Klyschor eller kunskaper Malena Rydberg
Föreningen för Iraksolidaritet Peter Myrdal
Träning för ockupanter Henrik Skrak
Instabilitetspakten Henrik Skrak
Protestera mot Natomötet! Daniel Cederqvist
Klyschor eller kunskaper
Nu ljuder ramaskrin över den nya lärarutbildningen i Sverige. Högskoleverket har levererat en svidande kritik mot samtliga 25 lärarutbildande anstalter runtom i landet. Det visar sig att de blivande lärarna, som lägger ner mindre än 30 timmar i veckan på sina studier, faktiskt ingenting kan. Är vi förvånade? När socialdemokraterna för några år sedan skissade på den nya lärarutbildningen var de flesta ämneslärare med någorlunda bibehållen yrkesstolthet (en krympande skara) ytterst skeptiska. Halva utbildningen skulle vara densamma vare sig studenten skulle bli förskollärare eller gymnasielärare. Ämneskunskaperna har fått stryka på foten och studenternas valfrihet gör t.ex att av 25 lärosäten är kurserna i läs- och skrivinlärning för lågstadielärare endast obligatoriska på nio. Folkpartiet har gått i spetsen för kritiken men vi bör inte glömma att det var de borgerliga partierna som krävde skattefinansierade friskolor vilka dränerar det kommunala skolväsendet på både pengar och elever.
Jag minns från 80-talet den gamle fackföreningsledaren, aktiv för kunskap i skolan, som med bitterhet i rösten framkastade att "när arbetarbarnen fick tillgång till gymnasiet, då tömdes det på innehåll." Är det så illa?
I svensk, framför allt socialdemokratisk, skolpolitik diskuterar man helst undervisningsmetoder. Innehållet i undervisningen har blivit sekundärt. Vackra klyschor som problembaserad inlärning, holistiskt perspektiv eller elevernas egen forskning har blivit till potemkinkulisser i en skola där kunskapsnivån sjunker. Den nya lärarkåren med osäkra ämneskunskaper ska lära sig att trolla pedagogiskt med knäna i en hårdnande skolverklighet.
Det blir inte roligt - varken för elever eller lärare. Ingen ljusnande framtid precis!
Malena Rydberg
Föreningen för Iraksolidaritet
I Stockholm har föreningen IrakSolidaritet bildats för att bedriva opinionsarbete mot USA:s ockupation av Irak. Föreningens paroller är:
USA ut ur Irak - villkorslöst och omedelbart!
Ett fritt och självständigt Irak!
Stöd motståndskampen!
Inget svenskt stöd till ockupationen!
Medlemskap är individuellt och kostar 100 kronor - konto: 450319-5937 IrakSolidaritet c/o Lindström. Föreningen kan kontaktas via sin hemsida www.iraksolidaritet.se .
Den 10 maj ordnar IrakSolidaritet ett möte om solidaritetsarbetet med Iraks folk. Författaren Erik Wijk och historikern Åsa Linderborg kommer att medverka. Plats: ABF, Fabiansalen. Tid: kl.18.
Peter Myrdal
Låt oss rösta
Kampanjen för en folkomröstning om EU-konstitutionen överlämnade den 22 mars 120 000 namn till demokratiministern Jens Orback. Regeringen och en överväldigande majoritet i riksdagen vill dock att ett snabbt riksdagsbeslut skall avgöra frågan i december. Samtidigt har LO sagt sig vara för konstitutionen. Men den senaste opinionsundersökning visar att bara 10 procent av svenska folket tycker att riksdagen ska avgöra frågan. 60 procent vill ha en folkomröstning.
Det övergripande skälet för folkomröstning och för ett nej till konstitutionen är att värna vårt nationella oberoende. Däremot är inte konstitutionen en konstitution annat än till namnet. Med detta "konstitutionslika fördrag", som det kallas, blir inte EU-staten verklighet. Två för en stat grundläggande karakteristiska saknas: våldsmonopol och beskattningsrätt. Men konstitutionen visar med tydlighet att Maastrichtfördragets mål om en "allt fastare sammanslutning" inte bara var tomma ord.
Att EU-rätt går före nationell rätt är visserligen inte en nyhet men i det nya fördraget blir det även formellt fördragsenligt. Dessutom ökar EU-domstolens makt.
En rad områden som folkhälsa, miljö, straffrätt och säkerhetspolitik blir föremål för delad kompetens. Dessutom gör den förändrade röstviktningen i ministerrådet att de stora länderna ökar sin makt på de små ländernas bekostnad.
Argumenten mot konstitutionen sammanfaller med argumenten mot Maastricht. Roten till det onda, själva medlemskapet, blir det mycket enklare att dra upp om vi framgångsrikt lyckas säga nej till konstitutionen. Vi måste alltså fortsätta resa kravet på folkomröstning.
Dock finns det en genväg. Röstar Frankrike nej den 29 maj är konstitutionen stendöd.
Men vänta nu lite.
Röstade inte Danmark nej till Maastricht 1992, och röstade inte Irland nej till Nice 2001? Och trots att de då hade veto blev det ju inga omförhandlingar.
