Åtgärdslandet

Arbetsförmedlingens svarta bok

Jon Weman

Federativs förlag 2011

TANKEN ATT staten ska garantera full sysselsättning måste mönstras ut, skrev European Round Table of Industrialists 1989. Nu gällde det att öka medvetenheten om det individuella ansvaret för arbetslösheten i allmänhet och i det enskilda fallet .

Idag är vi tillbaka i en arbetslöshetspolitik av det slag som arbetarrörelsen en gång tog sig ur. Ingen ska längre, som förre finansministern Bosse Ringholm (S) uttryckte det, få vara ostörd som arbetslös . Människor som utsorterats eller på grund av svår sjukdom inte kan utföra lönearbete tvingas in i en åtgärdsindustri som håller dem sysselsatta med meningslösheter eller gratisjobb åt privata profitörer.

Jon Weman skrev för flera år sedan en serie artiklar i Arbetaren om "Åtgärdslandet . De har nu kommit ut i bokform.

7813_01.pngÅtgärdslandet.

Det är ett verk med artikelsamlingens svagheter. Weman har valt att komplettera och uppdatera texterna med fotnoter. Det hade nog varit klokare att arbeta om materialet.

Men det är likafullt en stark och viktig bok Federativs förlag gett ut. Weman visar övertygande att AGAn, FASan och allt vad de nya åtgärderna kallas inte har det minsta med oro för utanförskapet" att göra. Tvärtom, hela politiken går ut på att skapa arbetslöshet och göra livet surt för de arbetslösa. Syftet är att disciplinera arbetarklassen och tvinga den att skruva ner sina anspråk och löner och arbetsvillkor.

Weman är också, som framgår av utdraget i detta Clarténummer, befriande klar över begränsningarna i den gamla parollen full sysselsättning . Mycket av det lönearbete vi utför framträder som onödigt så snart vi tänker oss utanför kapitalismens ramar. En del av det är till och med skadligt.

Behöver vi jobba mer?

En bra fråga.


Slutkört

Lars Henriksson

Ordfront 2011

DETTA ÄR EN mycket bra bok, om massbilismens oundvikliga hädanfärd. Välskriven, lättläst, pedagogisk. 

Inom sitt ämne är den förvånansvärt heltäckande. Miljödebattören och Volvoarbetaren Lars Henriksson rör sig obesvärat från sitt mikroekonomiska underifrånperspektiv på bilfabriksgolvet - där boken tidvis är som en påbyggnadskurs till Hopsnackat (Tuuloskorpi, red.) - över politiska dagskrav kring klimat, miljö och stadsplanering till strategiska/socialistiska politiska utblickar. I centrum står pläderingen för nödvändigheten av en allians mellan miljörörelsen och fackföreningsrörelsen, där kravet på en omställning av bilindustrin är logiskt och lättförståeligt både för att rädda jobben och ställa om till ett fossilbränslefritt transportsystem. I ett intressant kapitel beskrivs och utvärderas den omfattande kamp för alternativ produktion som arbetarna på brittiska Lucas Aerospace bedrev under 1970-talet. Den kampen slutade i nederlag mot borgarklassen motoffensiv, som ledde till Thatchers makttillträde och nyliberalismens genombrott. I dag, då samma nyliberalism befinner sig i djup kris, finns det all anledning för en kämpande arbetarrörelse att ta vid där Lucasarbetarna misslyckades.


Röd Stjärna Över Indien

Jan Myrdal

Översättning Stefan Lindgren

Leopard 2011

SOM NÄSTAN ALLTID börjar det med en historisk beskrivning. Det är nödvändigt eftersom ämnet egentligen tidigare bara har behandlats av ett ytterligt fåtal svenska författare, och även om man vänder sig utanför Sverige är dokumentationen dålig. Jan Myrdals Röd stjärna över Indien handlar om Naxalitgerillans kamp i Indien, en socialistisk frihetskamp. Myrdal blev personligen inbjuden att besöka naxaliterna i djunglerna i Dandakarannya tillsammans med vännen Gautham Navalaka.

Som vanligt är det stimulerande att läsa Jan Myrdal. Hans grundlighet tilltalar. Det speciella med Röd stjärna över Indien är emellertid inte författaren, hur svårt det än är att förbise den samme eftersom boken är ett resereportage, utan att den har skapat en reaktion. Man kan ana att just det var förhoppningen. Med bakgrund i Röd stjärna över Indien har organisationen Indiensolidaritet bildats för att upprätta en solidaritetsrörelse, dels med naxaliternas kamp, dels med CPI(maoister) som är de ledande i gerillakampen.

