han driver in flyktingar i ingenmansland för att skrämma EU. Men vad möjliggör illdåden?

Jo, EU:s egen skurkpolitik naturligtvis, bygget av Europafortet. Som åtskilliga har påpekat vore det ingen konst eller kostnad för EU att ta emot de ungefär 5 000 flyktingar Belarus drivit till Polens och Litauens gränser och folkrättsenligt pröva deras asylansökningar. Då skulle den belarusiska utpressningen falla platt. Men nu ges i stället ett illa dolt stöd till Polens pushbackpolitik, det vill säga vägran att pröva asylansökningar. I praktiken sker detta också vid många andra av Schengenfortets gränser. De europeiska gränserna är starkare befästa än någonsin, medan den europeiska skamlighetspolitiken är gränslös.


Tystnaden

I början av november stängde Bonniers konsthall sin utställning Dirty evidence, men några av verken finns tillgängliga digitalt på den brittisk-libanesiske ljudanalytikern och konstnären Lawrence Abu Hamdans egen hemsida.

Som medlem i forskarkollektivet Forensic architecture genomförde Abu Hamdan år 2016 tillsammans med Amnesty International en kartläggning av det ökända syriska fängelset Saydnaya.

Ingen oberoende observatör har fått lov att besöka fängelset, men utifrån ett litet antal överlevande fångars vittnesmål lyckades Forensic architecture och Amnesty skapa en digital modell av platsen.

Fångarna hölls i mörker och var ofta försedda med ögonbindel. Att tala eller producera andra ljud var strikt förbjudet och kunde leda till döden. Det gav upphov till en mycket dämpad ljudbild där skräck och hunger amplifierade och förvrängde det som ändå hördes. Vissa fångar utvecklade en mycket känslig hörsel och deras redogörelser möjliggjorde en uppskattning av antalet fångar som hölls i fängelset och vakternas rutiner vid de massavrättningar som ägde rum i anslutning till platsen.

118913_09.jpgLawrence Abu Hamdan.

Abu Hamdans arbeten kretsar kring förbrytelser och vittnesmål men berör därigenom även fenomenologiska frågor om hur vi förstår och orienterar oss i vår omgivning med hörselns hjälp. Förutom de egna verken på hemsidan finns kartläggningen av fängelset Saydnaya - som fortfarande är i bruk - tillgänglig på Amnestys hemsida. Där kan man vandra igenom en digital modell av byggnaden och ta del av fångarnas vittnesmål. Nattsvart men viktigare än någonsin nu när Bashar al Assad tycks vara på väg tillbaka in i den politiska värmen.