FRÅN SYDÖSTRA MEXICOS UNDERJORDISKA BERG
LITERARY MODERNISM AND THE PRESS
DEPLETED URANIUM IN KOSOVO
Depleted Uranium in Kosovo
Post-Conflict Environmental Assessment
UNEP 2001
I nära samarbete med Nato har FN:s miljöprogram UNEP undersökt konsekvenserna av USA:s bomber och granater förstärkta med utarmat uran i Kosovo. Svenska Statens Strålskyddsinstitut, SSI, har deltagit ochb sammanställt rapporten.
Titeln är talande: Depleted Uranium in Kosovo. Post-Conflict Environmental Assessment (Utarmat uran i Kosovo. En efterkonfliktbedömning av miljöaspekter). Angreppskriget reduceras till en konflikt, som nu påstås ha upphört.
I rapporten nämns ett antal risker, bland annat att vattenreservoarer kan ha förgiftats. Riskerna tonas ned. Ändå rekommenderas en noggrann rengöring av alla platser i Kosovo där sådana vapen använts och en miljögranskning i Bosnien-Hercegovina, där hälsoeffekterna av kriget aldrig har studerats.
Rapporten avfärdar påståendet att soldater drabbats av ett "Balkansyndrom". Det är anmärkningsvärt. Det som mest oroat USA:s allierade inom Nato är nämligen att soldater och civilbefolkning i krigshärjade områden som Irak och Bosnien-Hercegovina drabbats av leukemi och skelettcancer efter att ha andats in det ytterst fina damm som bildas då granater exploderar. Dammpartiklarna innehåller U-238, ett ämne som dels är giftigt, dels släpper ifrån sig alfastrålning, en strålning som är extremt skadlig för människans celler. Alfastrålningens biologiska verkan brukar betecknas som cirka 20 gånger kraftigare än t.ex. gammastrålningen. Den påverkar cellkärnans information, dvs. den genetiska koden, vilket kan ge upphov till elakartade sjukdomar: tumörer, leukemi och mycket annat, inklusive överföring av ett genetiskt arv till kommande generationer.
Inte bara strålningen utan också uranets toxiska effekt kan vara mutagen, dvs. ha effekter på arvsmassan.
Rapporten undviker försiktigtvis att gå djupare in på denna problematik.
Hela rapporten finns att hämta under webbsajten http://balkans.unep.ch/du/reports/report.html
Christer Lundgren
Recensent: Christer Lundgren
STJÄRNANS ÖGONBLICK
STJÄRNANS ÖGONBLICK
Clarice Lispector
Övers. Örjan Sjögren
Bokförlaget Tranan
Clarice Lispector föddes 1925 i Ukraina, men kom redan som baby till Brasilien, och när hon dog 1977 räknades hon som en av 1900-talets stora latinamerikanska författare. I Sverige är hon emellertid ännu ett kvarts sekel efter sin död relativt okänd. De enda verk som översatts till svenska är novellsamlingen Familjeband (Nordan 1986) och den filosofiska resberättelsen Brasilia: fem dagar (Umbra Solis 1998), och de har gått de flesta litteraturläsare relativt spårlöst förbi. Med romanen Stjärnans ögonblick finns det dock goda chanser för Lispector att vinna en svensk publik.
Stjärnans ögonblick handlar om Macabéa, en ung och mycket fattig flicka i Rio de Janeiro som lever ett liv på tomgång, utan puls eller passioner. Sammanvävd med historien om henne är berättelsen om hur denna historia skapas av författaren Rodrigo S.M.
Tidigt på morgnarna brukar Macabéa lyssna på radio. Radion har hon lånat av en rumskamrat på härbärget där hon bor, och hon lyssnar på låg volym för att inte väcka de som sover runt omkring henne. Kanalen hon lyssnar på heter Radio Ur och sänder tidsangivelser samt reklam och trivial information som man kallar kultur. Macabéas rituella lyssnande på Radio Ur får mig att tänka på Philippe Delerms antihjälte i Det hade regnat hela söndagen, Herr Spitzweg, som bara använder sin mobiltelefon för att ringa till Fröken väder. Också på berättandets plan finns likheter mellan Stjärnans ögonblick och Delerms bok, inte minst i den till naivitet gränsande tillbakahållenhet som präglar skildringen av huvudpersonerna. Men medan skildringen av Herr Spitzwegs rutinartade, innehållslösa och ensamma liv i storstaden först och främst är humoristisk och rörande och först i andra hand tragisk, är berättelsen om Macabéa betydligt mer mångbottnad. Lispectors berättande är nämligen allt annat än enkelt, något som framgår av berättarens motivering av den lågmälda tonen med hänsyn till huvudpersonen: "Men jag tänker inte smycka orden för om jag rör vid den unga kvinnans bröd kommer detta bröd att förvandlas till guld - och flickan (hon är nitton år) som håller på att hungra ihjäl skulle inte kunna tugga det. Jag måste alltså berätta enkelt för att fånga hennes ömtåliga och otydliga existens." Romanens problematiserande av det litterära berättandet är alltså inte något spetsfyndigt hårklyveri, utan syftar till att möjliggöra en social skildring som inte fastnar i esteticering av den sociala misären.
