Det har nu gått trettio år sedan jag gjorde min första bild om Afghanistan.
Jag visste egentligen ingenting om det land som Sovjetunionen ockuperade och jag kan väl inte påstå att jag vet så väldigt mycket mer nu. Men jag visste att skälen som ockupanterna då anförde var retoriska lögner, ockupanterna sa sig komma på "begäran". Det afghanska folket skulle befrias från medeltida barbari och mörker. Det var "mullor", reaktionära kvinnoförtryckare - opiumodlare som utgjorde motståndets kärna, hette det.
Men det var ett kolonialkrig som vi skildrade i konsten 1980 och framåt. Om detta finns en väldigt bra artikel med många bilder i senaste numret av konsttidskriften Paletten (1-2010)
Med exakt samma retorik, med Brezjnevs argument har Sverige nu gått i krig. Liken de svenska soldaterna lämnar efter sig blir till "före detta analfabeter".
Den bild som jag gjorde 1980 som skildrade ett motsträvigt folk som inte vill bli upplysta på det sätt som erbjöds gäller tyvärr fortfarande.
Byn som brinner i bakgrunden har tyvärr varit samma motiv i mina bilder, igenkommande genom alla dessa år.
2007 målade jag tre tusch/akvarellmålningar i Kina.
"Afghanistan - tusendels sekund x 3"
Åren går, byarna bombas. Afghanistan gör motstånd.
