Samma förmiddag ringer först den väletablerade skribenten på Svenska Dagbladets kultursida, sedan den väletablerade skribenten på Dagens Nyheters kultursida. Samma ärende: hyra erfarna akademiska lärare till tidskriften Moderna tider som ordnar helgkurs i skriftlig framställning för näringsliv, politiker och informatörer. Man ska lära sig skriva så att opinion skapas. Höga kursavgifter, rundligt betalt.
Att skrivare i borgerliga kulturredaktioner också lejer ut sig till Stenbeck och Göran Rosenberg ska man kanske inte moralisera över - folk måste försörja sig. Men lägg märke till de nya formerna: DN och SvD är till salu för tio kronor för vem som helst; Moderna tiders kurs i propagandateknik är en sluten tillställning för övre medelklass som låter andra betala för sig. Ett litet exempel på hur tillgången till kunskap systematiskt skiktas efter klasstillhörighet.
Det finns större och allvarligare exempel. Se på dagstidningsmarknaden i storstäderna: seriös information och debatt för medelklassen, trams för underklassen. Aftonbladet och Expressen kör chicken race mot den brittiska sensationstidningens avgrund. Med Metro har pendel- och tunnelbanefolket i Stockholm fått en morgontidning som håller dem borta från opinionsbildningen i de stora drakarna.
Eller se på etermedierna. Till lärorika program i P1 lyssnar akademiker och aktivt samhällsintresserade (samt en del åldringar som glömt att byta kanal sedan 50-talet). Till rock och reklam i kommersiella kanaler lyssnar resten. TV är på väg åt samma håll: TV1 och TV2 för bildad medelklass; Ricki Lake och Baywatch i övriga kanaler för alla andra.
Allvarligast är kanske gymnasiereformen. I kombination med skolpengiden skiktar den obönhörligen, åtminstone i storstäderna. Den som har förmåga att söka sig till innerstadsgymnasierna får kvalificerad utbildning, i förortsgymnasierna väntar kaos och vanmakt.
Delvis är en liknande utveckling på väg inom högskolan. Det är utmärkt att akademisk utbildning blir tillgänglig på fler orter. Men vad blir tillgängligt: utbildningar med bara kosmetisk kontakt med forskning och kortkurser riktade mot lokalt arbetsliv?
Nu sker stora förskjutningar mellan klasserna, inte bara ekonomiskt, utan minst lika mycket i fråga om kunskaper och bildning. Under hela 1900- talet har folkliga krafter i Sverige drivit fram demokratiska skolreformer, omfattande folkbildning och politisk kontroll över etermedier (betänk t.ex. folkrörelsernas länge mycket starka inflytande över Sveriges Radio). Därmed har de också skaffat sig en hög kunskapsnivå. Nu ska vanligt folk göras till dumma EU-medborgare.
Utbildningspolitik, mediepolitik och kulturpolitik är redskapen. Striderna om dem är därför idag av yttersta vikt.