Resultatet av Lispectors försök att bryta ny mark för en socialt inriktad romankonst är betydande, och trots att Stjärnans ögonblick är en kort roman ger den en läsupplevelse av stora mått.
Magnus Nilsson
Recensent: Magnus Nilsson
FRÅN SYDÖSTRA MEXICOS UNDERJORDISKA BERG
FRÅN SYDÖSTRA MEXICOS UNDERJORDISKA BERG
Subcomandante Marcos
Manifest 2001
Tiderna förändras! När man på 60-talet klämde i sig Che Guevaras dagbok från Bolivia eller Mao Tse-Tungs Militärpolitiska skrifter så var det visserligen enligt mitt tycke intressant läsning men det handlade dock om en, för oss svenskar, mycket avlägsen, spännande och exotisk verklighet. Marcos däremot skriver, från sitt fjärran gerillanäste i Lacandndjungeln, mot nyliberalism och globalisering med en så påtagligt "globaliserad" närvaro att det Social-Moderata etablissemanget dansar spritt naket inför ens ögon. Ett litet collage:
"På globaliseringens hypermarknad omdefinierar sig nationalstaterna till företag, regeringscheferna blir försäljningschefer, militärerna och poliserna övervakar det hela, och den intellektuella högern blir ansvarig för PR-avdelningen."
"[]pengarnas universella och nästan absoluta hegemoni skyddar dem med torn av okrossbart glas. Därför är den intellektuella högern så sekteristisk och det är också därför som de stöds av så många massmedier och regeringar. Det är inte lätt att ta sig in i de där höga intellektuella tornen. Först måste man avsäga sig sin fantasi, sin kritiska och självkritiska förmåga, sin intelligens, sin argumentationsförmåga och sin reflektion för att sedan ansluta sig till den nya teologin, den nyliberala teologin."
"Att använda ordet som operationskniv och megafon är idag enormt utmanande. Inte bara för att bilden är dominerande i denna tid. Utan också för att den visuella tidsålderns despotism vill stänga in ordet i bordeller och butiker för skämtartiklar."
Subcomandante är uppenbarligen inte särskilt road av att skriva politiska proklamationer. Många av texterna excellerar helt eller delvis med en skönlitterär utformning som tvingar läsaren att ta det filosofiska innehållet på allvar (eller låta bli att läsa). På så sätt kommer innebörden och tolkningen i fokus medan motståndarnas försök att avleda uppmärksamheten från sakfrågan genom psykologiserande insinuationer eller smutskastning försvåras. Vad privatpersonen bakom skidmasken än må ha för ruskiga anomalier eller baktankar är oväsentligt i förhållande till hans ord (och handlingar) och deras historiska effekt. Visst har Marcos medvetet skapat sig en egen myt, men det är en hederlig myt eftersom det är uppenbart för alla att den består av en mask som man hänger av sig när den spelat ut sin roll.
Rune Beckius
Recensent: Rune Beckius
LITERARY MODERNISM AND THE PRESS
Literary Modernism and the Press
1870-1922
Stephen Donovan
Göteborgs universitet
Engelska institutionen
I sin avhandling undersöker Stephen Donovan förhållandet mellan den litterära modernismen och pressen. Hans tes är att pressen utgör en förmedlande instans mellan det moderna samhället och den moderna litteraturen, och detta försöker han leda i bevis genom att analysera hur James Joyce och Joseph Conrad förhåller sig till den moderna journalistiken, både formellt och tematiskt.
Pressen har ofta uppfattats som modernismens antites - inte minst av modernisterna själva, som i allmänhet varit negativt inställda till det moderna samhället. Men även den som har elfenbenstornet som ideal påverkas naturligtvis av det samhälle han lever i, och den avgjorda styrkan i Donovans avhandling är att han lyckas visa att det trots allt finns ett påtagligt inflytande från pressen hos Joyce och Conrad.
Dock är Donovan inte riktigt övertygande vad gäller frågan hur utbytet mellan social bas och litterär överbyggnad egentligen går till.
Marxister brukar ofta försöka krypa ur denna problematik genom att hänvisa till "dialektiken", och samma sak gör Donovan. Men han visar aldrig konkret hur de dialektiska relationerna mellan modernitet, press och modernism ser ut.
Men även om Donovan inte slutgiltigt förklarar hur modernitet och modernism hänger samman lyckas han åtminstone visa att det går att hitta en hel del fräscha infallsvinklar också på två så sönderlästa författarskap som Joyces och Conrads om man studerar dem i relation till pressen, och det är inget föraktligt resultat.
Magnus Nilsson
Recensent: Magnus Nilsson
