FIFAn för fotbollsfylla Hans Isaksson
Borgerligt själsliv Olle Josephson
Mellan pekfingret och ringfingret Mikael Nyberg
FIFAn för fotbollsfylla
Fotbollsmatcher av högre valör förknippas ganska ofta med våld. Svenska studier visar att 75 procent av våld mot personer begås under inflytande av droger, i synnerhet av alkohol.
Men det finns mycket pengar i ölet, och därför kräver klubbarna tillstånd för alkoholservering vid idrottsarrangemang. Bryggerierna spårar en ny marknad, ty forskning från olika delar av världen visar att alkoholreklam, till exempel i samband med idrottsevenemang, leder till tidigare alkoholdebut bland unga och en ökad konsumtion bland dem som redan dricker. De dyra arenornas VIP-rum för sponsorer med entourage kräver dessutom fulla rättigheter.
I Brasilien är alkohol numera förbjudet på fotbollsarenorna. Men fotbollens världsorganisation FIFA kräver envist att Brasilien tillåter alkoholförsäljning på arenorna under VM 2014. FIFA säger sig ha rätt att sälja öl. Generalsekreteraren Jerome Valcke deklarerar att "alkoholdrycker är en del av fotbolls-VM och så ska det vara - det är bara inte förhandlingsbart".
FIFA skriver på sin hemsida: "Att garantera att fotbollen återspeglar de högsta värdena i samhället är väsentligt för FIFA. Genom regelverk och i praktisk handling på och utanför plan, bekämpar FIFA det som påverkar spelet negativt och garanterar att grundläggande värden respekteras."
Till de grundläggande värdena hör således för FIFA inte att folk ska kunna gå på fotboll utan att bli nerspydda, få en bengalisk eld eller flaska i huvudet och få skit för sin hudfärg.
Henrik Larsson, nybliven tränare för nyblivna elitklubben Falkenberg, sa något annat efter dödsmisshandeln i Helsingborg i veckan: "Det ska fan ta mej inte vara meningen att någon ska gå och dö." Larsson föreslår att de pubar som växt upp runt arenorna åtminstone avstår från att servera alkohol omkring matcherna. Det kan tyckas vara ett blygsamt förslag, men de högsta hönsen inom fotbollen och krognäringen vädrar minskande inkomster.
Kan ingen informera fotbollens högsta ledning om att det numera finns möjlighet att få bot för alkoholberoende, om man verkligen vill?
Hans Isaksson
Apropå Maidan
Efter de senaste årens spontana folkresningar i till exempel Tunisien, Egypten, Syrien, Bahrein, Georgien och Ukraina (två gånger), och med utblickar mot revolutionerna i Västeuropa 1848, borde man kunna fastställa en generell regel. Nämligen:
En spontan revolt i avsikt att avsätta en regering leder normalt bara till att en annan regering bildas vars främsta skillnad mot den fällda är att den är mer benägen att använda våld.
Detta är på intet sätt egendomligt. Att revolten är oförberedd och spontan är i sig ett tecken på att det inte finns mycket till demokratisk organisering i landet. Det finns alltså inte mycket till politisk bas för en regering att driva en radikalt annorlunda politik än vad den regering gjort som folk vänder sig mot. Nya regeringar kommer därför att tillgodose ungefär samma organiserade maktgrupper som de tidigare - näringslivet, militären - och driva ungefär samma politik, oavsett om de önskar eller ej.
Däremot kan en spontan revolt mycket väl lyckas ganska bra om den ställer väl preciserade krav på åtgärder. Detta gjorde alla de så kallade IMF-revolterna i slutet av 1900-talet. De bröt ut i skuldsatta länders fattigstadsdelar som svar på åtstramningsåtgärder som regeringen infört på uppdrag av IMF och för att kunna betala tillbaka på sina lån. Revolterna ledde oftast till att de värsta åtstramningsförslagen drogs tillbaka..
De ledde också till bättre politisk organisering bland folkflertalet. De länder som hade det största antalet IMF-revolter, Argentina, Bolivia och Ecuador, har nu regeringar vars politik skiljer sig radikalt från de gamla oligarkregimerna, till folkflertalets fördel.
