3/08 Klasstrider | Rapporter från golvet
Nu väntar hårda tider. Hur hårda beror på hur välorganiserade och insiktsfulla vi är i bostadsområden och på arbetsplatser och skolor.
I detta clarténummer beger vi oss därför ner till kajer och restaurangkök. De tre artiklar som följer är rapporter från en pågående kraftmätning mellan samhällets klasser. Vilka är förutsättningarna för att reorganisera kollektivet av arbetare?
En sak är säker: något annat sätt att verkligen reda ut krisen finns inte.
- Daniel Cederqvist
Den globala krisen är här. Depression hotar. Det handlar om en klassisk överproduktionskris. Vinsterna har skjutit i höjden, men inkomstutvecklingen för arbetarklass och vanligt folk har stagnerat, i nord och syd - hunger och socialt förfall tilltar medan bonusarna flödar. Det har blivit allt svårare att få produktiv avsättning för kapitalöverflödet. Pengarna sugs i stället in i spekulationsbubblor, som så småningom spricker och förvärrar krisen.
- Frances Tuuloskorpi
Jag brukar berätta om att mobilisera kollektivet på arbetsplatsen. Hur vi kan hålla ihop, ta oss förbättringar, vägra att bli hunsade, göra erfarenheter tillsammans och förhoppningsvis utveckla kollektivets styrka och möjligheter. Här tänkte jag i stället fördjupa mig i vad som händer om man inte mobiliserar kollektivet.
- Jenny Wrangborg
Vissa dagar på jobbet är tyngre än andra, som när man spenderat timmar på akuten efter att fått ånga från bageriugnen i ansiktet, eller de dagar då allt funkar skitbra ända tills chefen glider förbi och stjäl arbetsglädjen. Då tar tröttheten och ilskan över och man vill inte mer, vill inte se till att allt fungerar, vill inte baka några mer kanelbullar eller fixa de där 350 mingeltallrikarna. Men med tryggheten i en övertygelse om att det går att organisera allt på ett annat sätt, att ilskan och tröttheten kan göra nytta om man bara förstår hur man ska använda den, så orkar man gå till jobbet i morgon också, och baka de godaste kanelbullarna, någonsin.
- Erik Helgeson
Två fackföreningar, en fjärdedel timanställda och outbildad personal från bemanningsföretag. Så kan förutsättningarna se ut för facklig kamp. Så länge demokratiska beslut på medlemsmöten avgör finns ändå möjligheter till framgångar. Läs den lärorika berättelsen från de två senaste årens strider i Göteborgs Hamn! Den säger mycket om kampen på arbetsplatser i EU-Sverige.
- Lars Henriksson
I slutet av 90-talet snurrade den internationella kasinoekonomin som snabbast. "Washington consensus" härskade oemotsagd, EU byggdes enligt nyliberalt mönster och den självreglerande kapitalismen förklarades vara historiens slutprodukt.
- Michael Klare
Georgienkriget handlade inte om demokrati eller etniska minoriteter. Det gällde olja och naturgas. Putin visade sig som bättre geopolitisk schackspelare än Bush. Den brittiske statsvetaren Michael Klare analyserar krigets orsaker och följder.
- Benny Andersson
I Clarté 2/08 diskuterade Benny Andersson 1930-talets Sovjet - en ekonomisk succé med starkt politiskt förtryck. Hade framgången varit möjlig utan tvångskollektiviseringen i jordbruket och den repressiva statsapparaten? Ja, säger Andersson i sin nya artikel, som bygger på ekonomhistorikern Robert Allens forskning.
- Pierre Gilly
För tillfället innehas rollen som den nye Hitler av Irans president. Han har ju förklarat att judarna ska utplånas. Eller har han inte? Pierre Gilly granskar en mediemanipulation. Texten är ett utdrag ur hans nyutkomna bok Bombdiplomati. Konsten att skapa en fiende (Verbal förlag).
- Hans Isaksson
Fyrtio år efter 1968 är tema för åtskilliga av årets böcker. Till de mer uppmärksammade hör Håkan Arvidssons Vi som visste allt med många interiörer från sextiotalets Lundaclarté. Där möttes Hans Isaksson och Håkan Arvidsson en kort tid. Vad tycker Isaksson om Arvidsson fyrtio år efteråt?
- Florence och Sara Taheri
Strejker är inte effektivt inom den offentliga vården. Signaturen Florence har invändningar mot Sara Taheris värdering av sjuksköterskestrejken i Clarté. Det behövs listigare medel för att höja akademiskt utbildade kvinnors löneläge. Problemet är inte förbundsledningens svek utan bristen på lokalt fackligt fotarbete. Sara Taheris genmäle följer.
