Också döden delar sig i två Hans Isaksson
Fegt om vinsten Olle Josephson
Också döden delar sig i två
I april avled två framträdande politiker.Hugo Rafael Chávez Frias, född 28 juli 1954, dog 5 mars 2013 i Caracas. Chávez växte upp under mycket fattiga förhållanden. Han blev militär med toppbetyg, men revolterade som ung major mot den reaktionära krigsmakten och tog ledningen i Movimiento Bolivariano Revolucionario 200. Han blev Venezuelas president från 1999 fram till sin död. Chávez förespråkade ökat samarbete mellan de latinamerikanska länderna och förhöll sig mycket kritisk till konservatism, nyliberalism och USA:s politik i Latinamerika.
Chávez var den första president i Venezuela som ökat demokratin för folkets breda massa och som påtagligt förbättrade dess materiella liv. Han blev därför målet för upprepade mord- och kuppförsök av högerkrafter och av USA. Han begräts allmänt av folket vid sin död.
Margaret Hilda Thatcher, Baroness, LG, OM, PC, FRS, föddes Roberts 13 oktober 1925 och avled 8 april 2013 i London. Hon gifte sig med en miljonär, blev ledare för det konservativa partiet och Storbritanniens premiärminister 1979-1990.
Thatcher hade ett nedärvt hat mot underklassen, feminister, fackföreningar och socialism. Hennes politik präglades av brittisk, USA-devot chauvinism, i stycken gränsande till fascism. Thatcher framstår (liksom för övrigt Chávez) som ovanligt begåvad och flitig. Men också som en arrogant, hänsynslös, oempatisk och vidrig borgare. Stora delar av det folk hon föraktade hatade henne så småningom alltmer för det hon gjorde dem.
"Att dö för folket väger tyngre än Taiberget, men att arbeta för fascisterna och dö för exploatörerna väger lättare än en fjäder" (Mao Zedong: Tjäna folket; 1944).
Chávez arbetade för underklassen, mot överklassen och imperialismen. Thatcher valde att göra exakt omvänt. Tidningarnas ledarsidor använder beteckningen "kontroversiell" om bägge - eftersom det onekligen finns en liten grupp rika venezuelaner som, liksom CIA, velat mörda Chávez. Det finns förvisso också rika och reaktionära britter som ännu tacksamt hyllar Thatchers minne.
Vanligt folk, till exempel ännu arbetslösa före detta gruvarbetare, sjöng och dansade på gatorna då Margaret Thatcher äntligen, tjugotre år efter sitt fall, avled. "Osmakligt" säger Katrine Kielos i Aftonbladet. Det hade aldrig hänt om Thatcher varit en man, hävdar hon.
Eftersom detta antagande varken kan bekräftas eller vederläggas återstår endast att konstatera att Aftonbladets ledarskribent i alla fall tycker att god smak är viktigare än att det folk som drabbats får manifestera sin avsmak postumt för en portalgestalt för de senaste decenniernas globala kontrarevolution.
På grund av hennes utsökta smaksinne måste vi nu tyvärr förutspå Kielos en lysande framtid: Ding, dong!!!
Hans Isaksson
Påven i Rom
Den katolske befrielseteologen Helder Camara, fram till sin död 1999 ärkebiskop i Recife, Brasilien, yttrade 1960 något som sedermera blivit berömt: "När jag ger fattiga något att äta, säger man att jag är ett helgon; när jag frågar varför de är fattiga, blir jag kallad kommunist."
Den nye, av massmedierna omhuldade, påven lär vara rysligt snäll mot fattiga. Men han kommer aldrig att bli kallad kommunist!
Malena Rydberg
Cypern
Journalisten Serge Halimi kommenterar i aprilnumret av Le Monde diplomatique uppgörelsen kring Cyperns bankkris. Han konstaterar att förr var det mesta omöjligt: man kunde inte höja skatterna för det skulle skrämma bort entreprenörerna, att skydda sig mot dumpning från låglöneländer var ett brott mot det fria varuutbytet, att lägga en liten skatt på finansiella transaktioner (Tobinskatten) var ogörligt etc.
