Per Ahlmark har publicerat en ny bok på Timbro där han gör listor på massmordsstater och placerar Stalins Sovjet överst, tätt följt av Maos Kina. Det handlar om räkneövningar utan källkritik och utan historisk diskussion. De är ointressanta utom som tidstecken: den enda svenska bok det senaste året som diskuterar socialistiska staters erfarenheter är skriven av Per Ahlmark.
Det är oförlåtligt. Inte så att det inte skulle finnas vidrigheter i Kina och Sovjet som behöver granskas och fördömas. Men när socialism jämställs med terror i det allmänna medvetandet har fördumningen gått mycket långt.
Inte heller så att den politiska debatten idag bara rör sig om oväsentligheter. Regeringssprickan inför EMU är viktig. Kan vi förhindra svensk EMU-anslutning är det en betydelsefull delseger i den sega försvarskampen för nationellt oberoende.
Men det skulle ändå vara en seger inom det rådande systemets ramar. Arbetslöshet, ökande klassklyftor och beroende av EUs marknadsekonomi består. Sverige sägs vara krisdrabbat, men det ser inte stort bättre ut i EUs kärnland Tyskland. Det relativa välstånd för breda lager som den västeuropeiska kapitalismen kunde utveckla i trettio år efter andra världskriget framstår mer och mer som en parentes.
Så mycket förstår folk. Det är svårare att förstå vad som borde komma i stället. Rasism och hastigt uppflammande odemokratiska rörelser (Ny demokrati eller Pensionärspartiet) kan då plötsligt framstå som politiska alternativ.
I ett sådant läge behövs upplysning och diskussion om vad socialism kan vara. Keynesianska reformer och fördelningspolitik av vänstersocialdemokratisk modell räcker ju inte för att ta sig ur det världsomspännande ekonomiska system där väldiga mängder spekul ationskapital oavbrutet skyfflas jorden runt utan att komma till nytta för de folk som med sitt slit skapat värdena. Ekonomiska system som bygger på någon form av planering utifrån folkliga behov måste prövas.
Demokratiska fri- och rättigheter och regeringar utsedda i allmänna och hemliga val är oundgängliga. Men det är inte tillräckligt för verkligt folkstyre som kräver folkets makt och deltagande.
Det är sådana enkla överväganden som motiverar socialismen. Det var också sådana överväganden som en gång låg bakom de stora sociala experimenten i Sovjet och Kina. De misslyckades till stora delar - av skäl som verkligen behöver diskuteras. Men det gör inte socialismen mindre aktuell. Det finns, som vi visar i detta Clartenummer, folkligt revolutionära erfarenheter att lära av när vi söker utvägar ur det pågående eländet.
