Det sägs att människans gener är kartlagda. Men den som sitter på pengarna sitter också på generna. Vad innebär sambandet mellan genteknik och makten över forskningen? Dags för marxistiskt analys.
I juni i år meddelade företrädare för pro-jektet HUGO och VD:n för det privata företaget Celera Genomics vid en stor ceremoni i Vita Huset att man kartlagt människans gener. President Bill Clinton, och premiärminister Tony Blair - den senare via en stor TV-skärm - närvarade och höll korta, högtidliga tal. På andra ställen i England, Frankrike, Tyskland och Japan hölls ceremonier och presskonferenser. Svenska media rapporterade utförligt, och DN ägnade den 27/6 sin ledare åt händelsen, med rubriken "Ett gigantisk steg för mänskligheten", helt i Clintons storvulna anda.
Bakom de högtidliga talen döljer sig en lika fascinerande som skrämmande utveckling inom ett område som svepande kallas bioteknik, molekylärbiologi eller genetisk ingenjörskonst. I första hand tycks det handla om "ren" grundforskning i Nobelprisklass - och det gör det också - men, det handlar mer om andra arenor. I centrum står i stället transnationella storföretag (TNC), deras arbete för att vinna monopol, lägga vantarna på kunskapen genom patent, makt över och privatisering av forskning, villigt spekulationskapital, och maktfrågor kring politikens eller kapitalets roll inom till exempel världshandelsorganisationen WTO. Financial Times (27/6) fångar troligen ceremonin i Vita Huset väl med rubriken "Stand by for a gene-rush", och följaktligen handlar artikeln i FT inte om gener, utom om de "hoppfulla klippens ekonomi".
I den här artikeln diskuterar jag utifrån ett marxistiskt perspektiv genforskning, monopolkapitalism och makten över den biotekniska utvecklingen, och i viss mån framtiden. Tonvikten ligger på översikter, sammanhang och preliminära ställningstaganden. För ytterligare basfakta hänvisas läsaren till referenslitteraturen i slutnoterna.
De engelska forskarna Watson och Crick publicerade 1953 DNA:s struktur - the dubble helix. Organiska kemister, som t ex Linus Pauling, byggde systematisk ut vår kunskap om proteinstrukturer. Alla tre belönades följdriktigt med Nobelpris. Det vi idag kallar molekylär genetik och bioteknik fick sin början under 1970-talet med olika tekniker för kloning, sortering och syntes av DNA i syfte att beskriva och förklara geners funktion.1 1983 uppfann Cary Mullis PCR-tekniken (Nobelpristagare 1993), och då exploderade bokstavligen möjligheterna att undersöka (sekvensera) gener, och t ex HUGO-projektet blev möjligt. De nämnda forskningsfälten kretsar kring det vi något oprecist kallar genetisk ingenjörskonst, och i förlängningen genom s k förädling av spannmål, oljeväxter, grönsaker, frukt, bomull och husdjur som höns, svin, nötkreater och får. I början handlade det om kloning genom embryoklyvning (får 1979, nötkreatur några år senare), medan kloningen genom kärnöverföring representerade en ny teknik; mus 1983, flera husdjur från 1986, Dolly 1997, apa 1997.2,3
För att skapa överblick kan vi schematiskt säga att FoU (forskning och utveckling) bedrivs inom följande områden:
Medicin; kartläggning, metodutveckling, användning av t ex transgena möss i forskning
Tillämpad medicin; fosterdiagnostik, befruktningstekniker, genterapi på cell/vävnadsnivå
Farmakologi; genmodifierade organismer (GMO) för produktion av t ex proteiner, läkemedel
Växtförädling; framställning av GMO (resistenta mot insekter, vissa kemikalier med mera)
Husdjursförädling; med inriktning på livsmedelsproduktion
