Varning för kreationisterna! Med kristdemokraternas framgångar stärker de sin ställning i riksdagen. De bygger friskolor och kräver doktorandtjänster.
I USA har den kristna högern " the moral majority " spelat en stor och negativ politisk roll. Den gamle cowboyen Ronald Reagan bars fram bl.a. av den kristna högern. Under 90-talet fortsatte profileringen t.ex. inom det republikanska partiet, med talmannen Newt Gingrich som lysande stjärna. I USA:s bibelbälte i sydstaterna tvingar den religiösa terrorn skolbarn att lära sig skrock och vidskepelse, ofta draperad i biblisk dräkt. I år meddelade den amerikanska vetenskapsakademien att man givit ut en skrift om utvecklingsläran för att stödja biologilärare i framför allt sydstaterna att våga ta upp evolutionen i undervisningen. Ämnet är idag så laddat att de flesta lärare undviker att behandla det i skolorna. I Sverige har den religiösa propagandan inte fått samma genomslagskraft. Sedan andra världskriget har sekulariseringen, uppburen av ekonomisk utveckling och välfärdsprogram, ridit spärr mot religiös högerpolitik, t.ex. 50-talets försök från Moralisk upptrustning. Alf Svensson och kds/kd har lyft fram reaktionära förslag " mot abort, diskriminering av homosexuella, kristendom i skolan " men det är ändå svaga fläktar av vad den kristna högern i USA, CSU i Bayern eller katolikerna i Franrike åstadkommit.
Högerns segertåg i Sverige " med marknadsliberalismen som förtecken " under de senaste 15"20 åren har förändrat det politiska klimatet. Politiskt fundamentalistiska grupper som Ulf Ekmans Livets Ord har svarat snabbt på drivhustemperaturen och etablerat sig i Sverige. Här blandas högerpolitik, fundamentalistisk religion och marknadsliberalism. Vilken betydelse kan detta tänkas få" Är det möjligt att vi får en politisk-religiös höger i Sverige?
Den 14 maj arrangerades en " på svensk klangbotten " unik debatt i stadsbiblioteket i Norrköping. Drygt 100 personer trängdes, och sent anlända fick bara ståplatser. Det som debatterades var utvecklingsläran kontra kreationismen. Livets Ords lokala församling utmanade undertecknad i egenskap av disputerad biolog. Fortfarande 140 år efter Darwin-Wallace föreläsning inför Linnean Society i London kan frågor kring utvecklingsläran samla debattsugna skaror.
Vad menas då med utvecklingsläran? Den uppfattning, ursprungligen formulerad av Darwin, som idag omfattas av flertalet evolutionsbiologer m.fl. kan sammanfattas med följande:
1. Det finns en stor potential hos flertalet arter att kraftigt öka antalet individer: "overproduction of offspring is a fact of nature, and cries out for explanation", som en zoolog har uttryckt det. 2. Variationen mellan individerna inom en population är mycket stor (inte en individ är lik den andra).
3. Sammantaget leder det till konkurrens mellan individerna. 4. De bäst anpassade varianterna har störst förutsättning att befästa arten och/eller bilda nya arter (det naturliga urvalet, vilket således är en urvalsmekanism).
5. Konsekvensen av detta är evolution.
När utvecklingsläran presenterades kring 1860 mötte den hårt motstånd, både av inom- och utomvetenskaplig karaktär. Nästan ett och ett halvt sekel senare fortsätter debatten, om än i delvis nya fåror. Vi kan idag grovt urskilja fyra olika slags kritik av den darwinska gradualistiska utvecklingsläran:
1. Enbart evolution. Dels gör man här modifieringar, för in nya mekanismer, talar om språngvis utveckling eller punkterad jämvikt (Eldredge & Gould 1972, Stanley 1979). Dels finns en vetenskapsteoretisk och filosofisk kritik; evolutionsläran kan vara riktig, men det har inte visats (Johnson 1991).
2. Evolution och skapelse. Man förespråkar en teistisk evolution. Väl ingångsatt av en gudomlig skaparakt fortgår utvecklingen utan ingripanden (flera av Darwins samtida och "allierade", t.ex. Richard Owen, Asa Gray). Andra avvisar både en teleologisk (ändamålsstyrd) och en materialistisk förklaring. Evolutionsläran är materialistisk och förnekar de metafysiska fundament som finns; tid och rum måste föregå evolutionen. Materialismen "reducerar livet och livsgåtan" (positionen har intagits 1992 i en svensk bok av sociologen Adriansson). 3. Enbart skapelse och en gammal jord. Mikroevolution har skett under ett par miljarder år, men utvecklingsläran är fel av flera skäl (felande länkar saknas, komplexa organ kan ej uppstå, det måste finnas en avsikt, en ritning).
4. Enbart skapelse och en ung jord. Hit hör kreationismen, senare under 1970-talet "den vetenskapliga kreationismen".
Många religiösa urkunder, t.ex. bi-beln, laborerar med kreationism, dvs. uppfattningen att livet på jorden kom till genom en särskild skapelse. Det är ju förvisso ett starkt argument för omnipotens hos den åtrådda guden " om det vore sant. Darwin och darwinisterna mötte därför hårt motstånd från religiöst håll, med den berömda debatten mellan biskop Wilberforce och Huxley i Oxford 1860 som kulmen. Efter hand sjönk den religiösa kritiken undan i Europa allt eftersom evolutionsläran började anammas av forskarvärlden. Darwin begravdes under pompa och ståt i Westminster Abbey, bredvid Newton. Så tog kyrkan igen på gungorna vad den förlorade på karusellen.
