Fred Torssander S och antikapitalismen
DN och demokratin Pierre Gilly
Ett anständigt liv? Jonas Lundgren
Jimmy Åkesson ljuger Hans Isaksson
LO-skolan i Brunnsvik Olle Josephson
Fred Torssander
Socialdemokraternas partikongress i april ska anta ett nytt program. I programkomissionens förslag deklareras helt frankt att "Socialdemokratin är ett antikapitalistiskt parti". Programförfattarna verkar dock vara medvetna om att det krävs en del justeringar för att dagens svenska socialdemokrater ska passa i denna nya kostymering.
 Det framgår när frasen "ett antikapitalistiskt parti" i den följande satsen justeras till "mot kapitalets anspråk på dominerande makt över ekonomi och samhälle". Det handlar alltså om att vara "anti-" i den mycket inskränkta betydelsen att bygga motkrafter, inte i betydelsen att vara helt emot, att vilja avskaffa. Den socialdemokratiska motkraften riktar sig dessutom uttryckligen bara mot anspråken från kapitalismen på dominerande makt.
Kapitalistklassens dominerande makt över ekonomi och samhälle beror dock inte huvudsakligen på företrädarnas anspråk, utan på ägandet av kapital (produktionsmedel, råvarutillgångar etc.). Makten upprätthålls genom att kapitalet tillägnar sig mervärde ur produktionen i form av profit, räntor och spekulationsvinster, samt genom att staten ("samhället") försvarar ägandet och dess privilegier med lag och rätt, polis, fängelser och när så krävs även med (utländsk) militär hjälp.
Förslaget framställer som helt nödvändigt att kapitalackumulationen skall fortgå ostört. "En modern, tekniskt avancerad produktion bygger med nödvändighet på stora insatser av kapital. För att resurser till sådana kapitalsatsningar ska uppstå, måste produktionen ge en viss avkastning, det vill säga vinst."
Antikapitalismen gäller enbart när "Begreppet kapitalism betecknar ett maktsystem med förräntningen av kapital som överordnad norm." samt när "Det(ta) är ett system där den som äger kapitalet ges rätten att bestämma över alla andra intressen, där de samhälleliga målen underordnas vinstintresset och där människors rättigheter avgörs av deras ekonomiska lönsamhet."
Det är inte helt enkelt att föreställa sig vad - utom den reellt existerande globaliserade kapitalismen - programmets författare egentligen förespråkar.
Det vore nog både enklare att läsa programmet och hederligare mot läsarna om ordet "är" i deklarationen "Socialdemokratin är ett antikapitalistiskt parti" ersattes med "är icke".
S och antikapitalismen
DN och demokratin
Dagens Nyheter har mig veterligen aldrig förespråkat att Sverige, Frankrike eller något annat europeiskt land bör införa förbud mot omval. Däremot skriver man den 5 januari att Venezuela bör ha ett sådant förbud. Det kan därför knappast handla om något principiellt ställningstagande. Dagens Nyheter är pragmatisk: man är bara emot att väljarna ska få välja om ledare som står för en politik man inte gillar.
Tidningen ondgör sig också i ledaren över att Venezuelas president Hugo Chavez uttryckte sitt stöd för Gaddafi mitt under upproret i Libyen. Detta säger något om Chavez syn på demokrati hävdar man. Det kanske stämmer, men vad ska man då säga om att vår nuvarande borgliga regering försökte säljs övervakningsutrustning till Gaddafi bara året innan? Eller att en tidigare borglig regering på åttiotalet utbildade Gadaffis officerare i Växjö?
Pierre Gilly
Eric Hobsbawm
Den brittiske historikern Eric Hobsbawm avled hösten 2012, 95 år gammal. Kommunistätarna Kristian Gerner och Staffan Skott passade på att ogiltigförklara hans historieskrivning, men annars hyllade historiker från många olika läger marxisten Hobsbawm. Många har läst hans stora synteser, Revolutionens tidsålder med efterföljare. Minst lika viktigt är hur han kring 1960 förde in västeuropeisk historieforskning på nya spår genom att tillsammans med E.P. Thompson, Christopher Hill och andra lyfta fram arbetarklassen som historiskt subjekt (t.ex. Labouring Men 1964).
