Hired
Six Months Undercover in Low-wage Britain
James Bloodworth
Atlantic Books. 2018.
STORBRITANNIEN 2017: Andelen fackligt organiserade fortsätter att sjunka. Antalet arbetsplatskonflikter var det lägsta sedan 1893. Samtidigt har en stor minoritet ställt sig bakom tories och UKIPs Brexit-kampanj riktad mot migranter.
James Bloodworth börjar sitt reportage i en av Amazons lagerlokaler, stor som tio fotbollsplaner, fylld med utstationerade arbetare från öst i en fängelseliknande miljö. Utan kontrakt och utan rättigheter, med löner karikerade på Lasalles järnhårda lönelag: intäkten motsvarar nätt och jämnt kostnaderna för att upprätthålla livhanken.
Undersökning fortsätter i Wales, bland dem som lämnats kvar efter gruvornas nedläggning, som drar sig fram på tillfällighetsjobb. Fruktan för arbetare utifrån och hatet mot "Europa" är starkt, samtidigt som många har sin försörjning just genom EU-finansierade projekt.
Clarté recenserar.
Hired avslutas med en djupdykning i Londons "gig economy" bland anställda i Uber och andra verksamheter i den "delade ekonomin". Här får vi också lära känna Independent Workers Union of Great Britain (IWGB), som försöker förnya det fackliga arbetet inte bara genom att arbeta bland de som saknar fast anställning eller fast arbetsplats, utan också med nya kampmetoder med direkta aktioner och stark närvaro i sociala medier.
De stora skillnaderna mellan åren före Thatcher, då fackföreningsrörelsen var jämförelsevis stark, och dagens avreglerade arbetsmarknad, är ett återkommande tema. Möjligen skönmålar Bloodsworth det förgångna, på samma sätt som "folkhemmet" ofta skildras oförtjänt idylliskt i Sverige av de som ser det på en generations avstånd.
Hired är viktig, inte bara för att förstå Brexits Storbritannien utan också som varning för ett värsta tänkbara framtidsscenario, om svensk fackföreningsrörelse fortsätter att försvagas. Sörj inte, organisera!
Recensent: Magnus Göransson
Sveas son
Lena Andersson
Polaris. 2018
I SIN ELFTE BOK återvänder Lena Andersson till ett av sina favoritämnen - till sig själv och sin biografi.
En av författarens käpphästar är den från upplysningen förvärvade åsikten om en mer eller mindre konstant mänsklig natur. Därför är det inget under att fadern Ragnar förblir i stort sett densamme hur mycket samhället än - helt utan hans tillskyndan - förändras under de sju, åtta decennier som han genomlever i boken.
Den unge Ragnar var präglad av ungdomens "naturliga" hybris, ville bli något "stort" och valde idrotten för att få en språngbräda, där hans relativa underklassighet inte skulle vara ett handikapp, trodde han.
"Socialismen skapar ett samhälle, där man tydligt ser vem som är störst, eftersom alla står på samma trappsteg" är en vanlig tankefigur bland radikalt sinnade socialdemokrater. Och mätbara resultat är Ragnars rikslikare. När hans lovande fotbollskarriär i förtid stoppades av en knäskada försökte han i det längsta överföra sitt idrottsideal och livsprojekt på sina båda barn. Varaktigheten var störst hos dottern, men så småningom började barnen på allvar satsa på sig själva och kunde inte längre kommunicera med honom.
Sveas son.
I sin uppgörelse med upplysningens människosyn skrev Marx och Engels 1845 några rader som Andersson närmare hade behövt begrunda före sitt fadersporträtt: "... det mänskliga väsendet är inte något abstrakt som den enskilda individen hyser inom sig. I verkligheten är det summan av de samhälleliga förhållandena." Men jag misstänker att porträttet inte är frukten av bristande beläsenhet utan i grund och botten är Lena Anderssons försök till polemik just mot Marx och Engels rader.
Hur kan man annars förstå hur hon genomgående negligerar alla referenser till sju decennier av svensk nutidshistoria, till all politik och ett världskrig, till arbetarrörelsen, imperialismen - även den kulturella - och den internationella socialismens nederlag. Hennes konsekvens har i alla fall det goda med sig att hon visar hur tråkig en beskrivning av Sverige under 1900-talet kan bli utan sådana referenser.
Recensent: Hans Isaksson
Drottningen i kassan
Erika Petersson
Galago. 2017
ARBETARLITTERATUREN har fått ett uppsving i Sverige. Det gäller inte bara antal författare, publiceringar, organiseringen i Arbetarskrivare, akademisk och politisk uppmärksamhet utan också form, ämnen och perspektiv.
Nyligen har det publicerats två böcker om rätten att inte bara vara ett flexibelt tjänstehjon. Vi människor lever en stor del av våra liv på arbetena!
Erika Petersson har skrivit den lekfullare boken. Hon har lånat sina former både från Twitter och från de nya tecknade berättelserna. Drottningen i kassan frågar uppfordrande läsaren: "Vad tänker egentligen du om personen i kassan?" Boken svarar: Alltför ofta inget alls, eller ingen du behöver respektera.
Drottningen i kassan.
Servicearbeten tenderar att göra människor främmande för varandra och dela in oss i underordnade och överordnade. "Det är härligt för folk att vara kunder. Det är skönt att slippa jämlika relationer" skriver Petersson. I korta tweets dansar hon som en fjäril och stinger som ett bi: anekdoter, infall, analyser och reflexioner skildrar både nedlåtande bemötanden och jämlika. Läsaren själv får sätta samman delarna. Det fungerar. Du som läser boken kommer förmodligen att se människan bakom kassan med nya ögon, efteråt.
Karin Ulvesons bok om en sfi-lärares vardag på ett utbildningsföretag är en betydligt mörkare skildring av hur arbetet reducerar både arbetets innehåll och arbetaren själv.
Svenska för främlingar
Karin Ulveson
Celanders förlag. 2018
Svenska för främlingar har lånat blogg-skrivandets form: den moderna dagboken, på en gång privat och öppen för världen att läsa och kommentera. Texten blandas upp med Instagramaktiga bilder och inklippta fiktiva dokument.
Många kan känna igen sig i de omöjliga kraven. Arbetet som handlar om allt utom det som en gång fick bokens jag att bli lärare: "Det förhållande som utmärker min situation är: VI HINNER INTE HA LEKTIONER!" Företaget kräver något annat. Kunderna måste bli fler, verksamheten flexibel, så något får ju stryka på foten. Svenska för främlingar är en fiktion som speglar verkligheten så väl att flera läsare jag mött varit övertygade om att det är en dokumentär. Eller, är det arbetslivet som blivit så absurt att det liknar en dystopisk fiktion?
Svenska för främlingar.
Arbetslivsforskaren Gunnar Aronsson säger i ett efterord att romanen väl beskriver var och ens isolerade tillkortakommanden i ett system som inte bara reducerar de arbetande till producerande enheter utan också kräver själsligt engagemang och växande ansvarstaganden med krympande befogenheter. Jag instämmer i hans omdöme: "Boken är välkommen för alla som försöker förstå vårt samtida arbetsliv."
.
Recensent: Magnus Göransson
