Löfven hälsar EU i Göteborg Erik Helgeson
Apropå #metoo Frances Tuuloskorpi
Paradiset Sverige Malena Rydberg
Kodnamn Amazonen Daniel Cederqvist
Xi Jinpings tänkande Magnus Rei-Ho Lundgren
Löfven hälsar EU i Göteborg
Löfven och EU-eliten pratade om social rättvisa nere på Eriksberg den 17 november. Tydligen ville statsministern göra en insats för att exportera "den svenska modellen" av samarbete och dialog mellan arbetsgivare och fackföreningar.
Det känns talande att alla slipsarna tar rättvisesnacket i ett härligt gentrifierat bostadsområde, där resterna från varv och stuveri nu är nån sorts mysig kitsch för välbeställda kajflanörer.
Några kilometer längre västerut jobbar 600 hamnarbetare som inte får teckna kollektivavtal. Containerjätten APM Terminals vägrar att ens förhandla med den fackförening de flesta av deras anställda själva valt och sparkar över hundra kollektivanställda från trygga jobb för att genast ta in dem igen som timvikarier eller genom bemanningsföretag. Och Löfvens regering hejar på och utreder inskränkningar av konflikträtten - för facken!
Här hade EU-potentaterna sitt toppmöte. Bild: Ninni Andersson.
Det ekar så nostalgiskt och tomt när dagens sossar ska försöka profilera sig internationellt på urgamla meriter. Prata samförstånd och anställningstrygghet, samtidigt som arbetsgivarna lämnat bordet och utvecklingen på arbetsmarknaden skenar i en helt annan riktning.
Hoppas du fick några fräcka visitkort, Stefan! Vi fick köra med en man kort på regntungt väderdäck i kväll, för den andre surraren satt fast i bilköer när alla potentaterna skulle till flyget.
Erik Helgeson
Apropå #metoo
En gång när jag var ute och snackade om folkrörelse på arbetsplatsen, så berättade en mötesdeltagare följande:
Hon var nyanställd som ung tjej på en restaurang och jobbade i disken. Stod och torkade diskbänk då någon plötsligt kom bakifrån och greppade tag i hennes bröst. Hon svängde runt och smackade till med disktrasan i ansiktet på tafsaren - som var chefen. Som tack fick hon sparken på stående fot. Gick hem och var arg och ledsen. Nästa morgon ringde det på dörren. Där stod en skamsen chef och bad henne komma tillbaka till jobbet. Vete sjutton om han inte hade blomsterkvast med sig också. Varför? För att det hade brutit ut en sittstrejk på arbetsplatsen. Ville chefen ha något jobb gjort, så måste han ta tillbaka uppsägningen och be den trakasserade arbetskamraten om ursäkt så att hon kom till jobbet.
francesblogg.wordpress.com
Frances Tuuloskorpi
Polen
Den 11 november är Polens nationella självständighetsdag, som firas till minne av hur Polen 1918 återvann sin självständighet efter 123 år av delningar mellan Ryssland, Preussen och Österrike. Tyvärr har under de sista åtta åren firandet tagits över av extremhögerns miljöer och organisationer. Sedan 2010 organiseras en stor demonstration under namnet "Självständighetsmarsch" i Warszawa av två öppet nationalistiska och nyfascistiska organisationer: MÅodzież Wszechpolska (Allpolsk Ungdom) och Obóz Narodowo Radykalny (Nationalradikala lägret). Bägge organisationerna refererar, både i namn och politiska program, till högernationalistiska organisationer från förkrigstiden som var ansvariga för pogromer och attacker mot främst den judiska delen av befolkningen, men också andra minoriteter samt socialister.
Celebrate the 99th anniversary of Poland's independence in Warsaw Bild: Amadeja Plankl - Imago/Alamy Stock Photo
De första marscherna samlade mest organiserade fascister och fotbollshuliganer, men under de senaste åren har nationalisterna lyckats bredda marschen, och idag samlar den också folk som definierar sig som patrioter, antisemitiska grupper, religiösa, de som sympatiserar med det extremt högervridna regeringspartiet Lag & Ordning och missnöjda medborgare som låter sig okritiskt dras med i en nationalistisk yra.
I år marscherade ungefär 65 000 människor i Warszawa under parollen "Vi vill till Gud". Marschen inleddes med ett tal: "Alla islamister får idag se att de inte är välkomna här. Vi ska försvara våra slaviska kvinnor och barn. Vi ska försvara vår kristna tro. Gud, heder och fosterlandet." Massorna skanderade: "Inte muslimskt, inte sekulärt. Det finns bara ett Polen: det katolska." Bland de inbjudna gästerna fanns Roberto Fiore från italienska fascistpartiet Forza Nuova, Tommy Robinson från högerextrema English Defence League och Marian Kotleba från Slovakiens fascistiska Folkets parti. Förutom polska flaggor bar demonstranterna nationalistiska och fascistiska symboler, bland annat solkorset, samt banderoller med tydligt rasistiska, antimuslimska och homofobiska budskap.
