När det sjunde World Social Forum förläggs till Nairobi, Kenya, är förhoppningarna att samla de folkliga motkrafterna.
Men till skillnad mot Latinamerika finns inte en enda folkligt progressiv regim i Afrika, minst av allt i kompradorbourgeoisins Kenya. Det avspeglade sig i Nairobi:
Det muromgärdade jättelika Mois Stadium, dryga milen utanför centrum, bevakades av militär och polis. Storföretag uppbar monopol, liksom de femstjärniga cateringrestaurangerna. En normal veckolön för keynianer i inträde stängde effektivt ute den dryga hälft av Nairobis tre miljoner, som bor i slumområdena.
Inom denna ram samlades 60 000 delegater - de allra flesta från Afrika och övriga Syd - till 1 200 seminarier och konferenser i fyra dagar. De stora frågorna handlade om rätten till jord, skuldfrågan, privatiseringarna, kvinnors kamp, hiv-aids, orättfärdiga frihandelsavtal med EU (Economic Partnership Agreements, EPA), kampen mot krigen. Solidariteten med Irak och Somalia var djupt känd. Ändå var det palestiniernas sak som tycktes förkroppsliga alla gräsrötters egen kamp.
Två huvudlinjer utkristalliserar sig i den egentliga forumrörelsen. Dels den aktivistiska, som vill arbeta horisontellt i nätverk mellan rörelser utan hierarkier och fasta program. Främsta företrädare är de italienska "de autonoma", men också många aktiviströrelser från Sydafrika. Dels de som talar för "konvergens i kamp" och fördjupad debatt, att organisera den medvetenhet som föds i kampen för de näraliggande frågorna, från det lokala till det regionala, länka samman, väcka insikten om socialismens nödvändighet. Bamako-uppropet från ett polycentriskt WSF i Mali i januari 2006 med 2000 afrikanska delegater bakom, däribland Samir Amin, hör dit.
Resultaten av Nairobimötet? Det är förstås för tidigt att ha någon åsikt om. Men åter till Nairobis fattigaste:
Aktivister vid grindarna tvingade polisen öppna för dem som inte kunde betala, säkerhetsministern fick se sina restauranger "nationaliseras" och organisationskommittén fick stå till svars för sin misshushållning. Och i en av Nairobis centrala parker öppnade Peoples Parliament, en organisation med bas i slumdistrikten, ett alternativt, helt öppet forum, som samlade tusentals kenyaner till diskussion. Vad viktigare är - dessa kenyanska diskussioner har fortsatt sedan WSF stängt. Chama cha mwananchi (Poor peoples party) har registrerat sig inför decembervalet. Att 56 aktivister nyligen arresterades speglar regimens nervositet. Att skaffa sig prestige genom att husera World Social Forum i Nairobi kanske ändå inte var så lyckat för den.
Lotta Wiktorsson är aktiv i Palestinarörelsen och Clarté i Göteborg.
