Hård kamp om metallerna Arne Muller
Militären curlar rekryter Jonas Karlsson
Medierna mobiliserar Erik Haking
Gör läxan - prenumerera! Olle Josephson
Imperialismens hantlangare David Liljequist
En historia av desinformation Daniel Cederqvist
För tidigt att uttala sig Dan Israel
Ohämmade rasister vann Mai Greitz
Strejkrätten alltid hotad Joel Gordon Hultsjö
Clarté tillbaka efter 40 år David Liljequist
Clarté nu även elektroniskt Redaktionen
Hård kamp om metallerna
Kanada har beslutat att tvinga ut kinesiska intressen från tre bolag som planerar att starta litiumgruvor. Detta är ytterligare ett steg i det upptrappade kriget om viktiga metaller som har utvecklats under de senaste åren.
Att regeringar är beredda att gå långt för att säkra råvarutillgångar och marknader för sina storbolag och affärsintressen är inget nytt. Vi såg detta i början på förra århundradet i de växande spänningarna mellan de europeiska kolonialmakterna, vilket ledde fram till första världskriget. Under den stora del av 1900-talet när USA var den militärt och ekonomiskt dominerande makten så var politiska påtryckningar, stöd till militärkupper och direkt militär intervention återkommande åtgärder för att säkra tillgången till olja, metaller och marknader. Nu har den kinesiska diktaturen under de senaste årtiondena skickligt utvidgat sin kontroll över viktiga råvarutillgångar och produktionskedjor. Utvinning och produktion av sällsynta jordartsmetaller och produktionskedjan för batterimetaller är två tydliga exempel.
Bild: Kenny Katombe Reuters NTB ScanPix.
USA och dess allierade har dock tagit upp kampen om resurserna. Som framgår av en artikel på nyhetssajten Mining.com, har ett slags NATO för metaller och mineral bildats, Minerals Security Partnership, där bland annat Sverige ingår. EU har också tagit initiativ till att öka produktionen av metaller och mineral i Europa och att få inflytande över tillgångar i närområdet till Europa.
Jag misstänker att alliansen mellan USA och EU i dessa frågor kommer att vara bräcklig. På ömse sidor om Atlanten kommer regeringar i första hand att måna om "sina" storföretag. Möjligheterna att använda metaller och andra naturresurser som vapen har också visats i samband med Rysslands invasion av Ukraina. Det är mycket troligt att vi kommer att se fortsatta och upptrappade konflikter kring de metaller och mineral som kommer att spela en växande roll under de kommande årtiondena.
Det går också att se att i detta landskap av växande kamp om naturtillgångarna kommer de länder som sitter på tillgångarna att ha en starkare förhandlingsposition. Mexikos nationalisering av litiumtillgångarna, Indonesiens krav på ökad vidareförädling av nickel i landet och Chiles och andra länders planer på höjd mineralbeskattning är exempel på detta. Att Saudiarabien nyligen, i strid med USA:s uttryckliga önskemål, minskade taket för oljeproduktionen, visar också på att det är nya tider.
Det kan vara bra att följa och försöka förstå denna globala process för att kunna sätta in det som händer inom gruvområdet i ett större sammanhang.
Arne Muller
Militären curlar rekryter
Finns det ett militärindustriellt komplex i Sverige? Bedöm själva.
Wallenbergsfären åker med Kristersson till Turkiet för att besöka despoten och krigshetsaren Erdogan. Sverige är ju en av världens största exportörer av krigsmateriel. Svenska företag i krigsindustrin rekryterar numera via LinkedIn där de försöker sälja in jobben genom löften om sociala aktiviteter. Bisarrt är bara förnamnet.
Så här kan delar av rekryteringsmejlet se ut: "Man får även möjlighet att gå Företagets Talangprogram där man tillsammans med andra som ska börja på Företaget får gå utbildningar, göra studiebesök och delta i teambuildingaktiviteter. Tidigare grupper har gjort aktiviteter som ribbåt, bodyflight, flyboard, gameshow, curling, paintball med mera. Det brukar också vara en konferensresa där man åker i väg några dagar och gör saker tillsammans, ex. skotersafari, skidåkning eller forsränning. Detta har varit mycket uppskattat av tidigare deltagare och många får vänner för livet. Om detta låter intressant tar jag gärna ett kortare samtal för att få veta lite mer om dig".
Jonas Karlsson
Medierna mobiliserar
Sveriges Radios rysslandskorrespondent Maria Persson Löfgren lade nyligen ut en bild i sociala medier på en trafikstockad landsväg i ökenlandskap som hon menade föreställde flyende ryssar på väg till Mongoliet för att undkomma krigsmobilisering. Problemet var bara att bilden i verkligheten visade en karavan av hippies på väg till Burning man i Nevada, USA.
