Tekniska problem med tidskriftsartiklar

Vårt artikelarkiv påverkas av ett tekniskt problem som gör att det för närvarande tyvärr inte går att se bilder i äldre tidskriftsartiklar. Vi jobbar på att lösa problemet, men tyvärr kan det ta lite tid innan bilderna är tillgängliga igen. 

Artiklarna i det nummer som är aktuellt för e-prenumeranter innehåller alla bilder.

Webbredaktionen

 

Fulfillment

Winning and Losing in One-Click America

Alec MacGillis

MacMillan. 2021

I VALET 2016 vann Donald Trump 18 av de 20 fattigaste delstaterna. Nio av de tio rikaste röstade för Hillary Clinton. Liberaler i metropolerna drog slutsatsen att det var dags att överge de efterblivna delarna av landet.Välmående regioner längs öst- och västkusten har rusat iväg samtidigt som inlandet sjunkit ner i stagnation och fattigdom. Alec MacGillis reser runt i spåren efter nedlagda fabriker och köpcentra. Där arbetare tidigare hade hyfsade jobb med hyfsad lön reser sig nu Amazons väldiga lagercentraler.

Robotar rullar lagerhyllorna till arbetare i stålburar. På en dataskärm är nästa vara angiven. En låda lyser upp. Där ska den mänskliga handen in. 300 till 400 varor i timmen dag som natt i pass som kan vara 12 timmar långa.

118914_01.jpg

Den före detta stålverksarbetaren Bill Bodani Jr kör truck på lagret i Baltimore. Platsen var en gång säte för världens största stålverk. Han är 69 år. Lönen är en tredjedel av den han hade, och sjukförsäkringen och mycket av pensionen försvann i stålkonkursen. Kroppen är sliten och han har trassel med blåsan, men utöver en hastig matrast tillåter Jeff Bezos inte mer än 20 minuter per arbetspass för toalettbesök och andhämtning. Datorn håller koll, du kan bli avslutad" av en algoritm. I nödfall kissar han i ett hörn, dold av sin truck.

Baltimore ligger bara sex mil från Washington. Tegelstenar från rivna arbetarbostäder blir inredningsdetaljer i fashionabla våningar i den växande grannstaden.

MacGillis fångar sambandet mellan kapitalöverflödet hos storföretagen och utarmningen av det omgivande samhället. Både Amazon och Microsoft har sina högkvarter i Seattle. De betalar knappt någon skatt, vinsterna bara växer och alla banktjänstemän, IT-konsulter och restaurangägare som får del av överflödet driver upp priserna på bostäder. Hyrorna är tre gånger så höga som genomsnittet i landet.

Svindelkonjunkturen i Seattles affärskvarter utmynnar i landets största ökning av hemlöshet. Nästan 12 000 människor är utan bostad, 5 000 sover på gatan och över 4 000 skolbarn saknar hem att gå till. Brottsligheten tilltar, narkomaner tar sin sil vid trottoarkanten och tältläger växer upp i välmående villaområden.

Då är det inte roligt längre.

118914_02.jpg

En folkrörelse krävde skatt på storföretagen för att dämpa den sociala krisen, men företagsamheten hotade att flytta sina pengar och vände oron mot de hemlösa. Folk känner inte igen sig längre, hette det i en tv-film med mångmiljonpublik: "Hederligt folk som går till arbetet varje dag och bildar familj och betalar skatter, de som byggde staden och drömde drömmen, de glömde kanske det smutsiga jobbet. Vi glömde kanske kampen." Innebörden var underförstådd.

Så sprider sig ett politiskt gift" i den liberala metropolen, skriver MacGillis.

Människornas oro måste tas på allvar, säger svenska debattörer. En ursäkt för politiker, massmedier och intellektuella att delta i giftspridningen.


Älskar ni mig?

Om Léon Blum

Olle Svenning

Albert Bonniers förlag. 2021

"DE TVÅ STORA socialistiska vänsterpartierna var överens om att landet var under attack från fascismen, men förmådde inte göra omedelbart och samordnat motstånd. Vänstern var därmed på väg att följa de katastrofala exemplen från Italien och framför allt Tyskland: strider mellan kommunister, socialister och radikala liberaler riskerade att föra till nederlag och till fascismens seger."

