Det finns en järnhård ram för svenska mediers Irakrapportering. Följande artikel faller utanför ramen.
Det här är Lunchekot. Vi går direkt till situationen i ockuperade Irak.
Motståndsrörelsen har under förmiddagen och morgonen utfört över 40 attacker runt om i landet mot ockupanterna och deras quislingregering. Målen för motståndsattackerna var desamma som har varit fallet under den två år långa ockupationen. Det vill säga, också dagens attacker riktade sig till cirka 75 procent mot ockupationsstyrkorna och resten mot quislingregeringen, deras säkerhetsstyrkor och institutioner. Flera av ockupanternas över hundra militärbaser, ett tiotal vägspärrar och lika många militärkonvojer har attackerats med utplanterade bomber, bilbomber, granatattacker och lättare vapen. Vilket är de militära medel motståndsrörelsen har till sitt förfogande. Också idag utfördes flera riktade attacker mot representanter för quislingregeringen, tre tjänstemän och två politiker dödades.
En av morgonens attacker avvek från mönstret och var riktad mot ett civilt mål, en bomb sprängdes i en folkmassa utanför en moské i Bagdad och ett tjugotal människor dödades. En talesman för ockupanterna framträdde för några timmar sedan på den av Pentagon finansierade och kontrollerade så kallade irakiska statstelevisionen och påstod att den attacken utförts av Abu Musab al-Zarqawi och hävdade återigen att han är ledare för en motståndsgrupp. Inte heller denna gång framlade talesmannen några bevis som kan bekräfta påståendena om att al-Zarqawi tagit på sig attacken, är ansvarig för den, att han tillhör motståndsrörelsen i Irak, att han befinner sig i Irak eller att han ens existerar. Som vid tidigare tillfällen så utfärdade flera av motståndsgrupperna någon timme senare uttalanden som bestämt tog avstånd från denna attack och hävdade återigen att dessa terroristattacker utförs av dem som vill splittra motståndsrörelsen mot ockupationen och skapa inbördeskrig, och att ockupanterna och quislingregeringen ljuger och försöker svartmåla det irakiska folkets lagliga rätt att bekämpa ockupationen.
Samtidigt fortsätter USA att flygbomba olika städer. Under morgonen har flera 500- och 1000-kilos bomber, i kombination med massiv helikopterbeskjutning, förstört flera bostadskvarter i bland annat Samarra och Mosul. En talesman för USA:s militär påstod att inga civila irakier dödats eller skadats i flyganfallen, som han kallade för en terroristupprensningsaktion. Två med ockupanterna inbäddade journalister sa att de inte heller hade sett några civila offer. Detta motsägs dock både av tv-bilder tagna av oinbäddade journalister och intervjuer med överlevande i de bombade områdena och med läkare på flera sjukhus. Dessa olika källor hävdar samstämmigt att minst 150 civila har dödats, varav cirka 60 var barn, och att närmare 700 har skadats allvarligt. Bilder på många av offren tyder på att ockupanterna även i denna aktion har använt fosforbomber.
I ett tiotal städer fortsätter ockupanterna att kollektivt bestraffa befolkningen genom att hålla elektricitet och vatten avstängt. I Ramadi hotades befolkningen via flygblad och högtalarutrop med att de inte kommer att släppa på vattnet om inte motståndsmännen i staden levereras till ockupanterna. Ytterligare en krigsförbrytelse begicks under natten, när ett sjukhus i Tal Afar bombades. Uppgifter om dödade varierar från ett 50-tal till flera hundra.
Vi lämnar ockuperade Irak för den här sändningen och går vidare med andra nyheter."
Orsaken till att detta "nyhetsinslag" är helt omöjligt att tänka sig i Sveriges Radio, i någon av tv-kanalerna eller i artikelform i någon dagstidning, är inte informations- och/eller resursbrist hos redaktionerna. Den förklaringsmodellen kan inte heller svara på frågan varför de svenska mainstreammedierna inte ens tillhandahåller en neutral nyhetsrapportering om vad som händer i Irak, utan i stället hänger sig åt en pro-ockupationsrapportering som är till förväxling lik det som produceras i Pentagons och Vita Husets pr-avdelningar. Eller att det under de dryga två år som gått, inte har förekommit en enda pro-motståndsanalys i etern. Alla analyser är inte uttalat för ockupationen, men de är utan undantag uttalat mot motståndet mot ockupationen.
Förklaringen finns i den järnhårda ram som redaktionerna uppfört och som ingen må gå utanför. "Ockupationen måste lyckas." Frågan är om de svenska taltrattarna för Washington har förlorat sin tankeförmåga och själva tror på den klädedräkt ramen inlindats i, att USA:s mål är att sprida demokrati och frihet och att det är skälet för att spendera 5 miljarder dollar i månaden på att ockupera ett av de oljerikaste länderna i det geostrategiskt viktigaste området i världen, eller om de vet att demokratispridandet är lika lögnaktigt som svampmolnet som skulle täcka USA om Irak inte invaderades. Oavsett vilket, så leder det till att exempelvis bombningar av sjukhus inte rapporteras som de krigsförbrytelser de är, utan i stället okritiskt rättfärdigas med Pentagons påstående att de är propagandacentraler som måste stängas. Kommer svampmolnen över Mellanöstern i form av bombningar av kärnkraftverk i Iran eller användandet av "mini-kärnvapen" i Irak, att i svenska medier rättfärdigas med demokratispridande och terroristbekämpning?