Jan Wiklund
Folkrätten
Att Rysslands intervention i Ukraina är folkrättsvidrig är sannerligen inte den enda aspekten på Ukrainas affärer. USA, Nato och EU har sedan länge laddat upp konflikten genom sin aggressiva politik för att knyta till sig Ukraina. Men man måste hålla fast vid folkrätten. Ett uttalande från FiB-juristerna den 18 mars klargör det rättsliga läget:
"Ryssland har brutit mot det generella våldsförbudet i artikel 2:4 i FN-stadgan. Ryssland har hotat med våld och även militärt intervenerat på Krim i Ukraina.
De argument som Ryssland åberopat till stöd för sitt agerande ändrar inte den folkrättsliga bedömningen:
- En statskupp i Ukraina är en intern nationell angelägenhet och nuvarande regering verkar ha kontroll över större delen av Ukraina. Även om den avsatte presidenten skulle ha avlägsnats i strid med ukrainsk lag kan en inbjudan från honom till en intervention inte medföra att stadgans våldsförbud sätts ur spel.
- I den mån presidenten avsatts genom en statskupp som understötts och uppmuntrats av utländska makter så har dessa makter brutit mot förbudet att blanda sig i Ukrainas interna angelägenheter enligt artikel 2:7 i FN-stadgan. Sådan utländsk inblandning ger dock inte Ryssland rätt att intervenera. Inte heller det faktum att partierna Svoboda och Högra sektorn ingår i den nya regeringen ger Ryssland rätt att intervenera.
- Att Krims befolkning har en majoritet av rysktalande som i folkomröstning uttalat sig för en anslutning av Krim till Ryssland, eller ansökan om sådan anslutning från det lokala parlamentet på Krim, är inte hållbara folkrättsliga argument att intervenera.
Det ryska flottbasavtalet för Krim ger Ryssland rätt att hålla baser och en stor mängd trupper på Krim men avtalet ger inte Ryssland rätt att använda sina trupper på Krim för att ta över territoriet från Ukraina. Flottbasavtalet har inte åberopats av Ryssland som grund för rätt att intervenera i strid med artikel 2(4) i FN-stadgan."
Olle Josephson
Gotland
Det råder rysshysteri och upprustningsiver med Gotland i centrum. Men vem talar om den stora Natoövningen NorthernCoasts NOCO på Gotland förra sommaren? Inte ett knäpp någonstans, till exempel när Dagens Nyheter den 13 mars har storreportage med olika krigsspelsscenarier om hur ryssen slår till i Baltikum och i Slite på Gotland. Men det var tusen tyska fallskärmsjägare, understödda av flyg och marin, som landsattes på Gotland i september 2013.
Charlotte Wiktorsson
Borgerligt själsliv
Vad läser det bildade borgerskapet i vår, och vad ser det på bio?
En romansuccé är Kjell Westös Hägring 38, som fått Sveriges Radios romanpris. Filmsuccén heter Grand Budapest Hotel. Båda handlar om liberalismens undergång i förkrigstider.
I Westös utmärkta bok om det finlandssvenska Helsingfors 1938 blir den sympatiska advokaten Thune efter hand utestängd från alla gemenskaper: familjen, kolleger, vännerna i Onsdagsklubben. Hans vaga paneuropeism, hans försiktiga arbetarsympatier, hans anständiga demokratiprinciper - allt leder till katastrof och isolering.
I Wes Andersons hejdlösa film står hotellmannen Gustave i centraleuropeiskt 30-tal alla till tjänst, utom fascister. Hans ledstjärna är "en glimt av civilisation i barbariets tidevarv". Det slutar illa.
Konsten besvärjer fruktan. Det är inget gott tecken.
Olle Josephson
Plundring
Den 27 mars presenterades IMF:s uppgörelse med Ukraina. Det handlar om ett tvåårigt låneprogram på cirka 27 miljarder dollar. Villkoren är en omstrukturering av Ukrainas ekonomi till östeuropeisk bakgårdsmodell, vilket EU tvingat igenom i flera andra öststater. "Reformerna blir smärtsamma", säger riksbankschefen Kubiv. Valutans växelkurs släpps fri, det vill säga omfattande inflation. Gaspriserna fördubblas. Pensioner och välfärdsinrättningar skärs ned.