Men, konstaterar han, den 16 mars 2013 förändrades allt. Den europeiska centralbanken, Internationella valutafonden och Angela Merkels tyska regering vred om armarna på den cypriotiska ledningen och tvingade den till en uppgörelse, som om den genomförts av den nyss avlidne Hugo Chávez, hade kallats diktatorisk, tyrannisk och givit upphov till kilometerlånga indignerade inlägg. Den skatt på mellan 6,75 och 9,90 procent som lades på bankinnehav är bra mycket högre än den Tobinskatt man pratat om i femton år. Europa kan när man vill, menar han, och konstaterar att det är bra mycket lättare att plundra cypriotiska pensionärers fondsparande under förevändning att man vill komma åt ryska maffiosos än att ge sig på tyska bankirer, grekiska redare eller multinationella företag som skyddar sina tillgångar på Irland, i Schweiz eller i Luxemburg. Från och med nu är allt möjligt i marschen mot en gemensam finanspolitik för EU!
Det bör tilläggas att efter den slutgiltiga uppgörelsen beskattas inte tillgångar under 100Â 000 euro men den breda allmänheten går inte fri från beskattning eftersom skatt läggs inte bara på rika privatpersoner utan också på kollektiva och offentliga fonder. Cypern fick ett krislån på 10 miljarder euro, men landet måste självt lägga upp 5,8 miljarder euro som ska betalas via offentliga nedskärningar samt privatiseringar och utförsäljning av tillgångar till andra länder.
Således sedvanlig nyliberal EU-politik!
Malena Rydberg
Tiggarna
Med blicken rakt fram skyndar jag förbi tiggaren i gathörnet, med största sannolikhet en rom från Rumänien eller Bulgarien. Ge eller inte ge? Det privatmoraliska dilemmat är dock inte den viktigaste frågan. I stället två andra lärdomar:
Ett: de gamla öststaterna var i många fall rätt förfärliga samhällen att leva i, men efter murens fall blev det ännu värre för stora folkgrupper: krig, pogromer och rättslöshet.
Två: Europa är djupt rasistiskt.Förföljelsen av romer är i dag helt i nivå med förtrycket mot judar under trettiotalets sista år. Då gjorde vi alldeles för litet. Vad gör vi idag?
Olle Josephson
S-kongressen
SAP:s ordförande Stefan Löfven talade på partiets kongress om att "arbete och kapital i hela världen skall räcka varandra handen". Man skulle kunna invända att hans parti redan för hundra år sedan, och därefter vid upprepade tillfällen, sträckt ut sin hand och mer därtill. Men insatsen har efter hand höjts. Nu gäller inte för partiledningen bara dess utsträckta hand utan hela skiten - ett erbjudande tidigare framfört av bland andra Frank Sinatra i sången All of Me.
Stycket komponerades 1931 av Gerald Marks and Seymour Simons. Året därpå avvisade SAP-kongressen den sista motion om införande av socialism som presenterades i detta forum. Säga vad man vill om Löfven - är det någon som kan uppfylla Frank Sinatras och kapitalets dröm om den fullkomliga harmonin mellan två kontrahenter, kosta vad det vill, så är det han.
Hans Isaksson
Halva BNP
Uppemot 32 000 miljarder dollar uppskattar Tax Justice Network finns undangömda i skatteparadis världen över, hälften av världens samlade årliga BNP. Ytterligare pengar i samma storleksordning tenderar att återvända till hemländernas svarta ekonomi och därmed åstadkomma dubbel skada. Dessa pengar är ofta notoriskt svåra att följa, men International Consortium for Investigative Journalism (ICIJ) har nu i ett "offshoreleaks" fått tillgång till miljontals datafiler med databaser, bokföring, e-brev med mera med koppling till finansiella transaktioner till och från skatteparadisen. Man samarbetar med journalister i 46 länder (i Sverige tidningen Fokus) med att gå igenom det enorma materialet, och dag för dag publiceras nu uppgifter om hur vår globala superrika överklass använder hela länders ekonomier som sina lekplatser: inblickar ges i massiv skatteflykt, korruption, finansiella pyramidspel och regelrätt plundring av statsekonomier. Storbanker världen över, inte minst i Europa, är inblandade i uppläggen. Antalet inblandade länder är över 170 (!). Avslöjanden rör politiker, tjänstemän och affärsmän i alltifrån Azerbajdzjan och Frankrike till Venezuela och Sverige. Inte oväntat får vi också inblickar i hur platser som Cypern och Singapore fungerat som noder för enorma kapitalströmmar.
