Det är 50 år sedan Chiles president Salvador Allende störtades i en blodig militärkupp. Även om Pinochets diktatur har ersatts av ett demokratiskt styre har ingen ställts till ansvar för de brott som begåtts. Det har lämnat djupa sår i det chilenska samhället. Paulina de los Reyes, professor i ekonomisk historia, diskuterar en möjlig väg framåt.

Det har gått femtio år sedan Chiles president Salvador Allende störtades genom en militärkupp, som inledde en diktatur vars skoningslösa grymhet har gått till historien. Med kuppen avbröts ett radikalt politiskt projekt som väckte intresse världen över, inte minst därför att det utmanade den geopolitiska (o)balansen som installerades efter andra världskriget. Allendes regeringskoalition, la Unidad Popular, ville uppnå det omöjliga; att genomföra en revolution med fredliga medel utan att bryta mot landets institutionella ordning. Ojämlikheten skulle bekämpas och kapitalismens orättvisor skulle ersättas med en socialistisk samhällsmodell till gagn för den fattiga befolkningen. Även om radikala vänstergrupper var skeptiska inför idén om en fredlig övergång till socialism - aldrig har de härskande klasserna gett ifrån sig makten frivilligt - anslöt de sig så småningom som "kritiska allierade" till Allendes projekt. Ingen tvivlade på att det program som Unidad Popular ville genomföra representerade ett historiskt framsteg i riktning mot ett rättvisare samhälle. Det blev dock snabbt uppenbart att det fanns starka krafter som motsatte sig en sådan utveckling.

VI VET IDAG ATT kuppmaskineriet sattes igång redan innan Allende valdes till president. Under 1960-talet hade USA försökt motverka radikala förändringar i Latinamerika genom biståndsprogram under den så kallade Framstegsalliansen, men också genom ett intensifierat säkerhetsarbete med den ökända U.S. Army School of the Americas (Escuela de las Américas). Där tränades latinamerikanska militärer i tortyr, spionage och repression. Syftet var att med alla medel undvika att fler länder skulle följa i den kubanska revolutionens fotspår och installera ytterligare en socialistisk regim, som kunde hota USA:s intressen i regionen. Målet var inte bara att bekämpa de gerillarörelser som inspirerades av Kuba. Även i Brasilien, Bolivia och Peru störtades reformvänliga regeringar av militären och diktaturer infördes, stödda av USA. Det var i detta geopolitiska sammanhang som Chiles oligarker vände sig till sina historiska allierade i Washington för att utarbeta en strategi, som kunde sätta punkt för Allendes framtidsvision.

119709_01.jpgSalvador Allende (1908-1973) Foto: Pxhere

De hemliga dokument som offentliggjorts efter kuppen bekräftar alliansen mellan inhemska oligarker och USA:s regering. USA finansierade strejker och sabotage som syftade till att skapa ekonomiskt kaos och stod också bakom mordet på överbefälhavaren för Chiles armé, Rene Schneider, som var känd som en konstitutionstrogen militär. Det tål att understrykas att dessa avslöjanden inte kommer som en överraskning. USA:s inblandning i kuppen har länge varit känt. Hotet om en imperialistisk intervention hängde som ett Damoklessvärd över Allendes regering hela tiden.

INFÖR 50-ÅRSDAGEN har diskussionen om det demokratiska sammanbrottet dominerat det officiella samtalet. Samma sak understryks också i den internationella bevakningen av årsdagen. Allendes gestalt lyfts fram som en demokratins försvarare samtidigt som Pinochet blir sinnebilden för en diktator. Frågan är dock om man skapar en fördjupad förståelse av de händelser som ledde fram till militärkuppen och dess konsekvenser genom en förenklad dikotomisering mellan demokrati och diktatur.

Copyright problem med bilder

Merparten av bilderna i äldre tidskriftsartiklar är i karantän men senaste numret för e-prenumeranter innehåller alla bilder. Vi publicerar godkända bilder allteftersom. 

Mest läst av skribenten