Terror und Traum
Moskau 1937
Karl Schlögel
Karl Hanser Verlag 2008
Schlögels bok är ett slags montage i kronologisk ordning om de viktigaste händelserna 1937 i staden Moskva. Den är tyskt spränglärd. Den lägger fram intressanta delberättelser och antyder ibland intressanta och rimliga förklarande sammanhang mellan dessa. Till exempel att det politiska skeendet och då främst terrorn bara kan förstås mot bakgrund av de chockartat snabba, totala och kaotiska sociala förändringar som ägde rum. Och att förklarande ansatser som begränsar sig till formerna för statlig maktutövning (den s.k. totalitarismteorin), eller ytliga jämförelser mellan "stalinism" och nazism, därför är felaktiga. Urvalet av delberättelser verkar också syfta till att ge en överskådlig bild av händelserna, där den sociala omvälvningen bildar bakgrund till det politiska skeendet. Det betonas t.ex. att staten och beslutsfattarna inte alls styrde utvecklingen utan gång på gång fann sig vara i situationer där händelserna verkade hota att utvecklas bortom all kontroll. Det ledde i sin tur till stress, paranoia och tillgripande av extrema tvångsåtgärder. När det gäller befolkningens flertal, understryker boken det tillstånd av fullständig utmattning och psykisk "utbrändhet" som den sägs ha befunnit sig i. Schlögel sammanfattar så här:
"Förutan det fullständiga uttröttandet av befolkningen, som helt och hållet uttömt sina krafter i vardagens bekymmer, kan man inte förstå 30-talets herravälde. /./ Knapphet och nöd var väl så viktiga beståndsdelar i tiden som hat, avundsjuka och utmattning. // Inte bara individer, utan också samhällen kan bryta ihop. Utan detta sammanbrott för ett helt samhälle finns det inget år 1937."
Montageformen motiveras med postmodernistisk kunskapsteori: händelseförloppet är för komplext och sammansatt för att kunna fångas i vanliga teoretiska former. Svagheten blir att underliggande teoretiska premisser - t.ex. de som styr urvalet av de beskrivna händelserna - aldrig tydliggörs och diskuteras. Varför väljs dessa händelser, det året? Är några viktigare än andra? Hur ser i så fall de övergripande sammanhangen ut?
Recensent: Benny Andersson
När vinden vände
OLOF PALME 1969-85
Kjell Östberg
Leopard förlag. 2009
Andra delen i historieprofessorn Kjell Östbergs biografi över Olof Palme är kanske inte fullt lika spännande som den första. Statsministerns och oppositionsledarens sjutton år är av naturliga skäl mer kända och utforskade än den unge Palmes politiska och ideologiska utveckling. Men det är en mycket bra bok som ger en troligen bestående bild av Palmes insats.
Strängt taget driver Östberg två teser. Nummer ett: Olof Palme var en övertygad reformist. Kapitalism och marknadsekonomi var det överlägsna - men långtifrån felfria - ekonomiska systemet. Med politiska medel kunde det hållas inom begränsade ramar och skapa utrymme för långt driven jämlikhets- och välfärdspolitik. Sedan fick de politiska konjunkturerna avgöra om man kunde gå relativt tufft fram, som med tidiga löntagarfondsförslag, eller lämna kapitalet större svängrum, som på åttiotalet.
Tes nummer två: Olof Palme har knappt tillträtt som statsminister, i oktober 1969, förrän den svenska modellen faller samman; gruvarbetarstrejken i Kiruna bryter ut i december. Sedan följer oljekris och ekonomisk tillbakagång och politiska skandaler som IB-affären.
Med dessa utgångspunkter är tragedin given: Olof Palme står för en politik som blir omöjlig. Fram till 1976 går det ändå ganska bra. Det finns ännu pengar för genomgripande välfärdsreformer i en takt som aldrig förr. (Det är tänkvärt att denna reformoffensiv sammanfaller med den utomparlamentariska vänsterns storhetstid och stora nederlag för USA-imperialismen.) Men under den andra statsministerperioden, från 1982, tvingas en sliten Palme till strategiska reträtter, i krispaket på krispaket.
