Miljöfrågorna är inne. Plötsligt pratar alla om miljön. Tidigare fylldes hyllorna av självhjälpsböcker om att förbättra relationen till din partner. Nu ska du förbättra din relation till miljön. Vi ska byta till lågenergilampor, köpa miljöbil och handla kravmärkt. Det ska vara "hållbar konsumtion". Vi har konsumtionsforskare som vill inrätta ett statligt råd för att få konsumenterna att ändra sitt beteende.
Jonas Frycklund, ekonom från Svenskt näringsliv, kontrar med att konsumenterna redan styr eftersom de efterfrågar nyutvecklad teknik. Styrning och planering är därför bara till hinder för marknadsekonomins förträfflighet.
Vänstern talar om "rättvist miljöutrymme" och försiktighet i krav på ökad materiell standard. Konflikten ligger, enligt vänstern, i fördelningen av ett konsumtionsutrymme mellan fattig och rik, mellan kvinnor och män.
Självhjälpsböckerna sätter fingret på det jag menar är problemet med den svenska miljödebatten. Debatten handlar om relationen till naturen och inte relationer mellan människor. Naturen uppfattas som en resurs att förbruka och inte något som vi är en del av. Medan kapitalismen och könsmaktsordningen analyseras som en mellanmänsklig relation gör man frågan om miljön till något helt annat. Miljöfrågan framstår som en fråga om konsumtion istället för en fråga om produktion.
Problemet för vänstern blir om man kastar klasskampen överbord och slåss för att få en rättvis fördelning av varan natur. Det är som om vi skulle tro att världen slutar vara orättvis om bara arbetarnas löner utgjorde en större del av företagens vinster. Ytterligare problematiskt blir det när man ställer levnadsstandarden i konflikt med naturen. Konflikten handlar istället om hur naturen, liksom arbetet, under det kapitalistiska produktionssättet blir en vara.
Det är relationen mellan människor som avgör hur vi förhåller oss till miljön. Maktstrukturerna är avgörande även i miljöfrågan. Det är inte brist på miljömedvetande som är kärnan utan brist på makt över produktionen. Naturen är under kapitalismen en källa till vinst och vinstintresset är överordnat behoven. Att driva en miljökamp där man menar att berättigade krav på höjd levnadsstandard är problematiska utifrån miljöhänsyn är att frikoppla naturen och människan från varandra. Människans behov står inte i konflikt med naturen, däremot står vinstintresset i konflikt med behoven.
Missförstå mig inte. Jag vill inte kasta ut barnet med badvattnet. Jag tycker det är bra att miljöfrågorna är uppe på dagordningen. Det är bra att driva krav på minskade transporter, gratis kollektivtrafik och energiutveckling, men analysen och fokus måste lyftas över självhjälpsboksnivån.
