Är man vänsterakademiker och rädd för att bli tagen för nationalist finns bara en sak att göra: framhåll att nationen är en social konstruktion som ställer Vi mot De andra. Det låter radikalt. Men är det inte att indirekt splittra folk i etniska identiteter och idealistiska villfarelser? Daniel Cederqvist har läst en av de senaste böckerna i genren.
Håkan Thörn är docent i sociologi vid Göteborgs universitet och kan sägas tillhöra den socialdemokratiska vänstern kring tidskriften Arena. Han avslutar sin bok Globaliseringens dimensioner - Nationalstat, världssamhälle, demokrati och sociala rörelse (Atlas förlag, 2002) med en uppmaning om att göra samhällsvetenskapen mer samtidsrelevant och engagerad. Mot en sådan uppmaning finns knapppast något att invända. Han efterlyser "nyanserade och samtidigt kritiska analyser av sociala förhållanden och villkor i det framväxande världssamhället." Inte heller mot detta finns något att invända. Men hur klarar sig hans egen analys?
Låt oss först skärskåda Thörns historiesyn. "Erfarenheterna från det moderna genombrottets processer ser radikalt skilda ut beroende på exempelvis samhällsklass, kön och position i det koloniala världssystem som hörde till denna period. Men poängen är att de görs inom ramarna för de övergripande strukturer som präglar en historisk formation. Modernitet är därmed liktydigt med ett visst böjningsmönster för historiska erfarenheter." Vad innebär då moderniteten och det moderna genombrottet? Jo: "Det moderna genombrottets period, som sträcker sig från sent 1700- till sent 1900-tal, innebär industrikapitalismens genombrott, etablerandet av den moderna nationalstaten och dess globalisering, samt omvandlingen av kolonialismen till en ekonomisk, politisk och kulturell imperialism - och med detta också framväxten av antikoloniala rörelser".
Dessa citat visar ett grundläggande fel inom samhällsvetenskapen idag: den starka idealismen. Det är självklart sant att processer upplevs på radikalt olika sätt beroende på till exempel samhällsklass. Men dessa processer kommer inte från himlen eller världsanden. De styrs och genomförs av mer eller mindre medvetna samhällsklasser. Historiska formationer uppkommer inte av sig självt utan är ett resultat av styrkeförhållandet mellan klasserna. Välfärdsstaten var ett resultat av att kapitalistklassen tvangs till vissa eftergifter. När nu arbetarklassen försvagats, rivs reformerna upp.
Tankemörkret märks också när Thörn skriver om den nationella frågan. Han kritiserar den vanligaste distinktionen, där man skiljer på å ena sidan ett medborgarbaserat och inkluderande nationsbegrepp, å andra sidan ett etniskt och chauvinistiskt. Detta duger inte för Thörn: "Nationen innebär alltid en kulturell konstruktion av ett Vi som ett Folk. Om staten som en politisk-administrativ enhet ytterst avgränsas geografiskt, så förutsätter den nationella identiteten kulturella gränsdragningar, det vill säga definitioner av Andra. Dessa gränser tillskrivs emellertid också geografiska innebörder, så att kultur och geografi sammanlänkas och skapar ett innanför (Sverige och svenskar) och ett utanför (utlandet ) i förhållandet till Nationen.// Främlingen är i den nationella diskursen per definition ett problem, som också föranleder olika nationalstatliga politiska strategier av olika slag. Den moderna nationalstatens historia är bland annat en historia om olika sätt att hantera främlingar."
Givetvis finns alltid de som inte är det man själv är. Jag är till exempel inte docent i sociologi. Därmed tillhör jag på ett sätt de Andra gentemot Håkan Thörn. Alla former av beteckningar förutsätter en avgränsning mot någonting annat. Frågan är vad de får för konsekvenser. Den medborgarbaserade nationsprincipen präglas av tolerans mot andra. Det är i den etniska och chauvinistiska nationen som diktatur och förtryck utvecklas; den är också aggressiv mot andra nationer.
Nationalstatsfrågan innehåller också en annan aspekt som Thörn mer eller mindre ignorerar, nämligen frågan om våldsmonopolet. Om nationalstaten håller på att förlora sin ställning som historisk formation måste våldsmonopolet organiseras på nytt. Den frågan ställer inte Thörn. Konkret: beror USA:s makt idag på landets ekonomiska herravälde eller på dess förmåga till militärt våld?
Globalisering är, menar jag, egentligen bara ett uttryck för att kapitalismen nu har herraväldet över hela vår planet. Det är den kapitalistiska logiken som härskar över världen. Klasstillhörigheten är inte frågan om en "identitet" utan om vilken ställning man har i produktionen. Det klassmedvetande som behöver utvecklas världen över bör inte betona skillnaderna utan likheterna. Thörns idéer, som han hämtat hos Roland Robertson, om "identitetspolitik" och "universell partikularism" riskerar att splittra en nödvändig enighet. De senaste decennierna har präglats av att minoritetsfolkens (indianer, innuiter m.fl.) rättigheter allt mer hamnat i fokus. Invändningen man kan ha mot detta är att den ideologiska utgångspunkten är djupt tveksam. Det är inte som medborgare med rätt till ett drägligt liv som de får sina rättigheter, de får sina speciella rättigheter som medlemmar av en etnisk grupp. Detta är djupt problematiskt och sår ofta split. Enade vi stå och söndrade vi falla, brukar det heta. Arena-vänstern har inte begripit detta.