Som litteratur sett är Myrdals bok bra, sett som upplysning är den oumbärlig. Det som kan oroa lite är att man får känslan att det finns en tanke att Indien ska stå i fokus för en ny brännpunktsteori. Det är här det ska hända, den antiimperialistiska kampen centreras runt just detta land.

Rakt upp och ner kan man heller inte läsa en bok av Jan Myrdal; hans formuleringar och långa utvikningar i perifera händelser och minnen kan ibland göra att man tappar lusten.

Men boken är så gott som ensam i sitt slag. Den behövs för att förstå Indien, naxaliterna och CPI (maoister), men också för att ge oss en vidare bild av imperialismens härjningar.

Lal salam - röd hälsning!


Made In China

DEN NYA STORMAKTEN

Loretta Napoleoni

Leopard 2011

TITELN PÅ Napoleonis bok är kanske något missvisande. Den röda tråden är en jämförelse mellan det frustande lokomotivet Kina (landets bnp fyrdubblades mellan 1978 och 2007) och den krisande västvärlden. Jämförelsen utfaller inte till västs fördel. Napoleoni uttrycker tydligt sin beundran för Kinas utveckling, också den politiska: "Kineserna har lyckats skapa en form av proletariatets diktatur som fungerar och utvecklas" anser hon. Västvärlden hycklar om sin demokrati: "Vad har egentligen ordet demokrati för mening i ett system där finanseliten bestämmer över världens öden och fördelar en stor del av den producerade rikedomen mellan sig medan politiken kommer linkande bakefter." Hon beskriver vältaligt det depressionens spöke som går runt jorden men inte berör Beijing, Singapore eller Rio de Janeiro.

Västs ihärdiga kritik av Kina för bristande mänskliga rättigheter finner hon också hycklande. Det väst egentligen avskyr mest med Kina, menar hon, är inte så mycket enpartistaten utan att staten i Kina är allestädes närvarande. Hon betonar boken igenom hur Kina blickar långt framåt till skillnad från västvärlden kortsiktiga finansiella agerande. Det gäller både Kinas relationer med Afrika, satsningen på miljövänlig elproduktion, snabbgående tåg osv.

Under 1990-talet och 2000-talets början var Kina den globaliserade kapitalismens paradis, men detta håller på att förändras. I dag blickar många tidigare koloniserade länder mot Kina som ett föredöme.

I västvärlden konsumerar man på kredit. Grovt uttryckt kan man säga att det arbetare i Kina sparar, finansierar USAs krig eftersom Kina och USA lever i en slags ekonomisk symbios där Kina varit USAs bankir. Men den senaste tiden har Kina kraftigt skurit ner sina inköp av amerikanska statsobligationer: 2006 finansierade Kina 47 procent av den amerikanska skulden. 2009 har denna siffra sjunkit till 5 procent.

Napoleonis bok är läsvärd, men hon är för okritisk mot utvecklingen i Kina. Deng Xiaopings väg att "berika sig" har lett till att landet är ett av de mest ojämlika länderna i världen. Tio procent av de rikaste kinserna lägger beslag på 45 procent av bnp. Andra sidan av Kinas makalösa ekonomiska utveckling är rovdriften på arbetskraften. Den helt avgörande frågan för framtiden är om Kinas arbetande folk kan upprätta en välfärdsstat, där det i verklig bemärkelse har den politiska makten.


Obamasyndromet

Tariq Ali

Celanders förlag 2011

The Obama Syndrome, som originaltiteln lyder, utkom första gången 2010, men i den svenska översättningen har tillkommit ett nyskrivet femtiosidigt avsnitt om utvecklingen till och med våren 2011, med den betecknande rubriken "Hela världens sheriff". Om Libyen var Tariq Alis bedömning i våras "två möjliga utfall: antingen blir det fortsatt dödläge och i praktiken en delning avlandet [...] eller också går Nato till fullskaligt anfall mot Tripoli för att sedan installera en cyrenaisk marionett [...] en repris av britternas inplantering av kung Idris eller för den delen Gadaffi."

7813_06.pngObamasyndromet.

Nu vet vi att det blev alternativ två. Det förtar inte värdet av den journalitiskt drivna och samtidigt faktaspäckade uppgörelsen med Obama. Det är en retoriskt duktig men politiskt svag president, som Tariq Ali kallar "en begagnad version" av Woodrow Wilson.