Från hans roliga memoarbok från 2002, Interesting Times, minns man ändå bäst berättelsen om 1968. Hobsbawm är i början av maj på en Unescokonferens i Paris, "Marx och nutida vetenskapligt tänkande" för att högtidlighålla lärofaderns 150-årsdag. Sovjetiska funktionärer och intellektuella knutna till franska kommunistpartiet håller dötråkiga föredrag. Utanför kokar Paris av jättedemonstrationer.
"Ingen verkade ta notis om vad som hände därute. Jag skapade några ögonblick av genans genom att påpeka detta. Hade vi inget att säga om vad som hände på de gator där vi tagit oss fram till seminariet? Kunde vi åtminstone inte uttala ett allmänt stöd?"
Försöket misslyckas, och Hobsbawm konstaterar att han tillhörde den äldre vänster som en smula misstroget tittade på 1968. Han blev aldrig en sextioåtta. Ja, vilka uppror missar de gamla sextioåttorna i dag?
Olle Josephson
För freden
Fred är hälsa, fred är frånvaro av våld, såsom krig och vapen, frånvaro av strukturellt våld, exempelvis svält och rasism, men också möjligheten till självförverkligande.
Så inledde Jan Öberg, fredsforskare, sitt föredrag under Boklördagen i Lund i november 2012. FN:s portalnorm säger att fred ska skapas med fredliga medel. Öberg uppmanade oss att skapa debatt om denna fundamentala regel.
17 000 miljarder dollar om året spenderas i världen på upprustning. Att jämföra med 0,5 miljarder dollar till fredsarbete och 160 miljarder dollar till utvecklingsarbete. I världen pågår idag 30-40 olika krig och konflikter.
Ett nytt folkmord är att vänta i Iran. Det är inte frågan om, utan när USA och västmakterna kommer att bomba Iran. USA och väst vill destabilisera Ryssland, Kina och omkringliggande länder. Ett krig mot Iran kommer att bli barbariskt och risken för spridning är stor.
Fredsforskningen har misslyckats, sade Jan Öberg. Den undersöker krig, inte fred och fredliga lösningar, och medierna intervjuar militära experter, inte fredsforskare och intellektuella.
Finns det något hopp? Öberg menade att det globala motståndet mot krig ökar, och avslutade att "folket kan resa sig mot imperialismen, mot kriget i Irak, mot ett kommande krig i Iran och att varje människa är en fredsrörelse"
Marie Norgren
Ett anständigt liv?
I slutet av 2012 presenterades en utredning tillsatt av regeringen som undersökt hur man ska få fler unga i arbete. Lösningen heter "utbildningsanställning" och är ett 18 månader långt vikariat utan anställningstrygghet. Kallt och sakligt handlar det alltså om att alla unga under 23 år ska ha möjlighet att söka så kallade utbildningsjobb där man från ena dagen till den andra kan bli uppsagd utan angiven anledning. Denna anställningsform ska vara i 1,5 år i stället för som idag högst sex månader.
Hur detta ska ge fler jobb har jag svårt att förstå. Däremot skapar det passiva och räddhågsna arbetsslavar som man kan utnyttja under 1,5 år och sedan slänga bort. Man kan ställa frågan som en filmtitel i Stefan Jarls Mods-trilogi: ett anständigt liv? Jag ser inget hopp om det i ett samhälle som diskuterar denna typ av åtgärder mot ungdomar.
Bild: Robert Nyberg
Trygghet på jobbet är ingen garanti för ett väl utfört arbete, men å andra sidan får man kanske det arbete utfört som man betalar för. Skitlön förtjänar inte lojalitet och flit, snarare blir maskning en politisk handling. Men den enskilda jobbarens enskilda motstånd sänder inga signaler till arbetsköparen. Idag är organiseringsgraden bland unga i min generation på en erbarmlig nivå som snarast antyder att arbetsköparna har vunnit.