"Förhänget dras undan och nu får vi se trollkarlen som manövrerar maskinen", säger den kanadensiske skatteexperten Arthur Cockfield. Återstår efterspelet. Men den vanligaste kommentaren till avslöjandena är... tystnad. Nätverk och politiskt inflytande aktiveras. Det kommer att bli ett politiskt spel, vissa spelare kan offras mot att andra räddas. Samtidigt kan man ju hoppas på än fler läckor, men ju skummare pengar desto sämre register. Tänk på pengaväskorna som dagligen flugits från Bagdad och Kabul till Dubai. Tänk på de enorma pengarna i samband med skumma vapenaffärer. Men man kan ju hoppas.
Mathias Cederholm
Fotboll i Mali
Fotbollsentusiasterna i Gao, Mali, har inte låtit sig påverkas av islamister och franska soldater. Inom krigsområdet finns i dag åtta aktiva fotbollsklubbar. Varje kväll samlas entusiasterna intill den dammiga fotbollsplanen för att beskåda fotbollsträningen och heja på sina lag. Sedan islamisterna, som försökte tvinga på Gao sin vision av total sharia, lämnade staden har tv-apparaterna kunnat plockas fram ur garderoberna och de internationella storlagen följs noga. Den ekonomiska situationen är prekär och de flesta fotbollsspelare är arbetslösa.
Ett fotbollsfan säger apropå rika Qatarsbors intresse för kända fotbollslag: "Det är Qatar som sponsrar Paris Saint-Germain så att de kan köpa in en spelare som David Beckham bara för att få publicitet. Här i Mali sponsrar de islamisterna!"
Malena Rydberg
Vem hotar vem?
I dag kan fem militära stormakter, som samtidigt råkar vara FN:s säkerhetsråds permanenta medlemmar, använda sitt överläge i militär styrka i områden med viktiga naturresurser eller på annat sätt av strategiskt intresse. Det sker bland annat för skapa områden där interna fraktioner bekrigar varandra, är beredda att sälja ut naturresurser och överlåta territorium för stormakternas militära baser. Krigen mot Irak, Afghanistan, Irak, Libyen och den pågående konflikten i Syrien samt de pågående hoten mot Iran och Nordkorea är alla exempel på sådan maktutövning. Den baserar sig sedan länge i sista hand på stormakternas kärnvapeninnehav.
USA är den enda stat som använt kärnvapen i krig, och man förbehåller sig rätten att använda kärnvapen även mot icke-kärnvapeninnehavande stater. USA är i militär allians med de flesta av världens kärnvapenmakter som befinner sig i konfliktzoner, som Israel, Indien och Pakistan.â¨Allt sedan 1956 har Nordkorea (DPRK) krävt en kärnvapenfri zon i Korea med dess omgivningar. Tidvis har även det USA-allierade Sydkorea liksom Kina och Ryssland på 2000-talet gjort detsamma. Det permanenta krigstillståndet och de sanktioner som USA initierat och vidmakthåller mot Nordkorea har hårt drabbat landet. Men USA:s intresse av ett fredsslut i Korea har snarast på senare år gått från minimalt till obefintligt, allteftersom USA:s strategiska fokus har flyttats österut.
Det är sannolikt ytterst av dessa skäl, och eftersom USA ej uppfyllt sin del av avtalet, som DPRK år 2003 såg sig nödsakat att lämna det totala provstoppsavtalet och i stället började konstruera ett kärnvapen. Att ett litet land med små resurser är beslutet att göra stora uppoffringar för att försvara sitt oberoende tolkas av våra USA-dominerade medier som "aggression" eller åtminstone en "provokation". Denna uppoffring tas ofta som förevändning för att ytterligare demonisera Nordkoreas regim.
Det aktuella fördömandet av Demokratiska Folkrepubliken Korea från FN:s säkerhetsråd gynnar inte världsfreden. Man bör som fredsvän därför inte instämma så länge de makter som hotar landet inte går före med gott exempel.
Kärnvapen är barbariska. Alla fredsvänner måste verka för att de ska förbjudas. Men det är inte små länders kärnvapeninnehav som främst hotar freden. Hotet utgörs av stormakternas strävan efter global och regional dominans. Vi måste därför kräva att sanktioner mot Nordkorea upphör, att USA sätter sig i direkta fredsförhandlingar med regimen och att de provocerande militärövningarna i området upphör.