118914_03.jpg

Nej, det är inte svenskt 2020-tal utan franskt 1930-tal. Orden står att läsa på sidan 98 i Svennings biografi över det franska socialistpartiets ledare under mellankrigstiden. Blum var i stora stycken en typisk fransk toppolitiker: uppväxt i Paris borgerskap, utbildad vid elithögskolor, litteraturkännare. Men två saker skilde. Han var jude, och framför allt lyckades han 1936 föra Folkfronten till makten. Den var en lös koalition av kommunister, socialister och det vänsterliberala partiet Radikalerna. Med stöd av stora strejkrörelser bildade Folkfronten regering under ett år, präglat av nya semester- och arbetstidslagar, strejkrätt, fackliga rättigheter, utbildningsreformer, stora kultursatsningar. Fascismen, som var nästan lika stark som i Tyskland, hölls stången.

I övrigt var Blum kanske inte någon större statsman. Han trasslade till det så att den lagliga republikanska regeringen i Spanien lämnades utan vapenhjälp när inbördeskriget bröt ut 1936. Han tog inte avstånd från fransk kolonialism, agerade inte för kvinnlig rösträtt.

Svenning döljer inte tillkortakommandena, men är ändå snäppet för vördnadsfull. Bokens styrka är den imponerande faktarikedomen och författarens djupa kunskaper om fransk 1900-talshistoria. Men det blir också en svaghet; ibland försvinner sammanhang och överblick.


Becoming abolitionists

Police, Protests, and the Pursuit of Freedom

Derecka Purnell

Minedition. 2021

FRIKÄNNANDET av Trayvon Martins mördare blev startskottet för Black Lives Matter-rörelsen. Under de protester som följde ropade många efter reformer som skydd mot strukturell rasism. En av dem var universitetsstudenten Derecka Purnell. Efter mordet på George Floyd hade ett skifte skett, där fler röster krävde att polisen helt avskaffades eller avfinansierades. De moderna abolitionisterna, arvtagare till antislaverirörelsen, hade funnits länge men fått en nytändning. Purnell, nu färdigskolad jurist, blev snabbt en av dess ledare.

I Becoming Abolitionists får vi följa Purnells resa från reformist till abolitionist. Hon hade en fattig uppväxt i 90-talets St. Louis - präglad av en paradoxal relation till polisen ("vi ringde larmnumret om nästan allting, utom snatterier"). Som ung mamma drömde hon om att förändra systemet inifrån. Men erfarenheter av polisvåld, rasism och motstånd i olika delar av världen kom att skaka om hennes världsbild. Hon startade en studiegrupp som ledde henne och andra till den moderna abolitionismen.

118914_04.jpg

Boken kan läsas som politisk utbildning, med inblickar i polis- och fängelsekomplexets uppkomst och motståndet mot det. Purnell visar att abolitionism är mer än slagord; det är gräsrotsorganisering med visioner som delas med bland andra de Jordlösa Arbetarnas Rörelse (MST) i Brasilien. Rörelsen beskrivs som dekolonial (att återföra resurser till koloniserade folk) och antimilitaristisk, vilket ger bokens tema en sällsynt internationell prägel.

En värld utan polis och fängelser kan verka utopiskt, men Purnell visar på möjligheterna. Det handlar om ett stegvist avskaffande, förklarar hon och citerar Rachel Herzig: "avskaffandet av polisövervakningen handlar mer om vad som måste byggas upp än om vad som måste avskaffas."

Genom att fråga hur vi bygger en värld där polisen inte behövs, väcker Purnell hopp och vilja till förändring Det är kanske bokens största förtjänst i en samtid där hårdare tag-politik tillåts sätta agendan.


Paradiset

Abdulrazak Gurnah

Celanders förlag. 2013

ÅRET VAR 1914, eller möjligen 1915. De brittiska parasiterna höll på att få övertag mot de tyska rivalerna i det som vi sedan 1880-talet kallade "Tyska Östafrika" - och som sedan 1960-talet kallas Tanzania. Abdulrazak Gurnahs första bok slutar just detta år, på ett föga uppmuntrande sätt.

Tyska Östafrika, som även innefattade Rwanda och Burundi, hade definitivt inte varit något paradis på jorden. I synnerhet inte för en i praktiken livegen yngling vid namn Yusuf, vars utveckling mellan 11 och 17 års ålder romanen skildrar. Området kunde blicka tillbaka på 30 år av motståndskrig. Under maji-majiupproret hade cirka 300 000 afrikaner dödats. Tyskarna förlorade 15 egna soldater.

118914_05.jpg

En av huvudpersonerna tittar ut över sin husbondes förödda, nyss paradisiska trädgård. Den är nertrampad av den tyska trupp som besökt byn för att plundra och tvångsrekrytera infödd kanonmat. Soldaterna hade använt trädgården som läger och latrin:

"I skuggan av 'sufiträdet' hade soldaterna kvarlämnat åtskilliga skitkorvar, som hundarna redan höll på att mumsa i sig... Han betraktade dem hastigt, förvånad över deras skamsna blickar, som vittnade om samförstånd. Hundarna hade känt igen en annan skitätare ". 

