Förslumningen av arbetsmarknaden skildras sällan i den samtida litteraturen. Men Magnus Nilsson har hittat ett undantag. David Ericsson har med sin nya roman skrivit en facklig thriller.
Taxfree (Ordfront, 2004)är en fristående fortsättning på David Ericssons förra (och första) roman, Redlight, som kom ut för tre år sedan. Det som gör den till en fortsättning är främst att huvudpersonen - lastbilschauffören Jakob, kallad Jack - är densamma och att den nya berättelsen om honom i vissa avseenden tar vid där den förra slutade. Men, denna fortsättning är alltså fristående, och med Taxfree för Ericsson i flera avseenden in sitt författarskap på nya spännande vägar.
Ericssons första bok, novellsamlingen Truck stop, som publicerades 1999, fick över lag (välförtjänt) god kritik. Bland annat kallade Carl Erland Andersson i Kvällsposten författaren för en "den svenska landsvägens Leonard Cohen". Denna formulering, som finns avtryckt på såväl pocketutgåvan av Truck stop som på skyddsomslagen till Redlight och Taxfree, sätter fingern på det som jag hittills tyckt vara behållningen i Ericssons författarskap, nämligen hans förmåga kunna hitta poetiska djupdimensioner i någon så till synes prosaiskt som lastbilschaufförens yrkesvardag. I den nya romanen demonstrerar Ericsson emellertid också andra styrkor.
Först och främst är Taxfree en betydligt mer välskriven roman är Redlight, som enligt min uppfattning var ganska klumpigt utförd, såväl språkligt som vad gäller personteckning och intrig. Dessutom är grundackordet i den nya romanen inte längre romantiskt, utan snarare realistiskt. Medan Redlight i grund och botten var en berättelse om en problematisk kärleksrelation är temat i Taxfree i högre grad socialt och politiskt, även om historien om huvudpersonens relationsproblem också fortsätts.
Det sociala temat kretsar kring ett synnerligen aktuellt problem: förslumningen av arbetsmarknaden i globaliseringens tidevarv. Denna förslumning drabbar Jack och hans arbetskamrater när åkeriet de jobbar för köps upp av en stor utländsk firma (i romanen kallas den Eddie Herz - den informerade läsaren associerar förmodligen genast till Willi Betz, en stor transportfirma med minst sagt dåligt rykte) som dels börjar använda oorganiserad och lågavlönad arbetskraft från Östeuropa, dels inför en ny "kontinental" företagskultur.
Den politiska litteraturens förbannelse är att den sällan lyckas vara riktigt aktu-ell. Att analysera samtiden kan ju ta tid, och att skriva och publicera en roman görs inte i en handvändning. När Moa Martinson, Jan Fridegård och Ivar Lo-Johansson på 30-talet satte strålkastarna på statarnas usla levnadsvillkor var statsystemet till exempel redan på väg att fasas ut. Taxfree känns emellertid som en extremt samtida roman, något som inte minst understryks av att den publiceras samtidigt som medierna är fulla av rapporter om hur fackliga organisationer i flera europeiska länder demonstrerar mot lågprisflygbolaget Ryan Airs löne- och personalpolitik.
Ericssons starka engagemang i aktuella politiska frågor för knappast tankarna till Leonard Cohen, utan snarare till den klassiska arbetarlitteraturen. Men att på omslaget till Ericssons nästa roman kalla författaren för en "den svenska landsvägens Ivar Lo-Johansson" skulle vara missledande. För Ericssons realistiska strategi är en annan än den dokumentärt inriktade statarförfattarens. Istället för att försöka uppnå största möjliga detaljrealism väljer Ericsson nämligen att skruva upp sin verklighetsskildring till en i vissa avseenden närmast överdriven nivå för att därigenom både tydliggöra de förhållanden han vill göra läsaren uppmärksam på och dessutom skapa fart och fläkt i sin berättelse.
Den historia som till en början närmast ser ut som ett välskrivet socialt reportage förvandlas nämligen efter hand till en thriller. Jack får i uppdrag att överlämna några papper till en facklig representant i Tyskland och upptäcker snart att hans arbetsgivare inte drar sig för att använda direkt kriminella metoder för att förhindra detta. Även om den svenska arbetsmarknaden som ett resultat av globaliseringen fått sin beskärda del av mer eller mindre kriminella företagare - flera av de bemanningsföretag som hyr ut billig utländsk arbetskraft drivs till exempel av minst sagt skumma typer och Willi Betz har flera gånger varit föremål för polisens intresse - är Ericssons skildring naturligtvis överdriven. Men överdriften är effektiv. Taxfree är en roman med ett angeläget innehåll som dessutom är både välskriven och spännande. Dessutom är den kanske världens första "fackliga thriller". Det är inte illa.
