En utsträckt kropp som uppfyller en viss tid en funktion, vi går lätt sönder, den axeln, det knäet, den ryggen." Så skriver Marie Hållander om hemtjänstarbetarens villkor (Tjänster i hemmet. 2013).

"Chefen: Det här ska man ju egentligen inte fråga, men...

Chefen rullar lite närmare, lite för nära Ida. Hon tittar ner i golvet och spänner upp axlarna.

Chefen: Du kommer ju snart upp i den åldern. Det är ju alltid problem med unga tjejer, att de ganska snabbt efter att de fått anställning blir med barn och går hem." Viktor Johansson skildrar förnedringen vid en anställningsintervju (Wrestlarna. 2011).

I Sverige kallar vi detta arbetarlitteratur. Det är en stor politisk tillgång. Arbetarlitteraturen ger röst och synlighet åt erfarenheter från bilfabriker, vårdsväng, it-kontore, snabbköpskassor, miljonprogramsförorter eller alla andra ställen där vanligt folk finns och verkar. Den får oss att förstå samhället bättre.

Birgit Ståhl-Nyberg: Porträtt av en arbetare (1979)

Den politiska laddningen ligger inte bara i att dessa människor träder fram. Lika viktigt är att vi förstår det som just arbetarlitteratur - ibland utan att författaren själv tänkt så. Därmed blir den klass synlig som kan bära förändringen till ett socialistiskt samhälle. I marxistiska termer: arbetarlitteraturen är nödvändig för att arbetarna ska formera sig från klass i sig till klass för sig. Den svenska arbetarlitteraturtraditionens styrka - synlig i ett internationellt perspektiv - är alltså både en orsak till och en följd av den svenska arbetarrörelsens relativa styrka, historiskt sett.

Litteratur kan sätta politiska dagordningar. Dickens fattigvårdskritik, Onkel Toms stuga, Ivar Los statarskildringar - exemplen är otaliga.

I dag är arbetarklassen politiskt tillbakapressad sedan minst trettio år. Arbetarlitteraturen tycks däremot frodas: Alakoski, Wrangborg, Johan Jönsson, Hamberg, Aino Trosell, Tony Samuelsson; listan kan göras lång, och många säljer i stora upplagor. Har den nya arbetarlitteraturen kraft nog att sätta klassens frågor i politikens centrum? Är det möjligt när den inte har en stark rörelse att luta sig mot? Vilka erfarenheter kan den spegla, och vilka frågor kan den resa?

Kring de frågorna kretsar fyra artiklar om arbetarlitteratur i detta nummer.