FoU bedrivs idag huvudsakligen i mycket stor skala. HUGO-projektet engagerar ett par tusen forskare och minst det tredubbla antalet lab-tekniker vid stora institutioner. Inom företagsvärlden har en rad innovationer skett i små till medelstora företag, men dessa köps efterhand upp av storföretag. Koncentrationen bland läkemedelföretagen, där tidigare svenska företag som Astra och Pharmacia har seglat iväg, speglar väl utvecklingen även inom andra områden som kemi, agrokemi och agrogenteknik. USA-företag, som Monsanto, Dow Chemical, Novartis, DuPont, Rhone-Poulenc, har varit ledande i att ta fram GM-grödor, och därför har USA och Kanada de största odlingsarealerna med GMO.4,7
Stora institutioner och företag ökar möjligheten att begränsa insyn och information om vilken FoU som bedrivs. Offentliga forskningsinstitutioner medger viss öppenhet, men privata laboratorier eller stiftelser omfattas inte av offentlig insyn. Den engelska stiftelen Wellcome Trust, med sitt stora genlaboratorium Sanger Centre i Cambridge, som svarar för en tredjedel av HUGO-arbetet, är ett exempel på en stängd värld. Även stora forskningsinstitutioner vid universiteten har blivit angelägna att skydda sin forskning genom t ex patent. Big science kostar pengar, och därför måste pengar skyfflas tillbaka till institutionerna. Det är en mekanism som har lett till en alltmer stängd värld, med mycket begränsad insyn från utanförstående som politiker, press eller miljöorganisationer.
Ett sätt att skydda en framtagen biotek-nisk metod eller teknik är ansökan om patent. Utan ett patentskydd skulle det vara fritt för stora TNC att bara lägga vantarna på något som det kanske tagit 10 år för en universitetsinstitution, eller - för den delen - ett litet FoU-företag, att forska fram. Emellertid leder jakten på patent och rättigheter till en kommersialisering inom universitetsvärlden, som utesluter både insyn och debatt kring värdet eller begränsningarna med en metod.5
Företag etablerar sig på universitetsområdet och tillsammans med skattefinansierade institutioner och forskare knyter man upp kunskapsproduktionen till företagspatent.
Enskilda forskare stimuleras att mer snegla på kommersiella möjligheter, i form av patent eller kommande anställningar, än övergripande forskningsnytta.
Patentstrider mellan enskilda forskare och institutioner, mellan institutioner och företag, upptar allt mer tid inom universitetsvärlden.
Förvaltningstjänstemän och jurister prioriteras för att kunna hävda institutionernas patenträttigheter, i form av beviljande av licenser, och stämningar vid överträdelser.
Institutionschefer blir mer affärsmän än forskare, och ser också möjligheten att erhålla högbetalda tjänster inom företag eller stiftelser. Styresmännen för Wellcome Trust i England har löner som direktörer, i storleksordningen 1 miljon kr per år.6
I USA kommer år 2000 hälften av alla offentligägda patent eller andra rättigheter att kontrolleras av TNC; år 1981 var andelen 6 procent och 1990 40 procent.5 I ett övergripande perspektiv kan vi säga att allmän kunskap och egendom förvandlas till privat kunskapsmonopol och egendom.
Striden mellan HUGO-projektet och Celera Genomics handlade om möjligheterna att ta patent på delar av det mänskliga genomet. I den striden spelade offentliga institutioner en positiv roll, men som tidigare konstaterats i artikeln är dessa inte längre någon garanti för öppenhet. Jakten på kommersiella möjligheter börjar kräva en allt högre tribut. Dessutom sker genom de stora globalt inriktade utsädesföretagen en påtaglig förskjutning av FoU från det allmänna till det privata.
