Shortcut till tidsandan
Materialläget är lyck-ligtvis utmärkt för den som idag vill ägna sig åt seriösa studier i borgerligt själsliv. Särskilt vill vi dock rekommendera tidskriften Shortcut. Den går gratis till de 22.000 personer som är anslutna till nätverket www.shortcut.nu. Men enligt redaktionsrutan: "Vår ambition är att nå alla i Sverige som aktivt är intresserade av sitt arbetsliv. Främst vänder vi oss till personer med akademisk bakgrund mellan 25 och 35 år."
Nå, papperstidskriftens allra främsta ambition verkar vara att dra in så mycket annonsinkomster som möjligt från företag som tror att de når köpstarka och karriärsugna yuppisar. Den självbilden ska också läsaren bibringas. På ledarsidan finns en stående ruta med tre nyckelord. "Karriär: att må bra och utvecklas i sitt arbetsliv. Arbete: att förverkliga sina intressen och talanger. Framgång: att nå och överträffa sina uppställda mål."
Nummer 7 - ja, det räcker med ett nummer - har ett tjugosidigt tema om hur man klarar att hålla ständigt stresstempo. "I dagens samhälle ligger det så mycket värde i att röra sig. Att stå still är att inte utvecklas", säger Bengt Olsson, vd i NetInsight. "Jag vill att det ska hända mycket i rasande tempo. Men jag sätter gränser", säger Anita Bråkenhielm, vd för Strix television. Vice vd för Jarowskij, Mattias Hansson: "I dag försöker jag få så mycket som möjligt gjort på så lite arbetstid som möjligt. Det är det som är det verkligt coola." Courtney Webber, 26, har gjort kometkarriär på Keefe, Bruyette and Wood Inc; hon jobbar tio timmar om dagen "med att göra rika människor ännu rikare" - sen följer representation på kvällarna: "Det är värt det, helt klart. Fastän det innebär sena nätter och att du vaknar med tungt huvud."
Detta breda tema kompletteras med artiklar om att man ibland måste våga ta en paus från karriären och downsiza som Ingvar Carlsson, Clara Mannheimer eller andra vanliga människor.
Shortcuts undertext ligger sannerligen inte särskilt djupt. Tjänstemän i 30-årsåldern med högskoleexamen, dvs. flertalet, bör ägna sig helt och fullt åt arbetet. De måste glömma familjebildning, facklig organisering, reglerad arbetstid eller insatser som samhällsmedborgare. De ska alldeles identifiera sig med sitt företag och sina chefer. Arma utsugna jävlar!
Och den tidskriften har en upplaga som är 25 gånger högre än Clartés.
Recensent: Olle Josephson
Frukostrap
Sydsvenskan är min mor-gontidning. Till kaffet läser jag kulturen. Den får mig ibland alldeles klarvaken. Som när den alltmer bisarre Salomon Schulman avslutar en artikel (991120) med följande utlåtande om Guillou, Gahrton, Rosenberg och Myrdal: "Inte minst har dessa herrar, genom att missbruka sin politiska hegemoni, öppnat för framväxten av dagens nynazism." Men för det mesta somnar jag om. Ta denna inledning till en Håkan-Arvidsson-artikel (13 juni). Mina kommentarer och reaktioner inom hakparenteser:
"Jag har alltid tyckt om Timothy Garton Ashs böcker och artiklar. [Jaha.] Hans breda kunskaper och stora erfarenheter ställer honom i en klass för sig. [Hur då?] Under decennier har han följt utvecklingen i Öst- och Centraleuropa. [Och?] Han har rest överallt och träffat alla. [Hm.] Han har sett vänner och bekanta utvecklas från förföljda dissidenter till firade och mäktiga politiker. [Jaha.] Jag kan därför inte tänka mig någon som skulle vara bättre skickad än just Ash att skriva en samtidshistorisk betraktelse över de genomgripande förändringar som Europa upplevt under 1990-talet. [Nähä.] Den nya boken Samtidens Historia. Rapporter från Europa vid 1900-talets slut (Norstedts) gör mig heller inte besviken. [Nähä.] Tvärtom har den under läsningen gjort mig alltmer imponerad. [Jaså.] Att skriva samtidshistoria är kanske det svåraste av allt. [Du säger det?] Det är en genre fylld av fällor och irrgångar. [Tar inte den här