Facit i Ukrainakrisen i början av april: Ryssland tog Krim. Västimperialismen plundrar resten.
Olle Josephson
Mellan pekfingret och ringfingret
Ringfingret ska vara längre än pekfingret. Annars krymper utsikterna till framgång i idrottskarriären, rapporterade tidskriften Idrott och kunskap för en tid sedan.
Det har med testosteronet att göra, förklarar forskare. Klent med det manliga könshormonet i uppväxten ger kortare ringfinger och sämre placeringar i resultatlistorna. Statistiskt sett.
Dessa rön kommer strax att omsättas inom finansvärlden, om så inte redan skett.
Efter kraschen 2008, då föreställningen om den perfekta marknaden fick sig en nätt törn, fördjupade sig ideologerna i psykologiska mekanismer som skulle förklara missräkningen. Forskare vid Cambridgeuniversitetet kunde påvisa att våghalsiga börsmäklare i allmänhet har högre testosteronhalter än eftertänksamma. Följaktligen gällde det att justera könsfördelningen i branschen. Fler kvinnor skulle minska risken för dumdristiga affärer.
Men marknaden tolkar som alltid forskningsrönen på ett sätt som gagnar närmaste bokslut.
För tillfället är det usla tider i realekonomin, där människor pysslar med profana ting som att producera livsmedel, tillverka bilar och skura golv. De stora monopolistiska koncernerna lägger sina vinster på hög. Sammanlagt har företagen i världen i dag över 4 000 miljarder dollar i sina kassor, 83 procent mer än 2003.
Investeringarna i produktion och infrastruktur kommer ingen vart i de rika länderna och massarbetslösheten består. Men på börserna är det livat. Förr eller senare blir avståndet mellan de svindlande affärerna och en realekonomi i stillestånd för stort. Då stannar musiken, som bankiren Chuck Prince uttryckte det i november 2007.
"Men så länge musiken är igång måste du upp och dansa", tillade han.
Alltfler mäklare och bankdirektörer vänder sig därför till läkare på Manhattans Upper West Side för att med injektioner av testosteron förvandla sig till alfahannar. Även kvinnor i branschen dopar sig.
Och gynnsam differens mellan ringfinger och pekfinger blir en merit vid kommande tjänstetillsättningar.
Mikael Nyberg
Bostadssiffror
Sverige har nu levt i över tjugo år med en i stort sett helt subventionsfri finansiering av nyproducerade bostäder. Avskaffandet av de statliga räntesubventionerna, som möjliggjort bland annat miljonprogrammen i storstäderna, var en del i finansieringen av den stora skattereformen 1990-91. Den ledde till sänkta statliga skatter; en reform i nyliberal anda med socialdemokraterna vid rodret. Avtrappningen av räntesubventionerna snabbades på några år senare för att bidra till saneringen av de urholkade svenska finanserna. Men det handlade också om att systemet ansågs leda till att Sverige investerade en alltför stor del av landets resurser i bostäder, en tanke helt i linje med den nyliberala ideologin som slagit igenom på bred front. Nyliberalerna ville inbilla oss att en väsentligt mer marknadsstyrd modell skulle leda till att bostäder skulle byggas där efterfrågan fanns.
Omläggningen av finansieringssystemet har lett till ett dramatiskt fall i nyproduktionen av bostäder. 1991 påbörjades 67 000 bostäder, resten av 1990-talet låg siffran runt 12 000. 2006-2008 påbörjades 30 000 bostäder men nu har siffran fallit igen. Under miljonprogrammets tidevarv mot slutet av 1970-talet byggdes det runt 100 000 bostäder per år. Som andel av bnp föll bostadsbyggandet från 6-7 procent till runt 2 procent. I dag pendlar siffran kring 3-4 procent av bnp. Även den senare är mycket låg sett ur ett internationellt perspektiv. Finland har legat på runt 7 procent av bnp, och Tyskland, som knappast har utmärkt sig som det stora bostadsbyggarlandet, har stadigt legat kring 6 procent under de senaste åren.
Malena Rydberg
Arbetslinjen
Det kan ifrågasättas om träd som faller djupt inne i skogen ger något ljud ifrån sig, då ingen finns som lyssnar i närheten.