Som en reaktion mot nationalisternas marsch organiserades en antifascistisk motdemonstration. Drygt 2000 människor samlades i Warszawas centrum för att visa sitt motstånd mot den våldsamma nationalistiska marschen.
Daria Bogdanska
Paradiset Sverige
I en enkät i Svenska Dagbladet i november tillfrågades drygt 1000 svenskar om hur de ser på laglig skatteplanering. Det visade sig att 26 procent av de tillfrågade ansåg att det alltid är rätt, men 70 procent ansåg i varierande grad att det är fel ibland eller alltid. Undersökningen visar också att skatteplanering är en mycket partiskiljande fråga. 39 procent av alliansväljarna anser att skatteplanering alltid är rätt så länge den är laglig. Bara 4 procent av de röd-gröna svarade ja på den frågan.
I samma tidning samma dag publicerade Stefan de Vylder en debattartikel där han påpekar att Sverige som enda industriland avskaffat såväl arvsskatt (2005), förmögenhetsskatt (2007) som fastighetsskatt (2007). Bolagsskatten har sänkts från 52 procent på 1980-talet till 27 procent idag.
Bild: Robert Nyberg Arbetsgivaravgifterna har sänkts med 8 procentenheter. Även skatten på avkastning av kapital har i praktiken i stort sett avskaffats. Inte ens kapitalismens högborg USA har avskaffat dessa skatter. Ingen karibisk ö kan idag konkurrera med Sverige när det gäller förmånliga villkor för rika människor. De Vylder konstaterar att det är svårt att bli rik på arbete i Sverige men en rad S- och alliansregeringars skattereformer gör att det är gratis att vara rik i vårt land. Debatten efter bland annat "Paradisläckan" är alltför moraliserande, tycker de Vylder. Sluta alltså moralisera, utropar han. Ställ de ansvariga till svars! Det är de som gjort Sverige till ett skatteparadis!
Malena Rydberg
Semestern
Liberalismens riddare drar ständigt nya lansar mot de skriande sociala orättvisorna. Under hösten släppte den liberala tankesmedjan Timbro rapporten Den påtvingade semestern. Timbro stormar mot den förtryckande tvångslagstiftningen. Eller, som vi kallar det, den lagstadgade rättigheten om betald ledighet.
Arbetslivet förändras snabbt. Flexibiliteten för löntagarna ökar stadigt. Visstidsanställningar staplas på varandra. SMS-jobb och bemanningsjobb utan trygghet har blivit vardag för allt fler.
I debatten om detta utmärker sig Svenskt Näringsliv och tankesmedjan Timbro genom att storma mot organiserade arbetare och tjänstemän och mot statliga regleringar till vår fördel. I den högstämda retoriken: för att ge individen full bestämmanderätt över sina liv. I den grå praktiken: för att ställa oorganiserade löntagare mot väl organiserade arbetsköpare.
Hem från semestern 1939. Bild: Gunnar Herbert Lundh, Wikimedia Commons
Timbro utmärker sig för högst impopulära förslag. Semesterlagen ska avskaffas. Inkomstskatten ska vara minimal. Föräldraförsäkringen ska bort: vi ska själva spara ihop till vår egen välfärd och vår egen pension. Men voffor gör di på detta viset?
Timbro släpper testballonger med förslag som ligger en bra bit ifrån den pågående debatten. De chockerar och får uppmärksamhet. Det som tidigare inte var rumsrent att säga högt ges legitimitet i media.
Det bästa sättet för oss är att ta tillbaka diskussionen till vår planhalva. Vi behöver starka och stridbara fackföreningar. Reformer på klasskampens grund. Mål och visioner för ett samhälle och ett arbetsliv där våra kroppar håller livet ut. Ett samhälle där demokratin, efter några tusen år, tränger igenom dörrarna också till våra arbetsplatser och där vi inte ens behöver diskutera om vi ska ha kvar de redan vunna segrarna som fem veckors semester.
Magnus Göransson
Kodnamn Amazonen
Den 29 oktober dog Elena Lagadinova. Vem är det, undrar ni säkert? Hon föddes i Bulgarien 1930, dotter till en fattig kusk. Hennes politiska medvetande väcktes tidigt och redan 1944 övergav hon sitt hem och gick med i en antifascistisk brigad; där fanns redan hennes pappa och tre äldre bröder. Bulgariens kung hade allierat landet med nazisterna. Hon var den yngsta partisanen och hennes kodnamn var Amazonen. Hon sov med pistolen i ett halsband, så att hon inte skulle glömma den om de blev anfallna på natten.
