Hur ser arbetarklassens verklighet ut i 2000-talets Sverige? Självklara rättigheter är inte alls självklara. Läs här!
I juni 2002 meddelade Skogaholms, dotterbolag till Cerealia, att produktionen på Stockholmsbagaren skulle flyttas till Eskilstuna och Örebro den 1 december 2003.
Ett halvår senare kom det fram att Skogaholms köpt Schulstadsbagerierna i Sverige, varav ett ligger i Hägersten i Stockholm. Vi på Bagarn krävde jobb i Hägersten eller avgångsvederlag. (Vi tycker att vi ska ha fallskärm fast vi inte är misskötsam överklass.) Ledningen vägrade. I mars delades uppsägningsbeskeden ut.
Sen erkände företaget att verksamheten verkligen ska flyttas till Hägersten. Tjänstemännen på Bagarn och i Hägersten erbjöds arbete i den sammanslagna organisationen med gemensam turordningslista. Men arbetarna fick inte ens återanställningsrätt.
Efter starka protester fick vi dock löfte om att erbjudas lediga platser i turordning i Hägersten. Då trodde vi på en hyfsad överenskommelse. En del av oss har också fått anställningen på Bagarn förlängd till 31 januari 2004 då det sista av verksamheten ska flyttas till Hägersten.
Men beskedet om antal jobb i Hägersten sköts upp gång på gång. Till sist visade det sig handla om endast elva fasta heltidsjobb. Till mig som fackklubbens ordförande lät ledningen framföra att om jag efter 26 år avstod från min plats på listan (nr 6), så kunde man tänka sig fler jobb till andra och "bättre förhandlingsläge". Det blev för oss en bekräftelse på att företagets agerande var riktat mot vår aktiva fackklubb.
Den 1 oktober bytte Schulstad namn till Cerealia Bakeries AB, och vi blev anställda i detta bolag i stället för Skogaholms AB.
Vi anser att vi i och med denna övergång bör vara återanställda med fasta jobb. Vi planerade därför att de som enligt uppsägningarna skulle bli arbetslösa den 1 december, skulle gå till jobbet som vanligt ändå. Detta väckte en del uppmärksamhet och protestbrev från arga konsumenter började droppa in till Cerealias ledning. Ledningen fick kalla fötter och i sista stund kom de på att det behövs fler arbetare, både på Bagarn och i Hägersten. Så ingen behövde stå och banka förgäves på porten till paradiset den 1 december. (Bagarn ligger händelsevis i kvarteret Paradiset på Kungsholmen.)
Hittills har alltså den sega kampen lönat sig! Men den är inte över. Alla de nytillkomna jobben är visstidsjobb. Den 1 februari kommer vi att stå i samma situation igen.
I Stockholm, liksom i stora delar av västvärlden, är arbetsgivarna på offensiven för att gå över till ett system med löst anställda som kan ställas på gatan vid behov och kallas in vid behov. Vi kämpar emot.
Frances Tuuloskorpi är bageriarbetare och ordförande i Livsklubben vid Skogaholms (http://surf.to/Livsklubben).