I Aftonbladet den 20 mars skriver dock Zandra Hedlund. Hon var en ambitiös dietist. Hennes arbete brukade vara en hedervärd, samhällsnyttig och renlig syssla. Det har funnits en tid, då man i detta yrke i allmän tjänst i viss mån kunde påverka sin arbetsbelastning och graden av engagemang. Sådana yrken är numera svåra att finna. Zandra Hedlunds arbete, arbetets volym och inriktning förändrades. För tre år sedan började hon att sova allt mindre på nätterna. Snart blev hon nedstämd, trött och okoncentrerad. Hon blev sjukskriven för ett halvår sedan och är så än i dag.
Det finns en vulgärföreställning att arbetslinjens mål framför allt är att få så många som möjligt i arbete. Redan ett ytligt studium ger vid handen att linjen har misslyckats eftersom allt färre arbetar.
Bild: Robert Nyberg
Låt oss i stället ponera att målet som vanligt var att få ut så mycket arbetskraft som möjligt för den lön man betalar. Då inser man att arbetslinjen inte främst gäller dem som ska komma i arbete, utan dem som har arbete. Den ska hota den som inte kan eller vill arbeta hårdare och längre. En ökad arbetslöshet gör även den arbetande utbytbar och berövar hen yrkesstolthet och arbetsglädje. Arbetslinjen har alltid varit arbetsgivarens linje.
Zandra Hedlund anses nu vara drabbad av psykisk ohälsa. Inom överskådlig framtid kommer hon inte att arbeta som förr eller heltid. Att byta arbete går inte längre ty hon är inte attraktiv på arbetsmarknaden, det vill säga det är svårare att tjäna pengar på henne.
"Ingen anställer dig som har varit utbränd och har hög sjukfrånvaro. Förmåga att ha många bollar i luften, stor stresstålighet och att klara av ett högt tempo är klyschartade egenskaper som eftersöks i platsannonserna. Stresskänslighet, behov av tydliga instruktioner och en inrutad vardag eftersöks betydligt mer sällan."
Hon har tillgripit den möjliga individuella lösningen:
"Jag ska fokusera på att bli den där medarbetaren som alltid går hem i tid och lämnar saker halvfärdiga på skrivbordet. Som aldrig klockar en obetald övertidstimme och som säger nej till extrauppgifter när schemat är fullt. Ni vet en sådan där medarbetare ni stör ihjäl er på, för att ni tycker att hen inte gör sitt jobb."
Arbetslinjen är i alla avseenden kostsam.
Hans Isaksson
Money talks
En gästforskare i USA, Frida Stranne, framförde i Svenska Dagbladet den 23 februari att det politiska spelet i Washington blivit dysfunktionellt. Det hela, menar hon, börjar likna en fars som kan bli farlig för såväl USA som omvärlden. Och det är inte Tea-party-rörelsens frammarsch som är orsaken utan framför allt den lag från 2010 (Citizens United) som medgav att politiker kan ta emot näst intill obegränsat med pengar från enskilda bidragsgivare. Det viktiga för en kongressledamot är inte längre att lyssna på sakargument utan att vid varje tillfälle rikta blicken mot kameran och tävla om uppmärksamhet, säga något som kan läggas upp på You Tube.
Ledamöterna blir gisslan hos människor med mycket pengar. Stranne beskriver ett system i förfall som inte har mycket med demokrati att göra.
Malena Rydberg
EU-valet
EU-valet den 25 maj gör ingen vettig människa glad. Varför ska man ha allmänna val till en församling med så begränsade befogenheter? Ska man verkligen rösta? Blir det inte en lek med rösträtten och ett hån mot demokratin?
Jo, kanske. Men för det första ska man vara glad över de begränsade befogenheterna; mer överstatlighet är inte önskvärt. För det andra bör man ändå rösta. Parlamentet kan trots allt blockera kommissionen. Det är inte så lockande att överlåta den möjligheten till nyliberaler och högerpopulister. Och som alltid fungerar ett val som en opinionsyttring. Man kan därför i detta halvmörker formulera en valuppmaning, ungefär: Rösta i EU-valet mot reaktion och fascism!
Olle Josephson