En annan distingerad rysslandskännare lade ut en bild på en militärparad i Moskva som bevis för att ryska värnpliktiga utrustas med uniformer och musköter från första världskriget. Problemet var bara att bilden i verkligheten kom från en teateruppsättning.
Burning Man, Nevada 2013.
Den som inte låter sig övertygas av anekdotisk bevisföring från Twitter kan gå till Institutet för mediestudier som publicerat en rapport om de svenska mediernas krigsbevakning från Ukraina. I den pekar rapportförfattarna på att de svenska mediernas ensidiga uppgiftsinhämtning och, ofta uttalade, pro-ukrainska rapportering mer riskerar att fördunkla kriget och Rysslands ageranden än förklara det.
Det här är ingenting man bland svenska skribenter hymlar med. "I valet mellan krig och fred, och demokrati och diktatur, är Expressen och Bonnier News inte opartiska", förklarar Expressens kulturchef Karin Olsson i en krönika den 24 februari. Författaren och Nato-bloggaren Lars Wilderäng menar i en intervju med Dagens Nyheter den 24 oktober att det handlar om att "driva narrativet" som förklaring till varför han aldrig skulle skriva om ukrainska motgångar eller militära förluster.
Journalistkåren tar sitt kall på allvar. De ryska trollfabrikerna och falska nyheterna ska motarbetas. Med alla till buds stående påhitt.
Erik Haking
Gör läxan - prenumerera!
Tidskriften Respons meddelar att man efter tolv års utgivning lägger ned. Prenumeranterna är för få, och stödet från finansiärer som stiftelser och forskningsråd för litet.
Tråkigt. Respons försökte vara en svensk London eller New York Review of Books. Huvudinnehållet var långa, diskuterande recensioner av kvalificerad svenska facklitteratur, utanför universiteten, i företrädesvis humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen. Det har parats med temablock om demokrati, utbildningspolitik, landsbygd, klimat och annat. Man försökte slå broar mellan universitets interndiskussion, folkbildningen och den mediala och politiska offentligheten. Politiskt var det ganska högt i tak, men tidskriften kunde nog kallas vänsterliberal.
Tidsskriften Respons.
Varför gick det inte? Ett allmänt svar är att den bildade, demokratiskt sinnade borgerlighet som kunde tänkas bära upp Respons är för liten i Sverige. Det lilla som finns nöjer sig med dom stora morgontidningarna, public service och nätet. Utanför de rena facktidskrifterna blir basen tunn för tidskrifter som vill fördjupa ekonomisk, politisk och kulturell debatt.
Just det, snart är väl bara Clarté kvar. Och vi har visserligen funnit i 98 år, jämfört med Respons elva, och vi har inte ett öre från fonder och forskningsråd. Men inget garanterar evigt liv. Prenumerera! Se till att andra prenumererar! Det är läxan från Respons.
Olle Josephson
Imperialismens hantlangare
Bland de som brukar räknas till vänstersidan i Sverige är det inte många som stöder Rysslands krig i Ukraina. Konstigt vore det annars - hur skulle en antiimperialistisk hållning kunna förenas med stöd till flagranta brott mot folkrätten och terrorbombningar?
Men undantag finns. Till dom hör sajten Global Politics med den pensionerade folkhälsoprofessorn Anders Romelsjö som redaktör. Romelsjö och Global Politics har nu inte till hundra procent försvarat invasionen. Nej, man har beklagat folkrättsbrottet. Men i inlägg efter inlägg, ofta från kryptiska skribenter i den internationella cybervärlden, sjunger samma visa: USA och Nato provocerade fram kriget, Ryssland hade till sist inte något val, Ryssland har rätt stort folkligt stöd i Ukraina etc. En läsare av sajten får oundvikligen bilden att det nog är trist med krig, men det här var ändå nödvändigt och att man får hoppas på en snar fredsuppgörelse där ryska krav blir hyggligt tillgodosedda.
Global politics.
Hur kan Romelsjö, som en gång var aktiv i FNL-grupperna och haft anknytning till Clarté, hamna så snett? Två tänkbara förklaringar, förutom allmänt uselt omdöme. Dels en misstro mot etablerade mediers bild av kriget och en föreställning om att sitta inne med den förtigna sanningen. Dels ett motstånd mot USA-imperialismen och dess strävan att bre ut sin dominans. Båda utgångspunkterna är fullt rimliga. Men dom får inte förblinda omdömet så till den grad att man legitimerar en regional stormakts rätt att invadera sina grannländer. Då man har övergivit sin antiimperialism.
