Rituell Process, Tradition Och Media
Vänster och höger
Essä om en politisk distinktion
Norberto Bobbio
Atlas 1999
Översättning Ervin Rosenberg
I den här essän som sålt över i 200.000 exemplar i Italien försvarar rättsteoretikern Norberto Bobbio det politiska fältets indelning i höger och vänster. De som hävdar att begreppen är förlegade eller tömda på sitt innehåll har glömt att vänstern alltid varit mer för jämlikhet än högern. Ett helt jämlikt samhälle skulle i högerns föreställningsvärld kväva friheten. Det handlar dock mer om en gradskillnad än artskillnad enligt författaren. I boken förs en nyansrik, ibland subtil diskussion kring vänstern och högerns natur där Bobbio hemvant analyserar politikens klassiska litteratur. Språket är enkelt och medryckande (utmärkt översättning) men det innehåller en del svåra fackuttryck. Bobbio betraktar sig som vänsterman, men hans analyser saknar värdeomdömen.
Recensent: Pierre Gilly
Kulturens Fält
En antologi redigerad av Donald Brody
Daidalos 1998
Pierre Bourdieus begrepp kulturell kapital har blivit en del av det allmänna medvetandet. Ofta används det mycket vagt när man vill påpeka att inte bara pengar utan även vissa typer av bildningsgång och personliga nätverk kan leda till makt och ära. Bourdieu menar dock mer än så. Han har utvecklat en teori och en metodologisk apparat för att undersöka hur olika så kallade fält etableras och sorterar människor i mäktiga och maktlösa.
Det intressanta med Broadys antologi är att den mer strikt försöker tillämpa denna metod med fält- och korrespondensanalyser på företrädesvis svenska förhållanden: bokmarknaden, skolan, konstmuseer, litteraturkritik m.m. Den kan alltså bitvis läsas som metodhandbok. Ganska ofta ger väl inte begreppsexercisen större insikter än vad som kunde uttryckas med enkla ord, men också det är värdefullt: här kan man få ett grepp om vad Bourdieusociologin förmår.
Recensent: Olle Josephson
The Senses of Modernism
Sara Danius
1999
I sin doktorsavhandling The Senses of Modernism undersöker litteraturvetaren Sara Danius förhållandet mellan några av högmodernismens kanoniska texter - Thomas Manns Bergtagen, Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt och James Joyces Odysseus - och modern teknik.
Danius börjar sin framställning i ett angrepp på den diskurs inom vilken högmodernismens förhållande till teknik traditionellt förståtts. Denna bygger enligt Danius på ett åtskiljande av det sociala från det estetiska, ett åtskiljande som hon kallar "the myth of the split" och som manifesterats i en serie binära oppositioner, till exempel estetiskt värde/marknadsvärde, finkultur/masskultur och konst/industri. Danius tes är att även om den estetiska modernismen ofta ställt sig avvisande till många av moderniseringens och modernitetens temata var den samtidigt på ett grundläggande sätt påverkad av dessa.
I sin kritik av en förståelse av modernismen som i allt för hög grad utgår från modernisternas självbild försöker Danius analysera de texter hon valt ut historiskt och spåra hur olika tekniska innovationer, bland annat telefonen och röntgenapparaten, spelat en viktig roll för etablerandet av den modernistiska estetiken, särskilt beträffande frågor som rör perception.
För att kunna genomföra dessa analyser för hon ett teoretiskt resonemang kring förmedlingen mellan modernisering och modernism, med avsikten att överskrida de teorier som ser modernismen antingen som en avspegling av eller en reaktion mot de materiella moderniseringsprocesserna. Danius ställer alltså frågan hur teknologiska förändringar översätts till litterära diskurser och hur man ska förstå relationerna mellan teknik och estetik. Härigenom blir avhandlingen intressant inte bara som ett nytt försök att förstå den litterära högmodernismen utan också som ett bidrag till en materialistisk och historistisk litteraturvetenskaps teoriutveckling.
Danius är den främsta introduktören av den amerikanske marxistiske litteraturvetaren Fredric Jameson i Sverige, och denna insats har varit värdefull i ett läge där den svenska litteraturvetenskapen präglats av en radikal antihistorism. Hennes avhandling bör ses som ytterligare ett initiativ i kampen om historien och det sociala som värdefulla kategorier i det vetenskapliga litteraturstudiet.