Om detta varit en utvecklingsroman av "må-bra-typ" hade vår Josef ställt sig i spetsen för ett segrande uppror mot den tyska imperialismen - med risk att behöva upprepa revolten mot britterna efter Tysklands nederlag 1918. Men Yusuf orkade inte leva upp till sin bibliska förlagas nivå och befria sitt folk.

Tvånget att äta skit, bedras av myter och leva med svårigheten att känna skillnaden mellan vänner och fiender, kvarstår för underklasser, oavsett vilket sekel och vilken världsdel de lever i. Läs Gurnah och tacka honom för påminnelsen! Tacka även Henrik Celander som introducerat honom i Sverige.


Combats et metamorphoses d'une femme

Edouard Louis

Editions du Seuil. 2021

I BOKEN Vem dödade min far (2018) gick Louis till rasande angrepp mot det franska klassamhället och dess ledande politiker. Fadern, född i det nedersta skiktet av nordfransk arbetarklass med dess svarta stråk av alkoholism, hårda mansideal och homofobi, dog svårt sjuk före sextio års ålder. För fadern var politiska beslut en fråga på liv och död. "Hos dem som har allt", skrev Louis," förändrar politiken nästan ingenting men när Macron sänkte bidraget till de fattigaste med 5 euro i månaden, tog han bokstavligen bröd ur munnen på folk."

Nyligen utkom Louis bok om mamman. Boken börjar med ett ungdomsfoto av henne: en leende kvinna full av drömmar, vänd mot framtiden. Det blev två barn före tjugo års ålder i ett äktenskap med en alkoholiserad och våldsam man.

Louis försöker förstå denna unga kvinna på sitt klara nästan sociologiska språk. En kvinna, en mamma som sitter fast i klassamhällets skruvstäd. "Yttre krafter bestämmer hennes liv" som Louis skriver. Mamman var född i industriarbetarklass; hon var duktig i skolan men när pappan dog när hon var tio år var hon tvungen att så snart det gick lämna den. Skild tvåbarnsmamma och utan utbildning gifte hon om sig med Louis far. Så blev det ytterligare tre barn.

118914_06.jpg

Tidigt i boken om mamman ställer sig Louis frågan varför berättelsen blir så sorglig trots att han föresatt sig att skriva en historia om frigörelse. Jo, för att fattigdom, beroendet av en makes magra inkomst som dessutom minskar kraftigt efter en svår arbetsplatsolycka, är en sorglig historia. Louis far var till en början en annorlunda man; de åkte till havet, de dansade, men arbetslivets hårdhet och fattigdomen skapar bitterhet, och pappan vände sin bitterhet mot familjen. Det plågar Louis att han såg på mamman med pappans nedvärderande blick. Först när Louis flyttade hemifrån för studier, kunde han se på mamman med andra ögon. En kvinna med kraft och fantasi; Louis minns hur hon skaffade fram resebidrag för en resa till bergen i hans barndom. Han minns ännu doften av gräs och mammans leende. Pappan vägrade följa med.

Under några år hade familjen en kvinnlig vän från en annan samhällsklass, en kvinna som inspirerade mamman och gav inblickar i en annan värld. Men väninnan försvann då hon hittade en man. Hon slutade hälsa och bröt till slut med Louis familj. Mamman inser att en kvinnas frigörelse måste vara hennes eget verk. Det blir skilsmässa och pappan hämtar sig aldrig. Mamman träffar en ny annorlunda man och hennes liv vänder.

Louis anser att han skriver en slags kontralitteratur. Ingen beskriver det franska klassamhället med klarare blick. Berättelserna darrar av undertryckt vrede.


Flykt

Animerad dokumentär

Regi och manus: Jonas Poher Rasmussen

Flykt är historien som kunde berättas av många andra med liknande erfarenheter, men här bärs den fram av Amin. Han berättar om sin barndom och flykten från Afghanistan för sin vän, regissören Jonas Poher Rasmussen. Amin, som nu är vuxen, har gjort akademisk karriär och ska gifta sig med sin danska pojkvän.

118914_07.jpg

Lågmält och stilla berättar han om det han var med om för trettio år sedan. Animation varvas med arkivbilder. Amin ger den enskilda människan en röst i de skeenden vi ser spelas upp på distans, där människor riskerar sina liv för att vinna ett bättre och säkrare. På Medelhavet, i Engelska kanalen eller på gränsen till Polen. Ett Hunger games utan protagonister.