David Liljequist
En historia av desinformation
År 1945 skapade Storbritanniens nyvalda Labourregering Information Research Department (IRD) för att motarbeta sovjetiska propagandaattacker. Rätt snart kom verksamheten att kompletteras med en avdelning för hemliga informationsoperationer av mer offensivt slag. Förra året avslöjade den engelska tidningen The Observer hur IRD via förfalskade flygblad, som påstods vara skrivna av indonesiska patrioter, uppmanade indonesier till att förinta det indonesiska kommunistpartiet. Dessa flygblad var med och skapade grogrunden för massakern på uppemot en miljon kommunister 1965. Nu har Rory Cormac, professor i internationella relationer vid universitetet i Nottingham och expert på underrättelsetjänster, fått tillgång till tusentals tidigare hemligstämplade dokument om IRD:s desinformationskampanjer.
Historikern Robert Conquest, var IRD-agent i många år. Här flankerad av president George W Bush och hans fru Laura.
IRD hade som mest 360 personer anställda, men inom IRD fanns den mycket hemlighetsfulla Special Editorial Unit som producerade olika propagandamaterial för att manipulera opinioner och så split hos motståndarna. Ett sätt var att skapa rapporter om sovjetisk och kinesisk subversion, rapporter som såg ut att komma från oberoende institut och tankesmedjor. En annan taktik var att skriva falska telegram och artiklar som såg ut att vara skrivna av sovjetiska nyhetsbyråer, ofta med kränkande och rasistiska tongångar. Man skapade också litteratur som man påstod kom från Muslimska brödraskapet. Man gick så långt att man skapade en fiktiv radikal islamistisk organisation, De roendes liga, som attackerade ryssarna för att de var ateister och skyllde arabvärldens förluster på en bristande religiositet.
IRD lades ner 1977, men många bedömare hävdar att verksamheten fortsatte i andra former åtminstone i ytterligare ett decennium. Idag är det knappast broschyrer och påhittade telegram som driver informationskriget. Snarare är det trollarméer som skapar fejkade konton och sprider propaganda på sociala medier. Frågan är vad framtida forskare kommer att avslöja om detta om ett par decennier.
Daniel Cederqvist
För tidigt att uttala sig
Zhou Enlai, Maos nära följeslagare, lär 1972 ha svarat på en fråga om den franska revolutionens inflytande att det var för tidigt att uttala sig. Numera hävdas det att det var ett missförstånd och att Zhou uttalade sig om Majrevolten 1968 och inte revolutionen för över 200 år sedan.
Vara som det vill med det, men om vi ser till den franska revolutionens slagord är det uppenbart att trenden går åt andra hållet. I stället för frihet tilltar staternas övervakning av medborgarna och inskränkningarna av deras rättigheter. Ett tydligt exempel är grundlagsändringen som kriminaliserar den som delar med sig av information som kan skada relationen till Nato eller Turkiet.
Zhou Enlai.
I stället för jämlikhet växer klyftorna mellan de rika och fattiga som aldrig förr. Oxfam rapporterade häromdagen att Sverige på två år har tappat tio placeringar på organisationens globala index - och nu är lägst rankat i Norden.
Och vad gäller broderskapet har det ersatts av främlingsfientlighet och rasism och valsegrar för nyfascistiska partier i både Sverige och Italien.
Upplysningsidéerna har bytts ut mot alternativa fakta och konspirationsteorier. I Sveriges riksdag har en förnekare av evolutionen valts till andra vice talman och Jimmie Åkesson påstår sig inte kunna hitta några vetenskapliga belägg för klimatkrisen.
Som det ser ut i Sverige ser det ut i resten av världen. Det är med andra ord på tok för tidigt att fastslå vilka följdverkningarna av den franska revolutionen kommer att bli.
Dan Israel
Arbetarminnen
På nystartade arbetarbloggen.se skriver anställda från olika håll om sitt arbetsliv. Det spänner från vardagliga händelser på jobbet till motståndshandlingar och tankar om samhällsutvecklingen.
Radolofo, grafiker, berättar om arbetskamraten H som ställde sig in hos cheferna för att komma sig upp:
Nattskift.
Någon säger: "Vd-kontoret söker folk, det sitter en skylt på hans dörr!"
H vrider sig i smärtor.
"Magen" säger han - "jag måste hem".
På väg ut, kollar han skylten.
Natten efter.
H igen.
Ingen sa något men alla log.
I maskopi.
Arbetarbloggen.
Det påminner om Nordiska muséets samlingar av arbetarminnen.
Krönikan på sidan 37 i det här numret av Clarté har vi hämtat från Arbetarbloggen.
