Carola Ankarborg (1978) pendlar mellan Gävle och Borlänge där hon utbildar sig till grafisk formgivare. Hon är sedan tidigare skrivpedagog och har lång erfarenhet som vårdbiträde inom äldrevården.
Tre dagars intro, sedan är jag anställd.
Inte på samma avdelning där jag lärt mig de tio boendes namn, om de ska ha finskuret och sked eller klarar kniv och gaffel, behöver lift eller människokraft för att resa sig, eller själva tar sig till och från toaletten.Inte på samma våning som de ordinarie jag gått bredvid.
"Det är inte så noga. Det är ju samma jobb."
Tre dagar med tre handledare. Eller egentligen två. Den tredje visste inte, kunde inte, hade inte tid med "någon förbannad vikare nu när damen på nian ligger och dör och matleveransen inte kommit".
Slösa med handspriten och spara på ryggen, böj på knäna när du lyfter och håll koll på tiden, larmdosan, damen med fallrisk.
Med lite vanligt bondförnuft och stort tålamod kan jag komma långt. Ett leende och en fräckis ibland så att gubbarna blir på bra humör och jag kan komma ännu längre. Det är enkelt. Bara jag håller mig aktiv hela tiden så hinner jag. Jag kommer snart att snappa upp allt jag behöver lära mig.
Vi skriver pappren direkt.Vi skriver med beröm godkänd.Vi skriver att jag är bra på att förstå instruktioner ochjobbar så självständigt att ingen kan tro att jag gjort annat,att en handledare är överflödig.
Tre dagar, sedan får jag namnskylt och anställningsbevis,timanställning, tre månader i tagetoch de kan ringa in mig till avdelningar jag inte känner till,boende jag inte känner.
"Det är inte så noga. Det är ju samma jobb."