Det är en rimlig beskrivning. Olof Palme hade fel. När man läser Östbergs biografi, inställer sig ändå en stor saknad efter Palme. Vad saknar man? En fullblodspolitiker och intellektuell som med skärpa och skicklighet driver den reformistiska ideologin, som har tydliga idéer om hur samhället ska förändras.
Ack, Östros och Sahlin, tänk om ni någon gång kunde höja blicken över budgetposterna och tala om ett annat samhälle! Men ni kanske har tjuvläst Östbergs manus - tror ni inte heller på reformismen?
Recensent: Olle Josephson
Krisen
ORSAKER, VERKAN, ÅTGÄRDER
Paul Krugman
Leopard förlag. 2009
Kris, som bekant. Den världsordning som härskat sedan början av 1980-talet - och än mer efter Sovjets sammanbrott 1991 - har brutit samman. De nyliberala ekonomiska husgudarna faller lika raskt som fonderna och bankerna. Från Världsbanken över Anders Borg till den ringaste bland bloggare jagar man en ny politisk ekonomi.
I det läget var det nästan osannolikt framsynt av Riksbanken att utse Princetonekonomen Paul Krugman till 2008 års nobelpristagare i ekonomi. Krugman är i dag den kanske främste företrädaren för nykeynesianismen. Han är anhängare till marknadsekonomi, men vill ha ordentliga restriktioner på krediter och penningflöden, nationellt och internationellt. Han gillar i huvudsak frihandel men menar att åtskilliga gånger kan den göra mer skada än nytta.
I Krisens orsaker presentar han lättläst och pedagogiskt sina idéer. Det är en utmärkt grundkurs för den som söker keynesianska argument i dagens krisdebatt.
Recensent: Olle Josephson
En desertörs bekännelse
Joshua Key
Bonniers 2008
På kvällen den 20 mars 2003 talade George W. Bush i tv till USA-armén om det överfall på Irak, som då just hade inletts:
"Vi kommer till Irak med respekt för dess invånare, för dess stora civilisation och för de religioner de utövar. Vi har inga motiv i Irak utom det att avlägsna ett hot och återföra kontrollen av landet till dess eget folk [...] Det folk ni befriar kommer att bära vittnesmål om den amerikanska militärens hedervärda och hederliga anda [...] Jag vill att Amerika och hela världen skall veta att koalitionens styrkor kommer att göra alla ansträngningar för att skona oskyldig civilbefolkning"
Presidentorden var ljug från början till slut, vad gäller såväl presidentens och hans manskaps inställning som operationens syfte och metoder. Ytterst få utanför hans land trodde honom ens på förhand. De som på grund av ekonomiska eller politiska skäl låtsades tro och stödde överfallet är i dag "med facit i hand" också kritiska. Men de uppger nu politisk klokskap innebär att anpassa sig efter de "nya realiteter" som USA:s illdåd skapade.
Joshua Key är en ung amerikansk ung white trash-man från Oklahoma, som lockad av möjligheterna att äntligen få ett stadigt, betalt arbete och försörjning för sin växande familj tog värvning i armens ingenjörstrupper. De muntliga löften som värvaren gav att han skulle få stanna i landet och syssla med civilt arbete var inte mycket värda. Den 10 april 2003 inskeppades han i södra Irak under pågående invasionsstrider.
Under sju månader gjorde Key bevakningstjänst och deltog i USA-arméns rutinmässiga radier i bostadsområden, föregivet för att söka efter terrorister och vapen utan att någonsin finna någotdera. Han drog relativt snart slutsatsen att syftet huvudsakligen var att skrämma, förödmjuka och misshandla befolkningen, då och då för att få utlopp för truppens hämndbegär efter aktioner från motståndrörelsen. Först långt senare blev han medveten om att de otaliga irakier han omhändertog i stor utsträckning hamnade i Abu Ghraib-fängelset, varifrån många aldrig återkom. Att inför befälet åberopa Genvekonventionen ledde på sin höjd till repressalier mot den klagande.
