Den 20 augusti förra året fick jag ett telefonsamtal från en kvinna som undrade om jag var den "Gösta" som hjälpt Mehdi Ghezali att släppas från Guantnamo.

Hennes man var Ali Berzengi, en imam med rötter i Kurdistan, som år 2005 dömdes till sex års fängelse för "förberedelse till terroristbrott". Den 18 augusti 2007 hade han avtjänat sitt straff och skulle friges - för att utvisas på livstid. Men han hade inte frigivits, utan tagits i "förvar" och satt kvar på fångvårdsanstalten Hall utanför Södertälje, där han avtjänat en stor del av sin strafftid.

Nu hungerstrejkade han i protest, och hans fru ville att jag skulle träffa honom.

Min minnesbild av fallet var mediernas. Det jag kom ihåg av terroristmålet var att åklagaren sagt i SVT att det handlade om en person som hade många liv på sitt samvete, även kvinnors och barns. Jag minns också att det skulle ha handlat om pengar till ett specifikt terrordåd i Kurdistan, med många civila dödsoffer och att jag hade tänkt:

"Det här handlar ju om terror mot oskyldiga civila och det kan ju aldrig försvaras."

Trots att jag visste att fallet var den första stora processen där någon åtalats och dömts enligt den nya terroristlagstiftning från 2003, så engagerades jag inte av det.

Men efter telefonsamtalet beslöt jag ändå att beställa en utskrift av Svea Hovrätts dom. Jag läste igenom den och läsningen gjorde mig chockerad. Där stod att bevis saknades för att Ali Berzengi var skyldig till att ha finansierat attentatet som han beskyllts för i tv. Där stod att den person som i tingsrätten ansetts vara mottagare av insamlade pengar från Sverige och som sades tillhöra ett terroristnätverk, var okänd för rätten. Inte ens rätten hade fått ta del av de avlyssningar i Irak som CIA/FBI hade presenterat och som rätten uppenbarligen litade på och som den fällande domen bygger på.

Men efter alla lögner om Guantnamo borde ingen lita på CIA i terroristjakten, inte heller en svensk domstol eller åklagare.På de femton första sidorna i domen målas en tämligen ensidig bild av ett världsomspännande, samordnat islamistiskt terroristnätverk som sträcker sig från Muslimska brödraskapet i Egypten till alla motståndsgrupper i Irak. Om USAs krig i Irak sägs inte ett kritiskt ord. Det enda "terrordåd" som nämns i hovrättens dom är en nedskjutning av en amerikansk stridshelikopter. Men för detta är de två dock inte misstänkta.

Det som förvånar och chockar mig är att tingsrätten och hovrätten, trots att beviskedjan saknar flera avgörande länkar, ändå hade fällt Ali Berzengi och ytterligare en muslim från Kurdistan, och därtill till så uppseendeväckande långa fängelsestraff på 6 respektive 5,5 års fängelse och livstids utvisning från Sverige.

För Ali Berzengi, som har fru och två små barn i Sverige, framstår just det straffet naturligtvis som speciellt drakoniskt. Det som är än mer klandervärt är att medier som SVT, Dagens Nyheter och Sydsvenskan målar ut de dömda som samvetslösa terrorister, innan de har tagit del av något annat material än åklagarens påståenden.

Kritiken mot rättsövergrepp i terrorist-jaktens spår har vuxit efter terrorist-stämplingen av tre somalier 2001 och Sveriges medverkan i den brutala och olagliga avvisningen av två egyptier den 18 december 2001. Då var svensk säkerhetspolis dock bara villiga medhjälpare till amerikanska agenter.

Fallet med de fyra som greps av nationella insatsstyrkan i en raid den 19 april 2004 och de två som först 20 månader senare dömdes till långa fängelsestraff för "finansiering av terrorism" är inte bara den största terroristprocessen i Sverige hittills. Domarna är de första enligt den nya terroristlagen och veterligen de enda i EU där någon dömts för att ha finansierat terrorism. Förberedelsebrott brukar aldrig ge mer än två års fängelse. I det här fallet utdömdes det tredubbla.

Så sent som i oktober frikändes fyra muslimer av en domstol i USA efter att ha skickat pengar till Hamas, som enligt åklagaren skulle ha gått till terrordåd i Israel. Att pengarna använts till terrordåd ansåg domstolen dock inte tillräckligt bevisat.

Efter en lång skriftväxling och många telefonsamtal till Hall fick jag till slut medgivande att besöka och intervjua Ali Berzengi och kunde ta del av ett förundersökningsmaterial på över 5 000 sidor.

Justitiemord är ett starkt uttryck, som lyckligtvis sällan behöver användas i Sverige. Men det är omöjligt att inte bli illa berörd av de politiska fördomar som styrt den första stora rättegången enligt den nya terroristlagen, en lag som advokatsamfundet ansåg inte lever upp till rättssamhällets krav. Uppsåt krävs t.ex. inte för att dömas.

Efter att ha läst tusentals sidor förundersökningsmaterial inser jag att de som nu borde ställas till svars är Säpo, åklagaren och de domare som glömde grundsatsen att fria en åtalad om inte skulden är ställd utom allt rimligt tvivel och som lät sig dras in i ett spel som har drag av häxprocess mot muslimer. Men ytterst ligger ansvaret på de politiker som drev igenom lagen om terroristbrott 2003 - en lag som passar en polisstat, men är främmande för vårt svenska rättssystem.