Arkiv för studier i arbetarrörelsens historia
Morbid symptoms - Health under capitalism
Arkiv för studier i arbetarrörelsens historia
Nr 98-99
En vänbok till Gunnar Olofsson
En klassisk vänstertidskrift har nu gått i graven. Arkiv för studier i arbetarrörelsens historia startade 1972 som forum för seriös debatt om just svensk och internationell arbetarrörelses historia. Artiklarna har mestadels varit akademiska undersökningar, varvade med en del översättningar från New Left Review och liknande internationella tidskrifter. Framför allt den som vill leta specialundersökningar om den svenska arbetarrörelsens 1900-talshistoria har en guldgruva i de samlade årgångarna - ungefär tre nummer per år, då och då ett dubbelnummer.
Ändå behöver man inte sörja så mycket när tidskriften nu upphör på grund av för få prenumeranter och ojämn utgivning. Dels planeras en fortsättning som webbtidskrift. Dels har den genom sin inriktning på akademisk forskning nog grävt sin egen grav; klass och arbetarrörelse är inte längre ämnen på modet inom samhällsvetenskaperna. Man kan jämföra med Arbetarhistoria, som Arbetarrörelsens arkiv ger ut. Tack vare sitt bredare anslag och sin starkare anknytning till partier och fack lever den vidare i relativt god form.
Det är symptomatiskt att det sista numret av Arkiv är en hyllningsskrift till Växjöprofessorn Gunnar Olofsson. De femton uppsatserna är varken mer eller mindre spännande än brukligt i sådana antologier. Åtskilliga pliktskyldigheter, men ett par riktigt intressanta, t.ex. Lars Olssons uppsats om imperialism och folkvandringar i trehundraårsperspektiv.
Recensent: Olle Josephson
Det postdigitala manifestet
Rasmus Fleischer
Inks förlag 2009
Rasmus Fleischer är doktorand i nutidshistoria, journalist, bloggare, ledande piratbårykrat och utövande (även seriös) musiker. Han har skrivit en bok om överflöd.
Böcker om överflöd började komma ut i USA under boomen på 50-talet. Kändast var The Affluent Society från 1958 - men då handlade det om diskrepansen mellan en blomstrande privatkonsumtion för dem som hade råd och en offentlig sektor som svalt. Sedan dess har marknadsekonomin och varuformen expanderat - inte minst vad gäller produktionen för tjänster och intellektuellt arbete, som manifestet redan förutskickade.Ty "tanken att den kapitalistiska ackumulationen skulle hålla sig inom fasta gränser är löjlig", skriver Söderberg, en av Fleischers marxoida auktoriteter.
Fleischers lilla bok gäller tvärtom vad som eventuellt händer om en vara, enkannerligen inspelad musik, till följd av utvecklingen av it-tekniken och lättheten att kopiera, flödar över. Kanske upphör tvärtom musikinspelningar att längre vara en vara och förvandlas till fri nyttighet. Är varken produktionen eller distributionen problemet, utan snarare konsumentens urval? (Åtminstone såvitt jag kan förstå, ty Marx och Engels Manifest och t.o.m. logico-philosophicus är jämfört med Fleischers manifest under av anspråkslös lättillgänglighet.)
Piratrörelsen började med att ungdomar masse kunde tjyvkopiera musik på Internet. 2003 grundade Rasmus Fleischer Piratbyrån. Rörelsen uppnådde några år in på 2000-talet en kritisk massa, när underhållningsindustrin genom sina handgångna myndigheter börjat lagstifta och döma. Detta gav möjlighet att bredda fronten och koppla samman den med kampen mot övervakningssamhället.
Enligt motståndaren Andreas Ekström i Sydsvenska Dagbladet fick piraterna därmed ett trestegsargument, där den alltför flyhänta logiken skulle vara följande:
- Om du övervakar vilka upphovsrättsskyddade verk jag tillgodogör mig utan att betala, då kränker du min integritet.
- Min integritet är i varje läge okränkbar.
- All upphovsrätt måste därför tas bort.
Utan en pre-existerande anarkistisk strömning bland ungdomen i väst hade rörelser som dessa knappast kunnat blomstra upp så snabbt. Anarkismen förenar höger- och vänsterideologi, borgerlig individualism och socialistisk utopism. Rasmus Fleischer är ett typexempel, som synbarligen utan problem rör sig mellan å ena sidan syndikalistiska Arbetaren och esoteriska "moderna" marxistiska tänkare som Virno och Terranova och å den andra den rabiat nyliberala tidskriften Neo och en lika rabiat islamofob sionism.