Han lärde sig att förstå vad Rudyard Kipling menade i sin Mandalaydikt:
"För mig någonstans öster om Suez,/ där de bästa är de värsta/ där de tio budorden ej längre gäller..."
Det var från början USA-truppernas uppträdande i Irak, mer än något principiellt avståndstagande från det egna landets imperialistiska politik, som blev avgörande för Key. Han började inse att de människor han var sänd att trakassera och förfölja mera liknade folket i hans byhåla i Oklahoma än dem som sänt honom. På några månader gav det den patentpatriotiske och politiskt ganska ignorante oakien kraften, modet och desperationen att på sin första hempermission bli desertör.
I avvaktan på att myndigheterna i Kanada äntligen skall bevilja honom asyl har Key med hjälp av journalisten Lawrence Hill författat en ganska anspråkslös bok. Den är kanske rent litterärt inte något mästerverk, men gör möjligen just därför ett starkt intryck. Det gäller såväl vardagsbilderna från den vidriga ockupationen, men också om villkoren för den arbetarklass i USA, varifrån en stor del av ockupanternas fotfolk rekryteras.
Recensent: Hans Isaksson
Slottet i skogen
Norman Mailer
Översättning Leif Janzon
Natur och kultur 2008
Hösten 2007 dog Norman Mailer, 84 år gammal. The Castle in the Forest blev samma år hans trettionde och sista roman. Den handlar formellt om Adolf Hitlers barndom och släkthistoria.
Mailers subjektiva biografier vittnar om hans metod att krypa under skinnet på historiska gestalter, i synnerhet på dem han inte odelat sympatiserar med - och det är många. I sin Evangelium enligt Jeu skildrar han t.ex. titelpersonen såsom tillhörande den typ han ansett sig ha alla svårast för, dvs. "välartade judiska ynglingar från Brooklyn" - vilket han en gång själv var. Jesus inser plötsligt, vid 30 års ålder att han, snickaren, var avlad av Den Helige Ande och därmed en celebritet.
I Slottet i skogen är det den erotomane chefstulltjänstemannen Alois Hitler (född Schicklgruber) i Österrike, som står i centrum tillsammans med sin sista och tredje hustru Klara Plötzl, tillika hans brorsdotter, eller rentav hans dotter. Att Alois son, Adolf Hitler, skulle vara halvbror till sin mor och därför hade endast en testikel var en av de få historiska avvikelser som Mailer kostar på sig i sin "biografi". Detta avsteg skedde uppenbarligen för att vara den länk som förenar Hitlers privata genealogi med Nazityskland och med Fhrerns, åtminstone påstådda, blodskam med sin halvsysterdotter. Det är inte den enda avvikelse från realismen hos Mailer. Boken berättas sålunda av "Dieter" - en pseudonym till en av Djävulens (Maestro) betrodda hjälpredor, som senare skulle fungera i samma funktion hos SS-ledaren Himmler.
Incestmotivet dominerar stora delar av Mailers bok - böjelser för incest och onani förefaller vara en metafor för nationell hybris som sedermera projicerades på judendomen. Det har skrivits avhandlingar om det ovanligt vanliga incestmotivet i tysk höglitteratur redan långt innan vad som doldes i Josef Fritzls källare avslöjades: ofta hos Goethe, i Wagners Valkyrian, Ulrich och Agathe i Musils Mannen utan egenskaper m fl.
I Himmlers mytologiska utläggningar skulle Hitlers "verkliga" ursprung som resultatet av flera generationers inavel vara garanten för Ledarens tyska renhet - säger berättaren Dieter, som refererar detta icke helt glasklara resonemang.
Den som förväntar sig en rak skildring av Hitlers släkt och det tyska rike och habsburgska kejsardöme som frambragt dem, bör nog först söka sig till mera konventionella källor för att riktigt kunna uppskatta Mailers mustiga, roliga och hemska sista bok. Men för den skull bör man inte försumma den.
Recensent: Hans Isaksson