Den nyliberala våg som sköljt över USA och Europa sedan 1980-talet har genom till exempel skattesänkningar frigjort stora mängder spekulationskapital. Under 1999 och 2000 såg vi hur IT-företag, utan egentligt substansvärde, blåstes upp till orimliga proportioner. Till viss del har det även gällt många biotekniska företag. Efterhand har kapitalförvaltarna krävt avkastning - och knappast blygsam sådan - på investerat kapital. Man kan därför se en ökad stress hos amerikanska biotech-företagen att öka avkastningen genom snabb registrering, utvärdering och marknadsföring av genmodifierade produkter. Normalt långa utvecklingstider om 5-7 år ökar takten och kraven på kommersialisering.7 Denna utveckling har framför allt karaktäriserat den agroindustriella sektorn, men riskerar att "spilla över" på andra områden, som läkemedel eller behandlingsmetoder inom sjukvården.
Kortsiktiga, företagsbegränsade prioriteringar inom FoU stjäl resurser och skymmer sikten för viktigare områden. 30-50 procent av USA-företagens FoU har dirigerats till utveckling av herbicidtoleranta grödor (växter som tål bekämpningsmedel), medan ett mycket viktigt område som att föra över egenskapen att kunna fixera luftkvävet till spannmålsgrödor helt mönstrats ut från företagsforskningen. Förutom intresset för herbicidtolerans har TNC lagt ned stora resurser på att - med genteknik skydda och kunna kontrollera sitt utsäde. Det har skett genom utveckling av en s k terminatorgen, som gör fröna sterila, eller T-Gurt-tekniken, dvs en egenskap hos grödan utvecklas först när fröna samsås med en patenterad kemikalie.5 Ingen av dessa FoU-satsningar ökar avkastningen eller ger andra övergripande fördelar, utan det handlar enbart om att skydda och kontrollera företagets utsäde.
Clintons och Blairs högtravande tal om vetenskaplig forskning har mycket litet att göra med det som avtecknar sig i kölvvattnet från de stora TNC:s framfart. Här handlar det inte mänsklighetens perspektiv, utan enbart om korta pay-off-tider, dvs hög profit och kortsiktighet.
Konsumentföreträdare har traditionellt varit starkare i Europa än i USA. Mot den bakgrunden lagstiftade EU 1997 om krav på riskanalys och märkning av "nya livsmedel" till exempel genmodifierad soja, tomat, sockerbetor. USA svarade 1999 med att lägga strafftullar på vissa europeiska livsmedel, t ex Roquefore-ost. Det ledde till stora franska bondeprotester. Striden - om man nu kan tala om en strid - mellan EU och USA förs även inom WTO. Miljökrav är handelshinder enligt WTO, och EU är på väg att förlora i huvudfrågan, dvs öppna gränser eller ej. Kanske har EU heller aldrig drivit frågan? EU:s krav på riskanalys och GMO-märkning är inte fel, men mycket defensiv. Den officiella franska hållning betingas troligen mer av rädslan för de egna bönderna än av någon principiell skepsis mot den högteknologiska innovation som GMO representerar.
Miljörörelser i Europa och USA har kritiserat biotekniken inom jordbruket.4,7 En minsta gemensam nämnare har varit krav på ett moratorium, dvs uppskjutande av utsättning av GM-grödor. Andra "gröna kritiker" har formulerat sig mer katagoriskt och hävdat att genteknik är farlig och i stort sett bör förbjudas; till och med engelska kungahuset genom prins Charles förklarade att man inte skulle "change what Nature is" (New Scientist 17/6 2000, s. 46) i polemik mot genetisk ingenjörskonst.
Riskerna - med forskning och tillämpning - bör inte överdrivas som sker idag bland vissa gröna kritiker. Emellertid måste vi konstatera att de snäva ramar som sätts av TNC, profitkraven och den inbyggda kortsiktigheten rymmer stora problem. Det finns ingenting som gör att vi kan lita på TNC och forskare som står på TNC:s lönelistor. Vi bör därför inte undervärdera riskerna med en situation som i mångt och mycket kan liknas vid att sätta Bocken som Trädgårdsmästare.
GM-grödor har hittills inte tox-testats, som sker med t ex livsmedelstillsatser m m. Det kan inte uteslutas på förhand att toxinhalten i GMO förblir oförändrad. En varning från en engelsk foskare 1998 om att GM-potatis gav immunskador på möss har dock visat sig tvivelaktig eller felaktig.