Hans Isaksson
Vårt land
Sverige är verkligen ett pyttelitet land med välputsade fönster. Inte en flugfläck från något annat land får finnas där. Däremot kan statsministrar dra på sig judiska högtidshattar vid lämpliga tillfällen. Men så fort yttrandefriheten hotas i något annat land är svenska Pen-klubben på hugget.
Med stolthet serverar vi våra präktiga yttrandefrihetsstekar med Mohammed som stekt rondellhund som aptitretare. Eller vad sägs om en Omar som antisemit? Kulturministern äter med glupande aptit ur ett utställt svart underliv på Moderna museet. Att det faktiskt kan pågå tankeverksamhet även under slöjorna vars funktion faktiskt ibland är att dölja k-pistar vare den svenska rättfärdighetens kvinnor fjärran. Assange var och förblir en våldtäktsman trots allt annat han gjort än att krypa ner hos inbjudande damer. Låt oss nu alltså samfällt svära på den svenskaste av alla hederligheter: Rätten att sätta oss till doms över resten av mänskligheten!
Peter Curman
Fegt om vinsten
Den socialdemokratiska partikongressen trasslade sig, föga förvånande, fram till en intetsägande kompromiss om vinster och välfärd. Kommuner ska ha rätt att avgöra friskolors etableringstillstånd och "vinstintresset ska inte vara styrande i välfärden". Mycket radikalt! Inte ens en rosenrasande moderat hävdar väl att välfärdspolitiken ska styras av vinstintressen - däremot att välfärdsbolag ska kunna göra vinst. Till denna ståndpunkt har alltså även socialdemokratin arbetat sig fram.
Ett par veckor efter kongressen publiceras en opinionsundersökning från Som-institutet vid Göteborgs universitet som visar att en förkrossande majoritet av svenskarna, oavsett partisympatier vill förbjuda vinster i välfärden.
Man kan alltså tala om ett starkt folkligt förankrat krav med sin udd mot kapitalismen. Varje parti med ett uns av socialism borde inse det förnuftiga i att driva det inför nästa val. Men s-kongressen visade sig för ideologiskt efterbliven och politiskt omdömeslös för att klara av det.
Olle Josephson
Bokslut 2012
Kris och konjunkturnedgång.Porsche all time high 2012 med försäljningsökning på 18,7 procent vilket gav 141 075 bilar, Rolls Royce bästa året någonsin med 30 575 sålda bilar, och Bentley ökade med 22 procent och sålde 8 510 bilar. Till vem? (Källa: Bilsport 3-2013)
Leif Stålhammer
Universiteten
Nyliberalismen, universitetens intellektuella förfall och engelska språkets dominans hänger nära samman. Det skriver två australiska språksociologer, Ingrid Piller och Jinhyun Cho, i artikeln "Neoliberalism as language policy" i senaste numret (2013/1) av facktidskriften Language in society.
Konkurrens på fri marknad är ledstjärna för alla samhälleliga verksamheter - efter en tidigare starkt statsstyrd kapitalism - och det gällde också universiteten. Konkurrensen kräver enkla, kvantifierbara mått för att avgöra vem som vinner. Ett sådant mått är internationalisering, mätt i antal kurser på engelska och antal artiklar publicerade i engelskspråkiga forskningstidskrifter. Men det finns intet som visar att studenterna får en bättre utbildning eller att forskarna tänker bättre och friare. Snarare tvärtom.
Artikeln handlar om Sydkorea, inte Sverige. Globalisering, säger kanske en del. Imperialistisk hegemoni, är nog mer träffande.
Olle Josephson
Gaddafi
Göran Hägg skriver i boken Ett alldeles särskilt land om Gaddafis klädsel vid mötet med Italiens premiärminister Silvio Berlusconi 2009. På bröstet bär Gaddafi en bild av den 73-årige libyern Omar al-Mukhtar, färdigtorterad och förberedd för hängning 1931.
Erövringen av Libyen hade kostat en åttondel av libyerna livet. Avrättningen signalerade början på slutet på det väpnade motstånd som al-Mukhtar lett.
Även om Berlusconi inte är känd för sensibilitet kan man gissa att han inte blev gladare av att behöva kramas bröst mot bröst med denna bild som mellanlägg.
Lynchningen av Gaddafi ägde rum "nästan på dagen 80 år efter hängningen av Omar al-Mukhtar", berättar Hägg.
Hans Isaksson
