Nawal El Saadawi - kritiker av imperialism och patriarkat

Far, gud, make, familj, nation, säkerhet, stabilitet, beskydd, fred, demokrati, familjeplanering, utveckling, mänskliga rättigheter, modernism eller postmodernism. Dessa femton ord används ständigt globalt såväl som lokalt av både förtryckare och förtryckta - de kan användas av vem som helst till vilka syften som helst - såväl Världsbanken, regimer eller motståndsrörelser. Att förhålla sig till orden, nagelfara dem ur alla vinklar, studera hur de används i praktiken, dess konsekvenser för maktlösa människor har varit livsuppgiften för den egyptiska författarinnan Nawal El Saadawi.

Uppväxt i en radikal familj på 30-talet med föräldrar som var aktiva mot kolonialismen och vidsynta inför kvinnoemancipationen danades den unga Nawal till ett unikt arabiskt kvinnoöde. Att hon skulle utbilda sig för att göra en insats för folkets breda flertal var en självklarhet men som nyexaminerad idealistisk läkare i mitten på 50-talet insåg hon mycket snart att det egyptiska folkets sjukdomar omöjligen kunde botas utan att de först blivit botade från fattigdomen. Medicinen var inget tillräckligt effektivt vapen mot de skriande orättvisor hon som bydoktor och kvinna fick bevittna. Skrivandet blev ett nödvändigt uttryck för att möta den ångest som överväldigade henne. Det blev först poesi, romaner och dramer men så småningom allt vassare politiska pamfletter riktade mot imperialismens mekanismer likaväl som det patriarkala väldet. Samtidigt gjorde hon en politisk karriär under Sadat som hälsominister men avsattes efter att ha publicerat sin första öppna kritik av det patriarkala systemet, Women and Sex, som kom ut 1970. Ämnet var tabu och boken förbjöds genast. En kort fängelsevistelse följde men ökade naturligtvis bara hennes kamplust och motivation för att förstå och förklara för människor hur Egypten fungerade och varför. Sambanden stod klara: fattigdomens och kärlekens villkor, politiken och könet, kunde inte separeras från varandra om någon ändring nånsin skulle kunna genomföras i hennes land.

1982 var hon och hennes vänner mogna för att grunda Arab Woman Solidarity Association, AWSA. En organisation som till en början sökte ekonomiskt stöd i en del etablissemang internationellt och nationellt men som snart lärde sig att vara helt ekonomiskt oberoende av alla inom maktapparaterna. Nätverksstrukturen mellan bestämda kvinnor och män som stödjer varann politiskt och moraliskt och har förankring inom bredare folklager inom de olika länderna är organisationens stomme. Oberoendet är en mycket viktig grundprincip för vitaliteten.

Nawal El Sadaawi framstår nu som en av de mest klarsynta och djärva kritikerna i arabvärlden av den ekonomiska och sociala ordning som upprätthålls av den globala imperialismens exploatering tätt länkad med ett patriarkalt familjeförtryck. Hon har varit en efterfrågad föreläsare i hela världen på konferenser som berör allmänna tredjevärldenperspektiv eller internationella kvinnofrågor. Mot sin vilja, p g a förföljelser från såväl regimvänligt (vilket bl a innebar att AWSA förbjöds att verka i Egypten 1991) som islamistiskt håll, tillbringade hon åren 1992-96 i USA på en gästprofessur vid Duke university. Sedan 1996 bor och arbetar hon i Kairo men är nogsamt påpassad av myndigheterna.

En mycket god uppfattning av Nawal El Saadawis politiska författarskap - som rymmer alltifrån internationell ekonomi till djuppsykologiska teorier - får man genom den nyutkomna antologin The Nawal El Saadawi Reader. Här finns texter hämtade ur olika sammanhang från 70-talet fram till 1997. De ger en överblick av alla principiellt viktiga frågor som ett land av Egyptens typ ställs inför: till exempel Världsbankens och Internationella Valutafondens oinskränkta inflytande på snart sagt alla fronter i egyptisk politik, det ideologiska inflytandet i form av spridandet av myten om befolkningstillväxten, den falska barnbegränsningspropagandan, djupa analyser av islams olika strömningar och dess olika roller i förändringsprocessen. Och givetvis en rad intressanta beskrivningar av den arabiska kvinnans situation - men också den västerländska - ledsagade av texter som ger psykologiskt och moraliskt stöd för dem som kastar sig ut i den mycket hårda emancipationskampen. Till skillnad från många manliga skribenter i genren hänvisar hon flitigt till egna livserfarenheter: sina tre äktenskap, sina vänners livsviktiga solidaritet, sina yrkeserfarenheter som läkare och psykiater. Detta ger sammanhang till livet som helhet och får henne att framstå som mycket gedigen och sant kompromisslös i sina djupa strävanden för äkta rättvisa mellan klasser och kön.