Två frågor som ovillkorligen måste föras in i ett resonemang om arbetsmarknaden av idag är också följande: pensionsåldern och sextimmarsdagen. Vad gäller den första så tror jag att de flesta egentligen är överens om att det är väldigt bakvänt att tro att vi får fler unga i arbete genom att låta pensionärer sitta kvar som stoppklossar i systemet. Den andra frågan kan ses lite som en socialistisk universallösning för att lösa problem på arbetsmarknaden, sex timmars arbetsdag. Att dela på jobben är en given lösning.
Men det borgerliga vill råda bot på arbetsbristen genom att ge unga sämre arbetsförhållanden och företagen mer förmånliga anställningsformer att laborera med. Marknadskapitalismen är på ganska god väg att skjuta Sverige som vi känner det i dag i sank. En from förhoppning skulle kunna vara att Mr. "charmigt med hästsvans" skulle konsultera några av sina kollegor som faktiskt insett potentialen i arbetstidsförkortning.
Jonas Lundgren
Jimmy Åkesson ljuger
När någon läckte en videofilm till Expressen, som visade att ledande medlemmar i Sverigedemokraterna för två år sedan gick omkring i Stockholms innerstad och öppet betedde sig som våldsbenägna fascister i kostym och slips väckte, det stor - men övergående - uppmärksamhet i de medierna, som raskt övergick till att i stället engagera sig i de ommöbleringar i SD:s fasad som framtvingades.
När Jimmy Åkesson i vår mest liberala dagstidning samtidigt presenterade SD:s politik och beklagar att man "varit alltför dåliga på att lyfta fram de mjuka aspekterna" av densamma väckte det betydligt mindre uppmärksamhet och föga mothugg. Åkesson exemplifierar SD:s något diffusa, mjuka sida: När vi i dag delar ut svenska pass till människor som inte kan ett ord svenska och efterskänker invandrares hemutrustninglån för miljarder sänder vi ut helt fel signaler". Om detta är SD:s mjuka sida kan vi hoppas att vi aldrig skall behöva uppleva den hårda.
Beträffande Åkesssons påstående om invandrare och flyktingars privilegierade tillvaro lämnar Migrationsverket följande besked om svenska statens generositet: Har den asylsökande eget hushåll, vilket är vanligast, och sköter matinköpen själva är dagersättningen: 71 kr/dag för vuxna ensamstående; 61 kr/dag och person för vuxna som delar hushåll; 37 kr/dag för barn upp till 3 år etc. Dessa ersättningar är oförändrade sedan 1994. För vuxen boende på flyktingförläggning utgår 24 kronor per dag.
När Jimmy Åkesson på DN:s debattsida kan påstå att Sverige "under 2012-2013 tänker ta emot fler än 200 000 asyl- och anhöriginvandrare från avlägsna länder - sannolikt närmare 200 000 fler än vad samhället i dag klarar av...." är, om folk obesett tror honom, fara å färde. När STV samtidigt köper hans sätt att resonera och tjänstvilligt ordnar debattprogram och frågar "hur många invandrare vi klarar av" blir man verkligt orolig. Alltmer stressade mediejournalister har med få undantag inte gjort sig mödan (5-10 minuter) att kolla fakta bakom Åkessons fantasisiffror, till exempel i SCB:s och Migrationsverkets utmärkta databaser :
2011 invandrade totalt 97 000 människor till Sverige - en minskning från året innan - samtidigt som 51 000 utvandrade. Den överlägset största delen, 20 procent, var återvändande svenskar. I andra hand kom invandrarna från Skandinavien, 7 557 personer. På tredje plats kom arbetskraftsinvandrande polacker med drygt 4 000. Alla andra nationaliteter - inklusive somalier, irakier och afghaner - var 3 000 eller färre. Under 2011 kom 29 648 asylsökande till Sverige. Detta var en minskning jämfört med 31 819 år 2010. Flyktingar som fick uppehållstillstånd i Sverige var cirka 15 000, inklusive så kallade kvotflyktingar och deras anhöriga.