När kommunisterna tog makten i september ledde hon en procession av partisaner ner från bergen ridande på en vit hingst; tidningsfotografierna spreds över hela östblocket.
Efter kriget doktorerade hon i biologi och arbetade som forskare fram till 1967. Det året bad det bulgariska kommunistpartiet henne att ta ledningen för partiets kvinnokommitté. Om de trodde att de hade fått en person som skulle nöja sig att vara en symbol för revolutionen, trodde de fel. Hon genomdrev att kvinnor i Bulgarien fick upp till tre års föräldraledighet samt garanti för att behålla sitt arbete efter ledigheten. Staten byggde dessutom tusentals daghem under 1970-talet.
Bulgarien blev, precis som de andra länderna i östblocket, alltmer auktoritärt och korrumperat. Allt är dock inte svart eller vitt. De feministiska och kommunistiska kvinnornas kamp inspirerade också kvinnokampen i väst. Tänk bara på 1960- och 70-talens abortresor från Sverige till Polen. Efter 1990 rullades många av framstegen tillbaka i Östeuropa.
Daniel Cederqvist
Asyl
Lättnad var den spontana reaktionen efter meddelandet att regeringen beslutat bevilja tillfälligt uppehållstillstånd för de ca 6-8 000 ensamkommande barnflyktingar som lyckades ta sig hit före 25 november 2015. Det finns en öppning! Något slags anständighet har vunnit terräng.
Men det betyder på intet sätt att Sverige återgått till en humanitär flyktingpolitik. Som Fatemeh Khavari, talesperson för Ung i Sverige, framhöll är lagförslaget mycket oklart: Vad händer sedan man avslutat sina gymnasiestudier? Vad händer med den som inte klarar gymnasiestudierna?
Varför ändå denna - temporära - framgång? En viktig förklaring är det starka opinionsarbetet, inte minst av de ensamkommande själva, som fått starkt stöd av omgivningen. Det har gjort synligt att många svenskar är starka anhängare av mer öppen flyktingpolitik, och det gav Miljöpartiet, delar av SAP och andra mod att driva fram de nya bestämmelserna.
Den fortsatta utvecklingen är därför i hög grad en fråga om politisk kamp på basnivå. En aktiv och bred flyktingvänlig opinion kan tvinga fram nya reträtter från regeringen, men håller vi oss passiva flyttar flyktinghetsarna fram sina positioner. 12-12-12-demonstrationerna när nya utvisningar skulle verkställas (den 12 december) var alltså ett föredömligt kampinitiativ bland unga aktivister.
En antiimperialistisk rörelse kan ta sig många uttryck och former. I dag står svensk trupp i Afghanistan som en del av Nato-imperalismen. Samtidigt strider unga människor i en landsomfattande solidaritetsrörelse för asyl för afghanska flyktingbarn i Sverige. Det är antiimperialismens förtrupp i Sverige i dag. Måtte den segra!
Olle Josephson
Macron
Det sägs om den franske presidenten, Emmanuel Macron, den före detta hårdföre bankiren, att han uppträder som en maktfullkomlig monark eller som en auktoritär ledare för ett stort företag. Presidenten slår fast den politiska linjen vilken hans ministrar åläggs att följa. Ministrar och tjänstemän får inte tala med pressen. Macron tycker inte om journalister. Han talar bara med de journalister han valt ut och han svarar inte på frågor som inte berör det ämne han bestämt. Journalister fruktar för pressens oberoende och källskyddets försvinnande. Macron låter sig alltid fotas av samme fotograf och lämpliga bilder läggs ut på Facebook. Omkring sig har han samlat sina medarbetare, oklanderligt klädda i mörka kostymer. De är unga, välutbildade och står lydigt till presidentens förfogande. Macron är ett kontrollfreak. Inför vårens presidentval kunde han alla Frankrikes valdistrikt på sina fem fingrar. Det gällde att utse lämpliga kandidater för hans parti En Marche - som egentligen inte är ett parti utan en valmaskin, skapad för att föra honom till makten.
Genom dekret har Macron ytterligare försämrat arbetarklassens villkor. Allt på arbetsmarknaden ska bli "mer flexibelt", det vill säga ökad utsugning. Nu far Macron land och rike runt och håller eldande tal om nödvändigheten av mer överstatlighet och ökade militära satsningar i EU. Macron älskar ord. Gärna filosofiska sådana. Men kompanjonen, Frau Merkel, verkar lite trött. Hon har regeringsbekymmer. Och hon låter sig knappast imponeras av eldiga ord.
