En regnig junikväll tog jag en promenad runt gårdarna i mitt nya bostadsområde Sätra i södra Stockholm. Det tillhör den gemytligare delen av miljonprogrammet, byggt 1965. Eftersom jag äntligen ska bli med balkong går jag och drömmer om hur den ska utrustas och studerar nyfiket mina blivande grannars.
Av tio balkonger hade åtta paraboler och två svenska flaggor. Jag anade nåt slags demonstration ... Både och på samma ställe såg jag inte.
Här finns andra berättelser om tillståndet i riket än från den trappuppgång med nybildade bostadsrätter i innerstaden jag nu är på väg att lämna. Balkong är hett eftertraktat i stan. Kostar sexsiffriga belopp extra. Här var mans. Den är utposten mot världen, likaväl en navelsträng till hemlandet som ersättningen för sommarstugan. En plats som ibland vårdas så ömt att varje pelargonknopp förskonas från yttre makter. I fonden denna kör av kupade rundlar mot sydöst. Var och en har sin synvinkel på vad trygghet är.
Det ska inte bli flagga, inte parabol, men blommor som tål både regn och sol får det nog bli.