Det är sant.
Men EU pissar gladeligen på sina egna lagar. Till syvende och sist är det bara storleken som räknas.
Henrik Skrak
Träning för ockupanter
Lars och Ole ska åka till Irak. Men först får de åka till Oksböl på danska västkusten. Där har vårt kära grannfolk byggt en irakisk låtsas-by befolkad av danska låtsas-irakier. Vad utmärker irakier? Jo, de har skägg och buskiga ögonbryn. Och handdukar virade om huvudena. De är dessutom otacksamma och allmänt störiga.
Snart får Lars och Ole träffa riktiga irakier. Det ska bli nyttigt, tycker de. Lars vill nämligen "få mera hår på bröstet" som han uttrycker det. Och Ole räknar med en nettoförtjänst på 120000 kronor.
Henrik Skrak
Instabilitetspakten
Vid EU:s toppmöte i Bryssel i slutet av mars blev euroländerna så illa tvungna att se sanningen i vitögat. Av de tolv länder som infört den nya valutan lever endast sju upp till det krav på budgetunderskott under 3 procent som den så kallade stabilitetspakten stadgar.
Om det ändå hade varit de små länderna som fuskat. Men både Tyskland och Frankrike bryter nu treprocentsvallen för tredje året i rad. Därför har man i stabilitetspakten nu infört en rad undantag. Om ett deltagande land kan peka på särskilt försvårande omständigheter så ska det slippa straff i form av sanktioner även om underskottet i statsfinanserna överstiger 3 procent. Sådana omständigheter kan vara satsningar på försvar, forskning, u-hjälp osv. Tyskland fick in en skrivning om "bidrag till Europas enande". Det betyder att Tyskland kan hänvisa till kostnaderna för den 14 år gamla tyska återföreningen.
Europeiska centralbanken (ECB) reagerade omedelbart på toppmötets förhandlingsresultat genom att avisera räntehöjningar för att sätta stopp för inflationen.
Vad var det ja-sidan här i landet hotade oss med för två år sedan inför folkomröstningen om EMU? Var det inte just räntehöjningar?
Henrik Skrak
Malm 1
I höstas såg det ett tag ut som om Arbetaren och dess skribenter skulle vara förmögna att ta ställning i Irakfrågan. Tyvärr var det bara som det såg ut. Andreas Malm har sedan han kom ut med sin i stora stycken utmärkta bok När kapitalet tar till vapen gått från klarhet till klarhet. Stödet från Malms & Co sida till irakiskt självbestämmande är långt ifrån oreserverat. De irakier som gör våldsamt motstånd mot ockupationsmakten måste samtidigt bevisa att de är politiskt korrekta enligt den måttstock som Malm & Co håller upp.
I artikeln "För en frihetlig antiimperialism" (Arbetaren 4 mars) går Malm till storms mot så kallade "wahhabiter". De är enligt Malm "sunnimuslimer av extremaste sort, vampyrer som ser blodspillan som den heligaste akten, kvinnohatare ludna av förmedeltida [sic!] rättsuppfattningar; reaktionärer bortom tiden". Se där, Malms huvudfiende (uppfunnen och överlämnad till Malm av de vulgäraste amerikanska krigspropagandisterna). Malm kommer inte ens i närheten av detta skrivsätt när han framställer de amerikanska ockupanterna, folkmördarna och torterarna. De är inte "ludna". De är inte "vampyrer". De är inte "reaktionärer bortom tiden". Sådana epitet är hos Malm reserverade för människor utanför den västerländska kulturkretsen.
Henrik Skrak
Malm 2
Andreas Malm citerar i Arbetaren den 4 mars den amerikanska ockupationsanhängaren Wadood Hamads tendentiösa dumheter om irakiskt 20-tal: "Ett civilt samhälle trädde fram: talrika professionella sammanslutningar, en livaktig press, politiska partier, konstnärsateljéer, författarförbund, fackföreningar och en omfattande, sofistikerad kafékultur."
Andreas Malm ger följande omdöme: "Han har rätt."
I vad har Wadood Hamad rätt? Möjligen i att det fanns ett ytterst tunt medelklasskikt i Bagdad och andra städer som så länge de inte motsatte sig brittisk överhöghet gärna fick leka "sofistikerad kafékultur".
Utifrån Hamads hyllning av denna påstådda irakiska guldålder drar Malm följande slutsats vad gäller antiimperialismens utformning här i landet: "I det läge som faktiskt råder på marken är ett ospecificerat stöd till det irakiska motståndet en politiskt ohållbar paroll."
Malm önskar alltså irakierna 20-talet åter. En period då den överväldigande delen av Iraks befolkning levde i största armod. Då bönderna trycktes ner i livegenskap. Då uppror efter uppror slogs ner av brittiska Royal Air Force. Då västerländska bolag lade under sig all irakisk olja. Då det så kallade mandatsystemet under Nationernas Förbunds överinseende uttryckligen stadgade att irakierna inte var mogna för självständighet.