inledningen slut någon gång?] Det är lätt att bli närsynt och förlora överblicken, men det är också lika lätt att bara överblicka så att allt går förlorat i ett myller av stort och smått, viktigt och oviktigt. [En truism till och jag spyr upp frukostbullen.] En god samtidshistoriker måste äga både distans och inlevelse, men dessutom en insikt om att allt man skriver är provisoriskt. [Åh!] Samtidshistoria är därför i högre grad än annan historia ett reflekterande över händelseflöde och ett händelseflöde som ännu inte sorterats av tidens egna förträngningsmekanismer. [Mekanismer sorterar ett flöde?] Ash har allt detta i rikt mått och därtill en inträngande självreflektion. [Ja, men kom nu till skott någon gång!] Han är alltid medveten om att också han själv utgör ett av inslagen i det historiska ögonblickets väv. ["ögonblickets väv"???] Bokens disposition och struktur är intressant. [Nåd!] Den utgör en blandning av skisser, korta reflektioner och ibland utarbetade essäer. [Ash har alltså haft bråttom.] Den sammanhängande tråden är en form av kortfattade kalendarier för varje år, vars syfte är att återkalla läsarens minne av de betydelsefulla och dramatiska händelser som inträffade just det år som kommenteras utförligare i den följande texten. [Kalendarier brukar ha denna funktion.] Metoden är med andra ord kronologisk, men ändå inte. [???] Ash gör ständigt läsaren uppmärksam på att de personer och händelser han skriver om är skildrade ur nuets perspektiv. [Ja, ja, ja, men vad säger då karljäveln i sin bok?] Det gäller även för de partier av boken som bygger på kommentarer eller anteckningar som är gjorda direkt i samband med själva det händelseförlopp som skildras. [Pust.] Det är en effektiv och elegant metod som lyfter upp ett förgånget skeende till nuets aktualitet, men också omvänt låter nuet beskådas i det förflutnas spegel. [Suck.] Resultatet blir att läsaren stundtals känner sig försatt i ett tidlöst tillstånd där Då och Nu flyter samman och förklarar varand-ra. [Gäsp] Samtidens historia är en rik bok, så rik och mångfasetterad att den omöjligt kan göras rättvisa i en kort recension." [Zzzzz]
Recensent: Henrik Skrak
Bra webbplaster
ZNet
www.zmag.org/weluser.htm (Engelska.)
Denna webbplats, "A community of people concerned about social change", är syskon till det radikala månadsmagasinet Z Magazine. Bland de inblandade märks Noam Chomsky, Howard Zinn, Ed Herman och Michael Albert, som är redaktör för webbplatsen.
ZNet, som innehåller både artilar och längre texter av en lång rad skribenter, präglas av anarkistiska ideal, men utesluter inte andra radikala utgångspunkter.
Klassekampen
www.klassekampen.no (Norska.)
Klassekampen är en norsk dagstidning som står Arbeidernes kommunistparti nära, och samtidigt vill vara - och förmodligen är - "venstresidas dagsavis".
På webbplatsen - som uppdateras de flesta, men inte alla dagar - finns ett antal artiklar ur de senaste dagarnas tidningar, men också ett antal bakgrundssidor där man har samlat äldre artiklar i olika sakfrågor.
Monthly Review
www.monthlyreview.org (Engelska.)
Monthly Review, som startades 1949 av Paul M Sweezy och Leo Huberman, behöver kanske ingen närmare presentation. Här finns ett antal av artiklarna ur det senaste halvårets nummer, inklusive det senaste.
The Nation
www.thenation.com (Engelska.)
Allmänradikal veckotidning, som kommit ut i USA sedan 1865. Webbplatsen innehåller ett antal artiklar från de senaste månadernas utgivning, men också ett äldre texter.
Transnational Foundation
www.transnational.org (Engelska, svenska och danska.)
TFF, Transnational Foundation for Peace and Future Research, är en organisation för fredlig konfliktlösning som betonar förhandlingar och förtroendeskapande mellan parter i krig och andra konflikter, men också ser social ojämlikhet som en grundläggande orsak till krig.
