Terrorism definieras ofta som politiskt våld vilket, mer eller mindre avsiktligt, drabbar "oskyldiga" eller "civila". Om man definierar terrorism på detta sätt, måste man följaktligen även söka definiera vad som avses med civil.

När jag själv reste till Västbanken slog det mig hur svårt det kan vara att urskilja vilka som bör betraktas som oskyldiga/civila, och vilka som kan ses som ett (mer) legitimt mål för politiskt våld - stridande. Flera var de gånger vi såg bosättare i badtofflor och med automatvapen dinglande på ryggen gå runt på israeliska turistanläggningar. Är en dylik man att betrakta som civil, eftersom hans eventuella aggressionshandlingar sker på order av den israeliska staten (officiellt)? Har man, som civil, rätt att utföra vilka aggressionshandlingar som helst, eller finns en gräns vilken, om man passerar den, gör att man förlorar sin status som "civil"?

Slående är också hur israelisk militär i extremt hög grad är närvarande i vanliga israelers vardag och beblandar sig med israeler vilka verkligen är att betrakta som civila. Unga militärer syns överallt i Tel Aviv och andra israeliska städer; beväpnade med automatvapen sitter de i livligt samspråk vid kafébord eller står i väntan på betjäning i MacDonaldsköer. Urskiljningen oskyldig/skyldig, stridande/civil är därför, i dagens Israel/Palestina, allt annat än lätt.

Det som ofta benämns terrorism kan även ses som ett folks befrielsekamp, självförsvar, eller ett motstånd mot en mycket brutal israelisk ockupation, vilken krävt, och kräver, otaliga palestinska civilas liv. Om vi inte öppet ställer oss bakom den palestinska rätten att göra motstånd innebär detta att rätt ges till staten Israel att utöva statsterrorism mot den palestinska befolkningen.

Ord och benämningar fungerar ideologiserande och moraliserande, de hjälper till att forma sättet på vilket våra erfarenheter såväl som nyförvärvade sinnesintryck struktureras och systematiseras. De avgör hur vi ser på och förstår omvärlden. Ord och benämningar tenderar dock att användas för att upprätthålla och reproducera makt, och kan medvetet mobiliseras för diverse maktprojekt. Det finns ingen standarddefinition av terrorism; ändå, eller kanske just därför, är det i all sin tvetydighet och relativism ett potent ord.

Lisa Forsberg läser statsvetenskap och filosofi vid Stockholms universitet.