How to Spend It heter Financial Times livsstilsbilaga. Ett reklamblad för de rikaste som skiljer sig från veckopacken från Lidl, Jysk och Elgiganten. Visst förenas alla dessa trycksaker i gränslös konsumism, men i How to Spend It härskar varufetischismen i sin mest renodlade form. Marx skriver i Kapitalets första del:
"Varan är ett mycket invecklat ting, fullt av metafysisk spetsfundighet och teologiska griller ()Däremot har varuformen och det värdeförhållande mellan arbetsprodukterna, vari den framträder, absolut ingenting att göra med deras fysiska natur och de därur härrörande materiella förhållandena. Det är endast ett bestämt samhälleligt förhållande mellan människorna själva, vilket här för dem antar fantasmaformenav ett förhållande mellan tingen."
Här berör Marx något varenda tonåring idag är fullständigt klar över: det är bara märket, det rätta intrycket, som räknas. Alla andra idéer om ett tings bruksvärde, nedlagt arbete och dylikt saknar intresse.
I How to Spend It kan vi studera fantasmaformer som söker sig till den yttersta gränsen för behovet att göra skillnad. Ett utvalt fåtal ska känna sig särskilt värdefullt. Det är systemets hjärtkugge. Utan glittret däruppe skulle inte resten låta sig bländas.
Självklart stoltserar medlemmar ur kriminella gäng med stark machokultur i norra Botkyrka med armbandsur och bilar som kunde ha plockats ur How to Spend It. De utgör den lika nödvändiga undre spegelvärlden. Det intrikata armbandsuret är symbolen par preference för manlig framgång inom det patriarkala kapitalistiska systemet. Med alla sina parametrar kan det mäta alla sorters storheter, ge exakta matematiska uppgifter för en man som kontrollerar tillvarons minsta vrårWhat are you made of? frågar vi fantasmen Tiger Woods som under åratal figurerat med ett sådant urverk.
Motsvarande signalvärde för kvinnor är juvelerna, ibland kombinerade med andra accessoirer som handväskfetischen.
Uttryck för kvinnlig framgång kan inte vara att mäta och kontrollera världen. I howtospendit-världen är hon ohjälpligt dekoration och manssmickrare. Inte ens kvinna, som regel är hon alltjämt en anorektisk hålögd tolvårskropp. Kanske för att hon därmed berövas all mogen medvetenhet. Hon är speglingen av mannen som har total kontroll. Tills han förlorar den.