GMO kan tänkas överföra genetiskt material till vilda växter eller andra odlade grödor så att vi skapar t ex starkt resistenta ogräs.
GMO med inbyggt kemiskt försvar, mot så kallade skadeinsekter, kan sprida till exempel pollen som skadar icke avsedda insekter. Detta har demonstrerats i laboratorieförsök i USA med så kallad Bt-majs och Monarkfjärilen.8
Framtagning av högavkastande utsäden, med liten tolerans för torka. Klimatförändringen är idag ett faktum, även om takten ännu är oklar. Det är knappast ett skräckscenario att vi kommer att ändra klimatet, med torka i vissa områden som förvärrar dagens svältkatastrofer.
Den genetiska mångfalden inom jordbruket minskar successivt genom en global standardisering. Ett exempel: den svenska svart-vita nötkreatursrasen byts ut mot amerikansk Holstein-Freesian genom import av sperma från USA. På växtsidan blir odlingsmaterialet allt sårbarare: nya utsädessorter måste bytas efter 3-4 år på grund av försvagad motståndskraft mot parasiter.
Marxismen är barn av ett teknikpositivt 1800-tal, med finförgrenade rötter till 1700-talets rationalism. Vi marxister stannar dock inte där, utan ställer också frågan om vem som har makten, och om kapitalets roll - positivt och destruktivt - i historiens gång.
Framsteg inom vetenskap och teknik - till exempel kartläggning av människans genetiska kod - är framsteg för mänskligheten. Men vi konstaterar också att profit, kortsiktighet och maktkoncentration vanligen tjänar ett fåtals intressen på bekostnad av de mångas.
Så kallad grön kritik av utvecklingen är ofta vetenskapsfientlig och fördummande genom att den blundar för profit- och maktaspekterna. I stället halshuggs budbäraren - det vill säga forskningen. Marxister menar att vi skall angripa kapitalismen och låta budbärarna tala fritt, så att vi tillsammans kan diskutera hur kunskapen bäst kan komma folkflertalet till godo.
Långt, långt innan "ekologismen" dök upp på 1960-talet kritiserade romantiska strömningar forskning och teknik. Myten om vetenskapsmannen som av ambition och goda avsikter töjer osynliga gränser så att arbetet till slut slår tillbaka, återknyter till en omfattande litteratur: Prometeus, Faust, Frankenstein, Huxleys Du sköna nya värld och filmer som Bladerunner.9 Romantikens bevekelsegrund var ytterst tidstypisk: man fick inte sätta sig upp mot Gud och hans ordning. Idag har Gud fått sparken, men fortfarande finns "en ordning" som man inte får ställa sig över, "ekologismens" ordning.
För marxister framstår det som angeläget att kritisera kunskapsproduktionen för dess kommersiella tvångströja, snarare än för deras forskning. Bioteknik och genetisk ingenjörskonst rymmer stora möjligheter, liksom all kunskapsproduktion, men idag påtvingar monopolkapitalismen, genom absurda avkastningskrav och instrumentell kortsiktighet, forskarsamhällena en allt tyngre börda. Dessa samhällen kommer - förhoppningsvis - inte att klara av bördan, utan krackelera successivt när olika kritiker väljer att lämna det kommersiella taskspelet.
I denna process spelar kritik från fackföreningar, konsumentorganisationer, miljöorganisationer och andra en viktig roll.
Diskussionen om bioteknikens risker är således bra och relevant, men den måste kopplas till frågor om vem som har makten över denna samhällssektor. Annars riskerar diskursen att bli naiv och världsfrånvänd.