Filmen skildrar på ett finstämt vis hur livsöden formas och vad människor tvingas till för val. Hur mycket våra liv präglas av orsakskedjor vi själva inte rår över, av livets lotteri. Men också av politik: människor tar sig till Europa med hjälp av råskinnade flyktingsmugglare på så kallade illegala vägar. De gör det för att de legala vägarna har förslutits. Den här filmen ger en vacker möjlighet att påminnas (eller i vissa fall upplysas) om detta.


Vad hade Erlander gjort?

Hur vi ska besegra högern och vinna framtiden

Daniel Suhonen

Verbal. 2021

OM VÄRLDSREKORDHÅLLAREN i regeringschefande, Tage Erlander, levt för att se Socialdemokraternas kräftgång de senaste decennierna - hur hade han agerat?

Hade Erlander - såsom han gjorde när han ännu inte var statsminister utan statssekreterare i Socialdepartementet under andra världskriget - ombesörjt interneringen av sina vänsterpolitiska motståndare och sedan förstört dokumentationen kring detta?

Hade han - som han i egenskap av statsminister under 1950-talet gjorde - satt sig ned med högerextrema försäkringsmagnater och CIA-chefen för att dra upp riktlinjerna för en svensk cell av en USA-kontrollerad terrororganisation, och sedan med sitt och partiets goda minne låtit diverse militärt överintresserade fascister och skjutglada moderatdårar förbereda sig för ett inbillat kommunistiskt maktövertagande?

118914_08.jpg

Ingen av dessa frågor är utgångspunkter i Daniel Suhonens essä över "svensk politiks största vinnarskalle". Den tar i stället avstamp i ett tummat exemplar av Erlanders skrift Valfrihetens samhälle från 1962. Men om vi nu godtar scenariot att det går att gräva upp gamla reliker från socialdemokratins guldålder när den ännu var ren och oanfrätt av nyliberalism (dagens levande socialdemokraters främsta projekt), så skär sig valet av artefakt med självgoda påståenden om hur socialdemokratin "skiljer sig från andra former av socialistiskt tänkande" i "accepterandet av den andre och rätten till legal opposition".

Något som däremot framgår klart och tydligt är att vägen till socialdemokratisk upprättelse, och slutligen någon form av socialism, i Suhonens värld ska fortsätta utan att ägandet rubbas. "I den reformistiska traditionen accepteras samhället och marknadsekonomin." Låt kapitalet höja hyrorna så höjer vi bostadsbidragen. En expanderande välfärdsstat och förnyad klassfred med den yttersta högern är vägen, socialismen målet. Även om Suhonen är lika tydlig i drömmen om framtiden som han är selektiv i beskrivningen av historien kvarstår frågan efter läsningen: Hur ska den överklass, som Socialdemokraterna utför drängtjänst åt genom att slicka högerut och sparka vänsterut, och som sedan länge kastat både mask och handskar, kunna besegras utan att fundamentet för klassmotsättningarna, ägandet, rubbas?


Att skriva i onda tider

Skriftställning 2005-2021

Jan Guillou

Piratförlaget. 2021

DEN OVAN rubricerade boken är den n-te av ett oräkneligt antal som Jan Guillou har skrivit på sin otidsenliga, mekaniska skrivmaskin. Den samlar ungefär hälften av hans texter mellan åren 2005-2021 som krönikör i Aftonbladet. Under denna tid drabbades Sverige först av åtta år av Alliansregim. Högervridningen intensifierade en redan mer än decennielång politik av privatiseringar i, och nedrustning av, den offentliga välfärden.

118914_09.jpg

Därefter följde ytterligare snart åtta år av utebliven restauration av densamma under S och Mp, även sedan Allianskvartetten sprängts.  Den politiska högervingen av samhällenas ideologi, i Sverige liksom i världen, fortsatte och skärptes hela tiden, delvis på grund av efterdyningarna av Sovjetblockets fall, av USA:s så kallade krig mot terrorismen och - som en  effekt därav - flyktingströmmarna från dessa krig. Dessa gav i ökande utsträckning förnyat bränsle åt en rasism (numera enkannerligen islamofobi) som beledsagat kolonialism och imperialism i väst.

Även för oss jämnåriga, som växt upp med Guillou, ofta deltagit i de rörelser där han verkat och genom sitt författarskap bidragit till, är hans senaste bok en kärkommen repetitionskurs. Den påminner oss om varför vi hade goda skäl att delta. Jan Guillou var en av de allra första som, redan innan Jimmy Åkesson hade fått gylf, identifierade de så kallade Sverigedemokraterna som"det största hotet mot Sveriges demokrati sedan andra världskriget"Jan Myrdal skulle med rätta ha berömt hans bok som ett utmärkt exempel på ett "refraktärt" författarskap hos en vän och trätobroder. Tag och läs!