En reflektion över bostadsläget. Var finns det plats för "enkelt" folk?
här omkring där jag bor
glider gentrifieringen som ett spöke mellan husfasaderna
det flyttar in människor som delar upp i dem och vi
blir obehagliga till mods om de ser att det bor vanliga människor här
vaktmästare och vårdbiträden med rostiga cyklar som dricker termoskaffe i parken
frågar oroligt mäklaren
det är väl inte enkelt folk som bor här
fattiga alltså
som har billiga kläder
ingen stil
man sätter upp staket
Det är vårt! Kom inte hit!
skyltar på sofforna utanför husen
"enbart för bostadsägare"
cykelstället är vårt!
också
och utsikten
ett vackert träd dör
"värdestegringen i ditt kvarter direkt i din mobil"
mäklarfirman slickar sig om munnen
banken slickar sig om munnen och dansar i kulisserna
obetydliga människor biter på naglarna
snyter sig
duckar
håller ihop rockarna
terrasserna blåser sig fram i arbetarstadsdelen
man gör solstolar av barnens bästa klättertorn
det matchar de nybyggda lyxlyorna
med utsikt över genuin södermiljö med känsla
inte medkänsla
det var i ett annat land
i det här landet frågar folk oroligt mäklaren
det är väl inte enkelt folk som bor här
