En väktare släpper in oss en och en. Kön är ganska lång. Några trampar. De flesta lutar sig tålmodigt mot kundvagnsräcket. Min tur. En varm röst i högtalarna repeterar Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Handla utan sällskap, handla åt anhöriga i riskgrupp, håll avståndet.
Där i mängden, under stormarknadens höga tak, går en kommunist. Trots stundens allvar drar hon en lättnadens suck. Vi är ett samhälle. Vi strävar åt samma håll.
I stormarknadens entré finns handfat uppställda. Tvätta gärna händerna innan du handlar.
Kommunisten tvättar händerna. Känner vindar av gemenskap. Solidaritet till och med. Ömhet för de som är i en riskgrupp. Om vi tvättar händerna ofta, med tvål och varmt vatten. Tillsammans kan vi.
Stefan Löfven håller tal till nationen. Vi möter krisen som ett samhälle.
Pengar rasar iväg, till karensavdrag, till a-kassan, till korttidspermitteringar. Det regnar. Strålkastarna slås på och lyser upp ett samhälle. Trots oro inför smittans konsekvenser vaknar hos kommunisten ett svagt hopp om förändring.
Men vad händer inom äldreomsorgen? Otrygga timanställningar. Underbemanning. Saknar skyddsutrustning. Äldre människor dör i sina sängar.
Frida Jansson är försäkringsutredare och bor i Stockholm.
Omsorgspersonal ringer 1177, de känner sig tvingade att jobba fast de är sjuka.
I bruset hörs att de hostande skidåkarna tog taxi från Arlanda. Varför tänkte ingen på taxichaffisarna? Vi hör att flera busschaufförer har dött till följd av Covid-19 runt om i landet.
Res inte med oss om du inte måste, basunerar Stockholms Lokaltrafik ut. Kan arbetarklassen arbeta hemifrån?
Att vara man, ha lägre inkomst, lägre utbildningsnivå, inte vara gift samt vara av utländsk härkomst från ett låg- eller medelinkomstland ökar risken för att dö i Covid-19. Det visar studien Socio-demographic risk factors of COVID-19 deaths in Sweden från Stockholms universitet.
I bruset hörs att vi måste rädda företagen. Vård- och omsorgspersonalen förväntas nöja sig med sin nya hjältestatus.
Nu måste väl ändå folk förstå, tänker kommunisten. Den inneboende motsättningen i vårt system. Människors välfärd mot vinstintresset. Aktieägarna före vård-, omsorgs- och servicepersonalen. Kan folk nu inte se att kapitalismen är otrygg och grovt orättvis? Att klasskillnader dödar?
Vi står på våra markeringar i kassakön. Ler ursäktande. Nickar förstående. Håller avståndet. Och kanske är det fler än jag som trots allt vilar lite i känslan av samhällelig riktning, gemensam strävan. Att vara ett samhälle.