Webbplatsen speglar stiftelsens arbete genom artiklar och nyheter.
Recensent: Anders Puschel
Korea - Historiskt möte
Toppmötet mellan de högsta ledarna för norra och södra Korea i juni blev en markering av nationell enighet. De båda ledarna överraskade världen med sin hjärtlighet och sin samstämmighet i grundfrågorna och enades snabbt om en bred överenskommelse för fred och enighet på Koreahalvön.
Mötet betecknas med rätta som historiskt. Detta var första gången sedan landets delning för 55 år sedan som de högsta ledarna i norr och söder möttes och diskuterade hur den koreanska nationens söndring ska kunna läkas. Det skedde nästan på dagen 50 år efter Koreakrigets utbrott. Bland de 70 miljoner koreanerna finns starka förhoppningar att mötet ska markera en vändpunkt, från misstro, fiendskap och konfrontation till försoning, samarbete, stabilitet, fred och nationell återförening.
Före mötet uppgav den sydkoreanske presidenten Kim Dae Jung i en tidningsintervju att han personligen ingrep 1994 för att hejda USAs president Bill Clinton då denne tänkte bomba påstådda nukleära anläggningar i norra Korea. Ett sådant angrepp skulle med största sannolikhet ha dragit in hela den koreanska halvön i ett nytt krig med oöverskådliga konsekvenser.
USA har officiellt välkomnat mötet, men under ytan kan man ana en oro över att förlora greppet om utvecklingen på den koreanska halvön. I New York Times påpekade journalisten Howard W. French 15 juni att den nordkoreanske ledarens framträdande i rollen som en jovialisk statsman "med säkerhet skulle leda till att bilden av Nordkorea som en skurkstat så farlig att Washington föreslår att miljarder dollar spenderas på ett antimissilsystem till försvar mot den ifrågasätts".
En annan journalist på New York Times, David E. Sanger, påpekade samma dag att mötet ställer nya frågor för Förenta Staterna:
"Skulle USA vara villigt att över en längre tidsrymd dra bort några av de 37.000 amerikanska soldater som är baserade i södra Korea? Är det redo att återuppta diplomatiska relationer med nordsidan, som det gjorde för fem år sedan med Vietnam? Och hur skulle USA kunna rättfärdiga spenderandet av 60 miljarder dollar på ett missilförsvarssystem som delvis motiveras av hotet om en kärnvapenattack från Nordkorea om de tror att Nord ändrar kurs?"
Trots 90-talets svårigheter har Demokratiska Folkrepubliken Korea visat stabilitet. Omvärlden tvingas agera utifrån den insikten. USA:s regering tonade förra året ned sin politik att isolera norra Korea och för nu dialog på hög nivå. De amerikanska sanktionerna mot landet, som upprätthållits i 50 år, har lättats, och Italien och Australien har öppnat diplomatiska förbindelser med Pyongyang. Ett nytt vänskapsavtal med Ryssland har undertecknats. Även Japan diskuterar en normalisering av relationerna.
Det finns skäl att hoppas att toppmötets lovande resultat inte ska omintetgöras genom stormakters inblandning. Såväl ur det koreanska folkets perspektiv som i världsfredens intresse är fortsatt avspänning och dialog önskvärda. Massmedia bör bli sakligare i rapporteringen om Korea och upphöra med förtalskampanjen mot Demokratiska Folkrepubliken Korea.
Recensent: Christer Lundgren
Riksbanken - Materia och ande
Vi marxister blir av och till anklagade av borger-liga kritiker för att vi inte är tillräckligt andliga"; vi sägs reducera det mesta till krass materialism". Det kan vi förvisso ta med knusende ro för borgarklassen är den första i historien att ha sopat rent med konventioner och traditioner: Allt är till salu! Dock bör vi marxister kanske vara pedagogiska och med exempel visa att människans sociala vara bestämmer medvetandet och inte tvärtom.