Även om den litteraturvetenskapliga marxismen är nästan totalt politiskt impotent i sina institutionella kontexter kan den i alla fall bidra till en kritik av de intellektuella alternativ, i form av till exempel postmodernism och nykritik, som helt eliminerar möjligheterna att litteraturvetenskapen ska kunna bli en vetenskap som gör världen begripligare. Och utanför akademin förs förhoppningsvis diskussioner i vilka Danius avhandling kan vara ett intressant inlägg. Här, till exempel.
Recensent: Magnus Nilsson
Klubbekriget
Heikki Ylikangas
Atlantis 1999
Översättning Mats Huldén
Klubbekriget var ett finskt bondeuppror 1596-97 som slutade i nederlag och 3 000 döda för bönderna - vilket betyder ett fruktansvärt blodbad i ett land med högst 25 000 bondehushåll. Böndernas motståndare var Finlands ståthållare, marsken på Åbo slott, Clas Fleming, som var allierad med kung Sigismund, varför hertig Karl (Karl IX) blev böndernas taktiska allierade.
I finsk historieskrivning finns en tradition som velat se Fleming främst som representant för ett självständigt Finland, skilt från Sverige; han skulle alltså bli en tidig frihetskämpe med långsiktig politisk strategi.Ylikangas, som publicerade sin välskrivna och spännande bok på finska första gången 1977, visar i hård polemik att det handlar om rå klasspolitik: Fleming var en terroristisk krigsherre som försökte utplåna bönderna som social klass och stärka högadelns makt och privilegier. Därför kom han i konflikt med både bönder och centralmakten i Sverige.
Bönderna kan väl hos Ylikangas någon gång framstå som nederlagsdömda brickor i spelet mellan Fleming, hertig Karl och Sigismund. Men i huvudsak visar Ylikangas att de var en självständigt agerande kraft, kapabla att organisera sig för egna politiska initiativ. De förlorade klubbekriget, men upproret var en viktig orsak till högadelns nederlag i Sverige och Finland och räddade kanske ett visst mått av juridisk och social trygghet för rikets bönder, åtminstone fram till 1610-talet. Utmärkt bok.
Recensent: Olle Josephson
Rituell Process, Tradition Och Media
Socialdemokratisk första maj i Stockholm
Jonas Engman
Stockholms universitet 1999
Engmans avhandling i etnologi sönderfaller i två delar. En inledande teoridel diskuterar ritual-, symbol- och traditionsteori. Övriga två tredjedelar redogör för hur socialdemokraterna firat första maj i Stockholm, med fokus på 1890-tal, andra världskriget, 1960-tal och 1990-tal.
Engman lyckas aldrig riktigt förena teori och empiri, men det gör inte så mycket. För den etnologiskt o- eller halvbildade är inledningen lärorik. Ännu lärorikare är att läsa hur arbetarrörelsen lägger beslag på en gammal folkfest, lyckas omforma den för sina syften och under 1900-talet ofta med stor framgång anpassa den till nya politiska behov.
Då och då förekommer debatter om att förstamajfirandet är i kris och förlegat. Så är det nu inte. Politiken kan vara i kris och då uppstår också förstamajproblem. Men själva högtidsdagen är en väldig tillgång för arbetarrörelsen. Det blir helt klart av Engmans undersökning.
Recensent: Olle Josephson
Arvet Efter Ivar Lo Och X-et
Redaktör Göran Holmberg
ABF 1999
Denna 75-sidiga skrift, som är årsbok både för Ivar-Lo-sällskapet och X-et-sällskapet, innehåller flera väsentliga bidrag om realism i konsten och litteraturen. Kärnfrågan är hur arvet efter Ivar Lo resp X-et ser ut och hur det kan föras vidare och utvecklas idag. Kring detta cirkulerar inlägg av bl.a. Henrik Teleman, Torsten Jurell, Ola Holmgren och Birgit Munkhammar, tyvärr ganska illa redigerade. Man skaffar häftet t.ex. genom att ansluta sig till Ivar Lo-sällskapet, pg 51302-8 (150 kronor).
Recensent: Olle Josephson