Mikael Nyberg
Ohämmade rasister vann
Efter ett i raden av ett oändligt antal nyval i Israel har nu en ohämmat rasistisk regering tillträtt, med Netanyahu åter på tronen. Regeringen är en koalition med religiös avgrundshöger. Föreställ dig SD som starkaste parti, i allians med NMR, svenskarnas parti och Livets ord. Ungefär så ser läget ut i det förlorade landet numera.
De israeliska socialdemokraterna kom inte ens in i Knesset, och det så kallade fredslägret är mer eller mindre utraderat, förutom en heroisk spillra till vänster.
Benjamin Netanyahu. Bild: Jolanda Flubacher.
För den typ av höger som Netanyahu företräder har palestinafrågan handlat om att skaffa så mycket mark som möjligt utan att skapa för mycket uppståndelse eller friktion i det egna samhället. För den öppet rasistiska ytterhögern är palestinafrågan allt. Våldet från bosättare trappas upp, inte bara för att fördriva människor från ockuperat område utan även mot palestinier med israeliskt medborgarskap. Samtidigt integreras extremhögern alltmer i staten, med ett större inflytande inom militären och domstolsväsendet. En flodvåg av rasistiska lagar är att vänta.
Det är åtminstone några här i världen som tar begreppet israelisk apartheid på allvar.
Mai Greitz
Strejkrätten alltid hotad
I Sverige under fredstid försämras strejkrätten i och med den nya LAS-lagen som nu tagits i bruk. I Finland röstade riksdagen efter sommaren för en patientsäkerhetslag som ska försvåra för vårdanställda att strejka. En lag föreslagen av den socialdemokratiska regeringen och som vårdfacket Tehy kallar "tvångsarbetslag", då vårdpersonal kommer att tvingas till arbete under en pågående strejk. I Ukraina använder president Zelenskyj kriget som undanflykt för att fortsätta att montera ner den ukrainska välfärdsstaten. Strejkrätten har slopats, uppsägningstiden likaså och arbetsveckorna ligger nu på 60 timmar. Lönebetalningar uteblir också, bakom krigets ridåer. Oavsett krig eller fred, stampar staten alltid på arbetaren.
V. Zelenskyj.
Joel Gordon Hultsjö
Clarté tillbaka efter 40 år
Efter fyra decennier har Clarté återuppstått som lokalorganisation i Uppsala. En grupp studenter har tagit initiativet och det inledande diskussionsmötet blev en succé. Under rubriken "Jag är nyfiken röd" samlades 85 personer för att lyssna till en panel bestående av Bo Rothstein, Svante Nordin och Joel Gordon Hultsjö från Clarté, och debattera vad socialismen har varit, är och bör vara. Efter mötet samlades ett tjugotal intresserade för eftersnack på Östgöta nation. Uppenbarligen finns ett stort behov av en partipolitisk obunden socialistisk organisation i Uppsala. Medlemmarna har strömmat till. Clartéredaktionen har träffat några av initiativtagarna.
- Vi kände att det behövdes ett forum för vänsterpolitik som inte var partipolitiskt. I Uppsala fanns det redan föreningar för alla nyanser av blått, men ingen riktigt röd. Vi visste att Clarté funnits i Uppsala tidigare och tänkte att det var dags för en nystart, säger William Norling som läser på en pol kand examen.
Clarté Uppsala.
Mariam Barrow, likaledes pol kand student, berättar att man vill lägga mycket fokus på radikal idé- och kulturdebatt. Diskussionskvällar, studiecirklar och föreläsningar kommer vara centralt, men mest ser gruppen fram emot att göra en egen, mer lokal och kanske lite studentikos, tidskrift vid namn Clartéisten. Helt enkelt bildning i det röda och radikala med det sociala som drivkraft.
Lokalgruppen har en egen facebooksida där lokala möten och arrangemang läggs upp. Medlemmar blir också inbjudna till möten och evenemang för endast medlemmar.
Vill du bli medlem i Clarté Uppsala, anmäl dig via formuläret för medlemsansökan på clarte.se och skriv Uppsala i meddelandefältet.
Clartéförbundet hälsar den nya lokalgruppen och alla nya medlemmar välkomna. Vi efterlyser också liknande initiativ på andra håll i landet. Är du intresserad av att dra i gång en oberoende socialistisk organisation där du bor? Skicka en e-post till forbundetclarte.se.
David Liljequist
Clarté nu även elektroniskt
Nu går det också att prenumerera på Clarté i elektronisk form. Du får tillgång till det nya numret på hemsidan direkt när det kommer ut och har möjlighet att ladda ner det i pdf-format. Kostnad: 125 kronor för fyra nummer under ett års tid.
Du beställer din e-pren genom att sända 125 kr via Swish 1236203517 och ange din rätta e-postadress.
Eller gå in på E-prenumeration .
Redaktionen