Allt medan decembermörkret sänker sig över Europa.
Malena Rydberg
#metoo-tankar
Det finns mycket att säga om #metoo, detta kraftfulla jämställdhetsuppror underifrån. Två lärdomar bland många andra:
Sexuella trakasserier i arbetslivet är mest utbredda i branscher med osäkra anställningsförhållanden, individuella karriärvägar och starka makthierarkier. Paradexemplet är kulturliver. Fasta anställningar, starka fack och någorlunda jämlikhet i lön och inflytande är bästa botemedlet.
Trakasserandet har visat sig mycket mer utbrett än väntat. Det tycks vara djupt rotat i en sekulariserat protestantisk, vit, nordeuropeisk chefs- och manskultur. Ensamkommande flyktingpojkar från muslimska länder är sannerligen inte det värsta hotet mot svenska kvinnors kroppsliga integritet.
Olle Josephson
Akademien
Debatten om Svenska Akademien i #metoorörelsens efterföljd handlar nog om två saker. För det första arrogansen, kvinno- och klassföraktet hos åtskilliga akademiledamöter. De kan inte ha varit okunniga om arbetsrättsvidriga anställningsvillkor och sexuella trakasserier - även om de inte vetat allt - på det som kallas Klubben. Men de har tigit i finkulturens namn.
För det andra den litteratur- och kultursyn som dominerat Klubben och har viss hegemoni i Akademien: estetisk upplevelse, lek med betydelser, relativism och exklusivitet. Bortvändhet från dagens strider, från vardagsrealism och politiska ställningstaganden. Visst kan samhällskritiska författare prisbelönas: Jelinek och Pinter är ursinnigt samtidskritiska Nobelpristagare; Dag Solstad fick Akademiens nordiska pris 2017. Men den litteratursyn som förknippas med både Klubben och Akademien är skadlig så fort den har mer än perifer ställning, desto bättre om den nu kommer i vanrykte.
Svenska akademin. Bild: Evunji, CC BY-SA 3.0, Wikimedia Commons
En del av Akademiens arbete är nyttigt: den stora ordboken med redaktionen i Lund, ordlistan med redaktion i Göteborg, klassikerutgivning och den digitala Litteraturbanken. En öppen redovisning skulle nog visa att flertalet miljoner går till dessa ständigt pågående projekt. Men Nobelpriset är en olycka, positionen som resursstark smakdomare ett elände.
Att Akademien förlorar i status och trivialiseras är därför bara bra. Tack #metoo!
Olle Josephson
Xi Jinpings tänkande
Den 24 oktober avslutade Kinas kommunistiska parti (KKP) sin 19e kongress. De viktigaste resultaten var en centralisering av makten i det kinesiska samhället till partiet och av makten i partiet till president Xi Jinping.
Xi Jinpings tankar om socialism med kinesiska särdrag för en ny tidsålder ska skrivas in i partiets konstitution. Det konkreta innehållet i denna fräsiga slogan är inte helt fastslaget och kommer att öppna för tolkningar och maktstrider.
Xi Jinpings auktoritet har växt genom populära tillslag mot den hisnande korruptionen. Såväl partitjänstemän på lokala nivåer som partitoppar har fallit offer för kampanjerna.
Tidigare löften om öppningar av ekonomin för marknadsreformer och privata utländska investerare får stå tillbaka för en ökad roll för staten och KKP i den kinesiska ekonomin.
Ett centralt mål är att främja innovationer och tekniskt avancerad produktion, speciellt inom miljöteknik och artificiell intelligens. Dagarna då Kina var världens verkstad för billiga plastleksaker och t-shirts ska bli ett minne blott.
Kinas president Xi Jinping. Bild: U.S. Department of State from United States, Wikimedia Commons
De senaste årens drastiska ökningar av strejker och arbetarprotester har varit centrala för dessa satsningar. Framdrivna lönehöjningar gör att låglöneindustrier inte kan spela den roll i produktionen som de gjorde under 1990-talet. Kommunistpartiets högsta ledning har länge sett de långsiktiga riskerna med ett beroende av export av billiga konsumtionsprodukter till väst, en insikt som inte direkt minskat med Trumps maktövertagande.
Kombinerat med eftergifter för folkliga krav ökas också partiets närvaro i civilsamhället. Vid sidan om utrensningar av korrupta partitjänstemän har även tillslag mot politiska dissidenter kännetecknat Xi Jinpings tid vid makten.
KKP:s 19e kongress är en tankeställare för västerländska bedömare som sedan 1990-talet siat om ett mer ekonomiskt och politisk liberalt Kina som i takt med ekonomisk tillväxt och handel skulle närma sig väst.
Magnus Rei-Ho Lundgren