Miljörörelsen och andra kritiker har trots allt heder av att ha lyft fram kravet på ett moratorium och försiktighet vid introduktionen av genmanipulerade organismer. Genfrågor är alltför viktiga för att överlåtas till transnationella genföretag. -
Det mänskliga genomet består att ett stort antal gener. Vi vet idag inte hur många de är, men uppskattningar sträcker sig från 30.000 till 115.000 gener, troligen i intervallet 50-60.000. En gen är en bestämd sträcka längs vårt kromosom-DNA, och utgör en instruktion för tillverkning av proteiner. Genom att DNA, som består av två komplementära strängar, i en cells normala arbete splittras upp, kan två nya uppsättningar av proteiner tillverkas. Ordningsföljden av fyra aminosyror utgör symboliska bokstäver med vilket livets kod skrivs, och totalt består koden av drygt tre miljarder bokstäver. Det kan jämföras med en A4-sida som rymmer cirka 2.500. Det krävs totalt 1,2 miljoner A4-sidor för att skriva ut hela koden.
The HUman Genome Organisation, HUGO, och senare the Human Genome Project, HGP, är en gigantisk forskningsinsats, ett megaprojekt, som vuxit fram successivt, med en trevande start redan 1986. Syftet har varit att kartlägga hela det mänskliga genomet, dvs alla våra gener. Arbetet har bedrivits av vetenskapliga institutioner i framför allt USA och England, men med bidrag från Frankrike, Tyskland, Japan m fl länder. Engelska Wellcome Trust öppnade en stor institution - Sanger Center - för att delta i arbetet. 1995 beräknade HUGO att det skulle ta 10 år innan koden var avläst.
Jakten på genomet - kapplöpning mellan offentligt och privat
1991: Forskaren Craig Venter, vid USA:s hälsoinstitut (NIH) meddelar att man ansökt om patent för isolerade DNA-fragment. Chefen Watson - en av DNA:s kartläggare - för USA:s del av HUGO, också vid NIH, kritiserar skarpt patentansökan.
1992: Craig Venter lämnar NIH och startar ett privat forskningsinstitut. Läkemedelsjätten SmithKline Beecham satsar drygt 1 miljard kronor och startar ett särskilt bolag, Human Genome Sciences, för att exploatera kartläggningsarbetet med bl a patent.
1996: HUGO beslutar att lägga ut resultatet av sekvenseringen på en offentlig databas, den s k Bermudadeklarationen.
1997: Craig Venter bryter med Humane Genome Sciences till följd av skilda synsätt på hur resultatet skall publiceras (eller, troligen, patenteras). En hård konkurrens utvecklas mellan de två leverantörerna, PE Biophysics och Amersham-Pharmacia, om att ta fram de mest effektiva robotarna för sekvensering.
1998-99: Omfattande debatter om det tveksamma i att kunna patentera mänskliga gener.
1998: Craig Venter startar Celera Genomics, med stöd av data- och kontorsmaskin-tillverkaren Hewlett-Packard, och lovar att inom tre år ha kartlagt människans genom med hjälp av en ny metod. Celera förklarar att man inte kommer att följa Bermudadeklarationen.
1998: Av rädsla för att Venter skall hemlighålla delar av det mänskliga genomet med hjälp av patentansökningar beslutar HUGO att fördubbla arbetsinsatsen. En kapplöpning startar.
1999: I december publiceras kartläggningen av den första mänskliga kromosomen - nr 22.
2000: I mars förklarade Clinton och Blair i ett gemensamt uttalande att information om mänskliga gener skall vara allmänt tillgänglig. Celeras aktiekurs sjönk från 275 dollar till 70. Från att tidigare ha angripit varandra utlovade HUGO och Celera en gemensam presskonfens inom en månad. Då steg aktiekursen.
2000: Framträdandet i juni kan därför ses som ett slags kompromiss eller ett behov att demonstrera framgångar, både från det - i stort - offentligfinansierade HUGO och det privatfinansierade Celera Genomics. Offentliggörandet i juni 2000 var ett försök att överbrygga motsättningarna kring patentfrågor och offentlighet. Det presenterade "utkastet" är faktiskt inte hela den genetiska koden, ja, inte ens halva koden, men väl ett gott utkast till den. Från vetenskaplig synpunkt var således den valda tidpunkten godtycklig.