I den teoretiska debatten tycks skiljelinjen gå mellan dem som hävdar att det är i distributionssfären som kapitalet sätter in sin huvudstöt genom att genom att "hägna in" de "naturligt fria" kulturprodukterna - via främst lagstiftning kring copyright, patent- och upphovsrätt - medan de mera marxistiskt influerande söker kapitalismens väsen i produktionen. Men det gör man inte genom att som i Kapitalet analysera samhällsekonomins minsta cell, varan, utan genom att analysera arbetet, i synnerhet särskiljande drag mellan intellektuellt och fysiskt arbete.
Fleischer tycks ansluta sig till "marxisterna", men framhåller att: "Vad de borgerliga egendomsrelationerna måste göra är att förvandla i grunden delade och kollektiva upplevelser till individuella", vilket tycks återföra hans fokus till distributionen.
Piratpartiet har haft uppenbara framgångar. Är detta början till slutet, eller bara slutet på början, av det kapitalistiska produktionssättets historiska epok? Om man bara ser till den ultrakapitalistiska ledningen av partiet vore man benägen att gissa på det senare alternativet.
Piratbyrån har dock i någon mån engagerat sig i kampen mot de internationella läkemedelsbolagens försök att genom lagstiftning undanhålla fattiga länder t ex billiga aids-mediciner. Menar man det minsta med sin kamp mot övervakningssamhället måste man därtill utvidga striden för fildelarnas integritet och ta upp kampen mot s.k. antiterroristlagar både här hemma och i Europa.
Det kan i förstone vara svårt att inse hur den speciella "antikapitalism" som bl.a. Fleischer och Piratbyrån företräder, går ihop med Piratpartiets ledning. Där sitter nämligen två ultraentreprenörer, den f.d. praktiserande folkpartisten Engström och ordföranden, Falkvinge. Den senare lämnade moderaterna åt höger eftersom partiet inte var "tillräckligt kapitalistiskt", utan hängav sig åt "skit" som t.ex. vård, skola och omsorg, och fick in i programmet att man inte ska ägna sig åt "fördelningsfrågor".
Fleischers Postdigitala Manifest - och hans blogg - gäller dock knappast frågan om den kapitalistiska produktionen skall bestå eller inte. Båda sidor argumenterar i stället övertygande för att kapitalismen och marknaden genom tiderna visat sig väl skickad att överleva större påfrestningar än de aktuella angreppen på "den intellektuella egendomsrätten" - en företeelse som företagen historiskt, och i många länder fortfarande, klarar sig utan.
Manifestet kommer troligen med tiden inte att läsas som handledning för revolutionära, antikapitalistiska fildelare. Snarare är det en upplysningsskrift, där små- och storproducenter inom bl.a. kultursektorn kan finna en väg framåt när försöken att på juridisk väg rida spärr mot en obönhörlig teknisk utveckling har gjort fiasko. Fleischer ger många exempel - t.ex. uppsvinget för inkomstbringande livekonserter. Eller författarnas ökade inkomster från uppläsningar på biblioteken.
Många vänsterskribenter har i decennier ägnat sig åt att försöka övertyga medierna om att publicera vad de gratis tillhandahållit, eftersom de, rätt eller fel, bedömt det vara värt att i så stor utsträckning som möjligt till folket. De må i dag känna en begränsad entusiasm över att professionella (även vänster-) skribenter eller musiker direkt eller via sina företag, t.ex. Piratförlaget (!), kräver hårda tag mot kopiatorer. Varigenom man faktiskt försöker begränsa utbudet även av förment eller verkligt progressiva alster.
Att vara socialist är i fallet Piratrörelsen därför i någon mån att vara kluven.
Recensent: Hans Isaksson
Så fungerar samhället
Eric Ericson och Anders Bennysson
Illustrationer Fredrik Tjernström
Kartago 2009
Det finns många konstiga böcker. Eric Ericson har gjort sig känd med Brev till samhället och Brev till utlandet där till synes troskyldiga brev får samhällsfunktioner vi tar för givna att framstå i absurd dager.
I Så fungerar samhället skruvas satiren upp åtskilliga varv i civilisationskritisk och antikapitalistisk riktning. Där bjuds 170 sidor monoton, återhållen byråkratprosa om hur "samhället fungerar". Till exempel: "Sedan personnumret har ersatts med organisationsnummer och individen bolagiserats har nya ekonomiska möjligheter skapats för människorna. Hon kan nu avgöra hur hon vill leva sitt liv och i vilken riktning hon vill utvecklas." Så mal det på med layout och illustrationer som för tankarna till Körkortsboken eller Soldatinstruktion.
Roligt, men också outhärdligt. Dels storknar man snart av denna fruktansvärda prosa. Dels påminner den glättade, torra beskrivningen alltför mycket om ett samhälle vi råkar känna igen.