Antalet somaliska flyktingar, som SD speciellt brukar hävda att vi översvämmas av, som fick uppehållstillstånd i Sverige minskade 2011 från knappt 7 000 till drygt 3 000. Under 2012 har ungefär 200 anhöriginvandrare från Somalia faktiskt "svämmat över" oss i Sverige, lika litet som antalet anhöriginvandrare över huvud, vilket varit detsamma i tio år. Dessutom är mer än 90 procent av sådana invandrare makar eller barn till svenska medborgare, inte till flyktingar. Under 2012 har antalet asylsökande ökat påtagligt från ett enda land, Syrien. Från ett fåtal hundra 2011 rör det sig om över 6 000 syrier som sökt asyl i Sverige.
Bild: Robert Nyberg
"200 000 asyl- och anhöriginvandrare från avlägsna länder" är helt enkelt en medveten, kalkylerad lögn av SD:s ledare. Mot deras järnrör kan vi säkert försvara oss. Men det har sagts att en lögn som fått 24 timmars försprång adrig hinns upp av sanningen. Att politiker ibland har ett avspänt förhållande till sanningen är vi vana vid. Men om en hel rörelse bygger på att sprida grova lögner om en stor del av folket för att splittra det skadar den oss alla. All erfarenhet säger oss det.
Hans Isaksson
LO-skolan i Brunnsvik
Folkhögskolan och LO-skolan i Brunnsvik är på väg att försvinna. Läget är oklart, men flytt till Borlänge och inordning i komvux förbereds. Vad som väntar för skolhusen och elevhemmen i Brunnsvik vet ingen. Sedan 2009 ägs skolan av ABF Nordöstra Stockholm, där ombudsmännen låtit pengar rulla i vidlyftiga skol- och fastighetsaffärer.
Man kan tycka att det inte skulle vara så uppskakande att det är besvärligt att driva en folkhögskola i Sverige 2012. Komvux, nätet och högskolornas distansundervisning har ändrat förutsättningarna.
Jodå, men Brunnsvik, grundat 1906, är något mera: den starkaste symbolen för den socialdemokratiska arbetarrörelsens bildningssträvan under hela 1900-talet. Bildningsgången ungdomslogen -facket-Brunnsvik präglade ett par generationer politiker, ombudsmän och journalister som faktiskt blev statsbärande. En socialdemokrati som vill ta strid om den kulturella hegemonin skulle utan att blinka hålla Brunnsvik levande och vitalt i någon form. Men det kanske inte ingår i affärsplanen?
Olle Josephson
Apoteksaffärer
Jag halkar in på avdelningen för pressbilder på apotekskedjan Kronans hemsida. Senaste bilderna: Kronans Julask, Kronans Julglykos, Kronans glöggkrydda, Kronans Julkulor och så vidare ända fram till en par påsar med Påskgodis och chokladtryffel.
Så en bild på företagets nye vd, Lars Birkeland. Han ler.
Mera julgotter och senap i olika förpackningar samt ett stilleben med salvor, tvål och schampo - allt "naturligt närande" och "rengörande på djupet".
Fler leende direktörer.
Fast farmaciachefen Carin Svenssons uppsyn är lite tvetydig. Hon har möjligen större intresse för det medicinska.
Mikael Nyberg
Tystat
Socialistiskt Forum på ABF i Stockholm bjöd på många intressanta seminarier.
Men i sista stund stoppade arrangörerna seminariet "Vad händer i Syrien?" arrangerat av föreningen Syriensolidaritet - den organisation i Sverige som mest konsekvent har pekat på hur protester mot Assad-regimen tagits över av USA-imperialismen i ohelig allians med muslimska fundamentalister, se syriensolidaritet.se .
Man behöver inte vara överens med Syriensolidaritet i alla stycken för att begripa att stormaktsinterventioner, folkrättskränkningar och hänsynslöst maktspel om Mellanöstern är en av de avgörande frågorna för vår tid. Utan nationellt oberoende, mindre staters självständighet och fungerande folkrätt lär det inte heller bli någon socialism. Ett Socialistisk Forum som inte ens vågar ta i dessa frågor innebär inga framsteg.
Olle Josephson