I USA tog frågan en annan vändning. Bibelfundamentalisterna samlade sig genom Niagara Bible Conference 1895 och Presbyterian General Assembly 1910, där de s.k. "Five fundamentals" lades fast, vilket innebar en bokstavstolkning av den kristna bibeln. Genom intensivt lobby- och opinionsarbete förbjuds så undervisning om evolutionsläran i vissa delstater. Det blir upptakten till rättegång mot läraren John Scopes, Dayton, Tennessee 1925, med sin massmediala bevakning ett slags motsvarighet till O.J. Simpson-rättegången. Kreationisterna vann målet men förlorade slaget om den allmänna opinionen.
Under 30- och 40-talet fortsätter den offentliga debatten, även om den minskar i betydelse och engagerar egentligen bara människor i "bibelbältet" i USA:s sydstater. På 1960-talet får kreationismen ny växtkraft genom Witcomb & Morris bok The Genesis flood och bildandet av Creation Research Society 1963.
Under 1970-talet byter kretaionisterna taktik genom att mindre citera bibeln och mer kritisera evolutionsläran på förment vetenskapliga grunder. 1972 bildas Institute for Creation Research i San Diego, Kalifornien. Under valkampanjen 1980 lovade Ronald Reagan inför högerreligiösa sydstatsgrupper att kreationismen skulle få en plats i undervisningen i USA.
Med Reagan som president säkrar den religiösa högern sina positioner. En domstol i Kalifornien 1981 slår fast att utvecklingsläran enbart får presenteras som en teori och inte som ett faktum. Trots det slutar 1980-talet " åtminstone i juridiskt avseende " med ett nederlag för den kristna högern. Högsta domstolen fastslår 1987 med domarrösterna 7-2 att delstatslagar som lyfter fram kreationismen strider mot konstitutionen. I Sverige har hittills bara hörts ett svagt eko av den amerikanska debatten. Tidskriften Genesis startade 1984, och 1988 gav läraren Mats Molén i Umeå ut en bok om kreationismen " boken är ett kompilat av litteraturen från Institute for Creation Research. Det kan därför vara lätt att bara vifta bort kreationisterna.
Jag tror att det är ett allvarligt fel. Man får inte glömma att den kristna fundamentalismen, ofta i allians med en politisk höger, har haft skördetider under 80- och 90-talet, parallellt med att de starkaste motkrafterna i upplysningsprojektets anda, framför allt vänstern, karaktäriseras av kräftgång och delvis upplösning. Faktum är att den kristna fundamentalismen håller på att äta sig in i de andra samfunden. Så motionerade Tuve Skånberg (kds) under perioden 1991"92 i riksdagen om att regeringen borde vidta åtgärder för att motverka diskrimineringen av kreationismen i massmedia och skola samt ge charlatanerna doktorandtjänster i ämnet.
Vid debatten i Norrköping i maj visade sig kd:s ledande lokalpolitiker hysa föreställningen att evolutionsläran "är ju bara en tro, den också". Det finns ingen anledning att förmoda att frikyrkosamfund kring kd på andra ställen i Sverige skulle hysa en radikalt annorlunda uppfattning. Svenska baptistsamfundet, "Nybygget" (Helgelseförbundet och Örebromissionen), pingströrelsen och missionsförbundet är exempel på mer traditionella frimicklare som i varierande grad försvär sig åt kreationismen och dess förening av pseudovetenskap, fundamentalism och extremhögerideologi.
Allvaret i dagens situation består i att Livets Ord och anknutna organisationer driver ett femtontal skolor i Sverige. Med skattefinansierade fristående skolor som redskap kommer man uppenbarligen att börja propagera kreationismen. Om det finns en religiös biologi, kanske det också finns en religiös samhällskunskap som kan propageras" Tro och vetande ska således blandas ogenerat. Detta våldför sig t.o.m. på liberala grundsatser, nämligen att religionen ska vara en privatsak och inte förkunnas från kateder eller föreskrivas som grund för skolor.
Under en kvasivetenskaplig framtoning försöker kreationisterna skapa legitimitet och kränga den egna trosuppfattningen. Kreationisterna nöjer sig inte med att bli betraktade som troende, som ett övergripande trossamfund, utan reser maktanspråk på att få diktera vetenskaplig praxis. Det tycks mig som vi 1998 i Sverige har börjat närma oss vägs ände. Postmodernism och relativism, i kombination med dunkla strömningar som kreationism och högerideologi, ställer till stor skada. Kapitalismen förmår inte längre upprätthålla en rimlig materiell standard och ge människor arbete. Har nu också det borgerliga samhället kantrat och fått sådan slagsida att det inte ens orkar försvara upplysningens ideal" Ska irrationalism och vetenskapsfientlighet bli kännetecknet för en ny kristen reaktionär höger?