Recensent: Olle Josephson
Världens lyckligaste folk
Lena Sundström
Leopard 2009
Lena Sundström är en begåvad journalist ochförfattare, som från en icke-partiansluten kritisk vänsterposition levererar knivskarpa bilder av det svenska klassamhället. Nu har hon tagit steget - eller bron kanske - över sundet och granskat det danska hygget och Dansk Folkeparti, DFP. Sundström är också en god estradör med både rappa och fyndiga kommentarer. Göteborgarna kunde i november glädja sig över hennes framträdande i Stadsbibliotekets hörsal.
Danmark är intressant och skrämmande. DFP har tyvärr varit extremt framgångsrikt och lyckats vrida dansk inrikespolitik rejält åt höger, framför allt för att avleda klasskampen. Under flera år röjde Mogens Glistrup väg för dagens DFP med sina utfall mot "mohammedääner". Sundström gör ett bra jobb för att varna för vårt svenska DFP, Sverigedemokraterna. Det är viktigt att tala om och hårt kritisera SD.
På en punkt i kampen mot SD lämnar dock Sundström oss vilsna, utan vägledning. Varför är SD framgångsrika, 5,8 % i senaste opinionsmätningen och större än C, V och Kd? Är det för att svesse är inskränkt och rasist? I Dagens Nyheters s.k. finkulturella rum och bland delar av svensk "skitvänster" hörs sådana förklaringar. Jag menar att den typen av förklaring är både felaktig och farlig. En bättre förklaring, föresvävar det mig, är att de svenska riksdagspartierna - V i lite mellanställning - i dag inte tar upp, eller sviker i viktiga politiska krav, t.ex. mot EU, nationellt självbestämmande, de imperialistiska krigen, religionskritik, lavinen av friskolor, segregationen, en katastrofal invandrarpolitik. Talibanerna skapades av USA och Pakistans säkerhetstjänst. SD har skapats av de svenska riksdagspartierna.
Recensent: Ulf Karlström
Morbid symptoms - Health under capitalism
Red. Leo Panitch & Colin Leys
Socialist Register 2010
Sjutton akademiker på hög nivå bidrar i årets utgåva av Socialist Register med uppsatser som historiskt, ekonomiskt, ekonomihistoriskt och sociologiskt belyser de förändringar i riktning mot mer och mer marknadstänkande som vården i alltför många länder genomgått de senaste decennierna.
Uppsatsernas exempel är hämtade från högst skilda delar av världen. Självfallet är det de hittills framgångsrika försöken att förhindra att USA:s kostsamma, och ur folkhälsosynpunkt förödande, sjukvårdssystem åtminstone blir en aning mera offentligbaserat och heltäckande, som står i centrum för ett par av djupdykningarna.
Kubas och Kinas vårdapparater blir också föremål för speciell uppmärksamhet. Den ödesdigra effekten för folkhälsan av kapitalismens återinförande på Kinas landsbygd uppmärksammandes av de styrande redan före sekelskiftet. Ett offentligt försäkringssystem är åter under uppbyggnad, även om takten i rekonstruktionen, enligt bl. a. Geoff Dyer på CEIBS i maj 2009, är alltför modest.
Exemplen Kina och de f.d. socialistländerna i Östeuropa visar hur snabbt en vårdapparat och ett folk kan brytas ned, när kapitalet får fria händer där motrörelser saknas.
För den stora majoriteten av jordens befolkning gäller det fortfarande, som för Sverige en bra bit in på 1900-talet, att det inte i första hand var medicinens eller sjukvårdens vetenskapliga utveckling - eller ens vaccinationer eller antibiotika - som ger de stora vinsterna i livskvalitet och livslängd, utan främst tillgång till mat, rent vatten och rymliga bostäder.
Exemplen USA och Kuba visar enligt författarna även för folkhälsan tydligt att det visserligen kan vara bra att vara mycket rik, men allra bäst att vara tillräckligt rik och desto mera jämlik. Folkhälsa sipprar inte ner - utan, om något, uppåt.
Recensent: Hans Isaksson
Vi mänskor
3-4/2009
"Från försvarsorganisation till nykolonial militärallians" är den passande rubriken på en av artiklarna i dubbelnumret 3-4/2009 av Vi mänskor, organ för Svenska Kvinnors Vänsterförbund och liksom Clarté en anrik men vital tidskrift. Hela numret handlar om Nato. Det är angelägen läsning när Sverige nu övergivit 200 års neutralitetspolitik och efter förmåga sluter upp i Natos angreppskrig. När svenska pojkar och flickor så småningom kommer hem i svarta plastsäckar från Afghanistan finns det all anledning att vara väl påläst. Se också webbplatsen www.vimänskor.se .
Recensent: Olle Josephson