Det är inte bara det att Malm skriver okunnigt. Det som är mest störande är att han låter påskina att han kan irakiskt 20-tal.
Henrik Skrak
Protestera mot Natomötet!
I slutet av maj kommer ett toppmöte i det som kallas för Partnerskap för Fred - NATO-länderna plus bihang som till exempel Sverige - att äga rum i Åre. Detta är ytterligare ett tecken på att svensk alliansfrihet och neutralitet är på väg att eroderas. Regeringen tycks vara inställd på att göra Sverige till en lydstat under en mordlysten imperialistregim. Dock, motstånd finns. I Östersund har nätverket för global fred och demokrati börjat att förbereda protestaktioner under toppmötet. Clarté talade med Kick Leijsne om vad som väntar i maj.
Vet man idag vilka utländska ministrar och statschefer som kommer att delta?
- Ministrar och representanter för alla länder som ingår i Partnerskap för fred, bland annat Condoleeza Rice och Jack Straw.
Vilka protestaktioner planeras? Finns det tankar på något slags motkonferens?
- Den 23-24 maj organiseras workshops i Östersund i Gamla Tingshuset och på Storsjöteatern (också i Östersund) hålls seminarier om Sveriges neutralitet och Nato. På kvällen den 23 demonstrerar vi på Stortorget i Östersund. Den 24 går bussar upp till Åre där vi ordnar ett protestmöte med tal och musik på kvällen. Dessutom kommer vi att försöka se till så att demonstranter står utmed vägen med facklor när konferensdeltagarna förs från Frösö flygplats till Åre.
Hur gör man om man vill ansluta sig till protesterna, men inte bor i närheten?
- De lokala nätverken mot krig och dylika organisationer kommer att ordna bussresor upp till Östersund/Åre. Man kan också anmäla sig hit till: ak_leijnsehotmail.com.
Kan säkerhetsåtgärderna under toppmötet äventyra demonstrationsfriheten?
- Länspolismästaren har sagt att demonstrationsfriheten inte kommer att inskränkas.
Daniel Cederqvist
Hets
Riksdagsman Ola Rask lyfte dubbla löner och snodde bostäder till familjen. Ohederligt, oförsvarligt och svinaktigt. SSU-distrikten lite varstans laborerade med tusentals skenmedlemmar. Ohederligt, oförsvarligt och svinaktigt.
Hur många direktörer har dubbla löner, arvoden eller bonusavtal? Hur många borgerliga ungdomsförbundsdistrikt har fifflat med medlemssiffrorna?
I 1900-talets Sverige fanns det i princip två vägar till verklig makt och välstånd. Den ena gick genom bankpalats och direktörsrum, den andra genom politik och ombudsmannakontor. Det var inte vattentäta skott mellan dem; Folksam är liksom både det ena och andra. Men det var ändå två ganska olika vägar. Den förra gav mer makt och pengar, den var slutnare och mer svårtillgänglig. Den senare hade en folkligare bas, och krävde därför kanske lite mer insyn och återhållsamhet. Annars var nog de som tog sig fram på endera vägen ungefär lika hederliga, arbetsamma och klyftiga.
Man kan inte trava på alldeles hur som helst på någon väg; det har Skandiadirektörerna erfarit. Men den stora förändringen de senaste tio åren är att den första vägens folk fått så mycket mer privilegier. Den andra vägen leder inte så långt i dag. De som går den första vägen drömmer om att slutgiltigt stänga den; då blir de ensamma om att vandra fram mot makten och härligheten. Ola Rask och SSU-distrikt blir i det läget utomordentliga stoppskyltar, liksom varje liten småfifflande ombudsman i arbetarrörelsen. Hets, grabbar! som de sa i fyrtiotalsfilmerna.
Olle Josephson
(r) goes queer
OK, OK, att KPML(r) bytte namn till KP (kommunistiska partiet) och att man till sist övergav tron på att de vilda strejkerna snart kommer leda till revolution här i landet. Men i proletären nr 13 går nu (r)-arna (förlåt KP-arna) ännu ett steg. Enligt Proletären kommer duon Eva Cyrén och Örjan Ahnoff att tilldelas Ingemar "Spingo" Nilssons kulturstipendium på Marx-Engelshuset i Göteborg den 30 april. Förutom åsikterna, att Åke Green (pingstpastorn som hetsade mot homosexuella) bör kastas i fängelse och att Wiehe/Afzelius av någon anledning inte är politiskt korrekta, anger duon "queerteoretikern" Tiina Rosenberg som sin viktigaste influens. Och detta är alltså någonting som (r)-arna (förlåt, men jag vänjer mig aldrig) nu ska hylla.
Vad kommer härnäst? Ett övergivande av "det linjära tänkandet" som ju tron på socialismen innebär? Ett avståndstagande från "det binära tänkandet" uttryckt i den föråldrade och framförallt uteslutande parollen "klass mot klass"? Allt till förmån för "ett mera bångstyrigt - queert, om man så vill - förhållningssätt" där "kvinnor, homosexuella, arbetare och invandrare" uppfattas som "seriella kollektiv"?
Henrik Skrak