Noter
1. Silver, L.M. Kloning och genteknik. Möjligheter och risker i en ny värld. Richters 1998. Ledande amerikansk molekylärbiologforskare som framför allt diskuterar kloning och reproduktionstekniker hos människa. Privata reproduktionskliniker kan bli Big business. Hans kritiska framtidsscenario om genetiskt skapade raser (90 % nativer och 10 % genuter) vilka till slut leder till en reproduktionsbarriär, är skrämmande. Vi skulle då skapa en genetiskt hereditär överklass.
2. Forskningsrådsnämdens skriftserie Källa är ett positivt publiceringsinslag. Den tunna skrifterna har karaktären av både fakta och debatt. Källa 49: Klona - skapelsens krona (1997). Kloning av djur och människor. Källa 50: Gentest - för vem? (1998). Genetisk diagnostik. Källa 51: Genvägar till mat (1998). Genförädlade livsmedel.
3. Fåret Dolly och kommentarer: Wilmut, I et al. 1997. Viable offspring derived from fetal and adult mammalian cells. Nature 385. Stewart, C. 1997. An udder way of making lambs. Nature 385. Kolata, G. Clone. The road to Dolly and path ahead. Penguin 1997. Solter, D. 1998. Dolly is a clone - and no more alone. Nature 394.
4. Monthly Review nr 3, volume 50 (1998) beskriver drivkrafterna bakom utvecklingen inom amerikanska jordbruket. De stora kemi- och biotekniska företagen bestämmer ramarna. De självägande bönderna blir kuggar i agroekonomin. Bönderna erhåller 10 % av jordbrukets totala omsättning, medan resten går till input (kemikalier, utsäde med mera) samt transporter, förädling och försäljning.
5. Patent, agrobusiness och monopolkapitalism: Aldhous, P. 2000. Dolly-team wins further patents. Nature 405:986 Bengtsson, B. & Nilsson, A. 1997. Det nödvändiga steget: Från potatis till patent. Källa 49, s.58-69. Dalton, R. 2000. Patent suit on Alzheimers mouse rejected. Nature 405:989. effernan, W.D. 1998. Agriculture and monopoly capital. Monthly Review 50(3). Masood, E. 1999. Compromise sought on Terminator. Nature 399:721. Thornström, C-G. 1998. Världens genmat - en privat fråga?. Källa 51.
6. Loder, N. 2000. A question of trust. Nature 405. Artikeln beskriver den engelska forskningsstiftelsen Wellcome Trusts utveckling, samt motsättningar till följd av Big science.
7. Lappé, M & Bailey, B. Against the grain. The genetic transformation of global agriculture. Earthscan. 1999. Boken är en kritisk översikt av stora USA-bolags arbete med att introducera GMO. Författarna kritiserar dels myndigheter och företag för att förtiga hälso- och miljörisker med de nya grödorna, dels den krassa ekonomiska verkligheten bakom proklamationer om den nya revolutionen inom jordbruket. I en recension av boken kritiserar J. Mugawe (Nature 399) författarna för en överdrift av några av exemplen på ekologiska risker, men anser i övrigt att boken tillhandahåller övertygande fakta.
8. Losey, J.E et al. 1999. Transgenic pollen harms monarch larvae. Nature 399. Artikeln redovisar ett välgjort lab-experiment, och hävdar att Bt-majsen kan få stora konsekvenser i miljön. Påståendet kritiseras hårt av mer GMO-positiva forskare, t ex Trewavas, A. 1999. Much food, many problems. Nature 402.
9. Turney, John. Frankensteins footsteps. Science, genetics and popular culture. Yale UP 1998. Författaren är vetenskapsjournalist och driver tesen att det är våra mytförmedlade föreställningar om forskning, snarare än forskningen själv, som dominerar debatten. Boken trivialiserar inte debatten, men pekar på metaforernas/bildernas makt (och kanske nödvändighet).