Låt oss därför ta ett aktuellt exempel. Socialdemokraten, ibland även kallad vänstersocialdemokrat, Villy Bergström (f. 1938), tidigare LO-ekonom, chefredaktör på Dala-Demokraten, och nu vice riksbankschef. I slutet av 1980-talet och i början av 1990-talet kritiserade Bergström EU:s ekonomiska politik och i synnerhet EMU, och förespråkade allmänt en keynesiansk politik. Nu är det tvärtom. Bergström är som direktionsledamot av Riksbanken skyldig att försvara en stram ekonomisk linje, med låg inflation som främsta mål. Vad kan tänkas ha hänt med Bergström? Har han genomgått en själslig kris, månntro?
I juni 1999 beviljades Bergström 1 miljon kronor i lån till 2 procents fast ränta. Vi andra - som inte sitter i Riksbankens ledning - betalar normalt 6,5-7,5 procents ränta. När detta uppmärksammades av Dagens Nyheter ett år senare skyndade sig Bergström att meddela att lånet skulle omförhandlas. Troligen klarar han den smällen då han har 125.000 i månadslön, äger skogsfastigheter i Västmanland om ett par hundra hektar, en relativt nyinköpt villa i Uppsala, skidstuga i fjällen och sommarhus i grekiska Marathon. Till det kommer en inte helt liten aktieportfölj.
Ja, är det nu anden eller materien som driver världen? Vi marxister tror att Bergström verkligen slet med frågan. Ska jag bita den hand som föder mig, eller ska jag börja bita och gläfsa på andra? Hur det nu kom sig så tyckte Bergström att skogsfastigheterna vägde tyngre. Vadå, åsikter och tankar kan jag väl inte leva av, sa Bergström och bytte fot. Se där, en sedesam historia från den bästa av alla världar.
Recensent: Ulf Karlström
Pizza Hut intar månen
Snart femtio år efter den sovjetiska Sputniken är det dags för den amerikanska snabbmaten att inta rymden. Pizza Hut har köpt sig reklamplats på nästa ryska raket som skjuts upp från Kazakstan. Logotypen ska lysa i TV-rutorna när miljoner människor följer avfärden.
Företagets experter har också konsulterat forskare för att utveckla en särskild rymdmeny. Det ska bli pizza-party på den nya internationella rymdstation som är under konstruktion.
Ända till månen sträcker sig koncernens planer. Pizza Huts varumärke ska projiceras på himlakroppens yta. Folk ska vandra omkring nere på jorden och bli varse logotypen när de vänder blickarna mot himlen.
Projektet har för tillfället fått skrinläggas av tekniska skäl.
Mikael Nyberg
Recensent: Mikael Nyberg
Göransson har rätt
Bengt Göransson är vår favoritsosse, inte tu tal om det. Torbjörn Tännsjö är inte vår favoritvpartist.
Häromdagen, blott någon vecka efter det att Arbetet (s) - sent skall syndarn vakna! - i sin ledare skällt ut Gudrun Schyman för att hon övergett marxismen, tar magister Göransson Torbjörn Tännsjö i örat - i Aftonbladet - och vrider om.
Tännsjö har nämligen skrivit igen, denna gång för att tala om att Kd inte är så farliga som han själv sagt förra gången han skrev om Kd. Visst finns det otrevliga inslag i deras program och kongressbeslut, säger Tännsjö nu, men vad gör det? Om Alf Svensson kommer i regeringsställning gör han ändå som han vill. Och då blir det något helt annat och pragmatiskt.
Göransson påpekar att Tännsjös beskrivning av Kd:s förmodade agerande stämmer utmärkt på vänsterpartiet också. Säger inte alla analytiker lugnande att man kan bortse från alla radikala tongångar och beslut i Växjö häromsistens - Gudrun & Co kommer att köra vidare i samma opportunistiska snömostrall som förut?
Karavanen skriar, åsnorna går vidare (eller var det tvärtom?), som det arabiska ordspråket lyder. Göransson påpekar att det således är från de opportunistiska ledarna som den verkliga auktoritära faran hotar. Och att detta är det verkligt otrevliga, inte öppet redovisade, ideologiskt grundade och debatterbara program och kongressbeslut.
Göransson har helt rätt. Och han säger det inte, men vi förstår att han, liksom Tännsjö, hela tiden även talar om sitt eget parti.
Recensent: Hans Isaksson
