Meningen med prutthunden Hans Isaksson
Gå på krogen - rädda jobben! Hans Isaksson
Nu allt fetare Leif Stålhammer
Ship to Gaza seglar vidare Charlotte Wictorsson
Stina Oskarsson Leif Stålhammer
Meningen med prutthunden
Filmkomedin Ten med Dudley Moore hade inte gått till filmhistorien om det inte varit för en minnesvärd scen:
Moore besöker en urgammal lord och bjuds på te i salongen med mängder av chippendalemöbler, mjuka mattor och den grånade lorden själv. Teet serveras efter lång väntan av en oerhört uråldrig, fel och låghalt trotjänarinna, som med uppbjudande av sina synbarligen sista krafter hasar sig fram över golvet - och på väg ut mycket ljudligt släpper väder. Lordens jättestora Mastiffhund reser sig omedelbart och flyr ut med ett ynkligt ylande. "Ni förstår", förklarar lorden, "av hänsyn till vår kära Edith brukar vi numera prygla hunden var gång detta händer!"
Immanuel Wallerstein ger en liknande förklaring till Västmakternas och i synnerhet USA:s helomvändning för ett par veckor sedan. Först satte man sig emot en militär intervention mot sin de facto-allierade Libyen - och sedan, då Arabiska unionen gett klartecken och lovat medverka, drev man snabbt igenom resolution 1973 i säkerhetsrådet, som tolkades som klartecken för intervention.
Det var inte fråga om att USA måste övertyga Arabiska unionen, enkannerligen Saudiarabien, om interventionen. Tvärtom, enligt Wallerstein. Framför allt Saudiarabien krävde aktionen mot Gaddafis Libyen. Det handlar om "distraktion" Ã la Ten. Exemplen från Tunis, Kairo och Jemen hade injagat skräck i de härskande i Saudiarabien, Bahrein med flera. Att längre låta de relativt fredliga, folkliga revolutionerna ha sin gång gick inte. Att öppet intervenera mot upproret i Libyen var inte politiskt lämpligt - det skulle gjuta olja på elden. Att stöda den östbaserade borgerliga upprorsrörelsen som repet stöder den hängde var däremot möjligt. Gaddafis hårdföra ingripande mot revolten skapade ett lämpligt fall för så kallad humanitär insats för att "skydda" civilbefolkning.
Gaddafi blev den relativt trofasta hund som lämpligen hotades med stryk - vilket medgav imperialistisk kontroll över den revolt som man egentligen är ute för att stoppa.
Detta kan vara det hittills mest övertygande förklaringen till att USA och dess allierade bytte taktik och gav sig ut i ännu ett äventyrligt krig, vars slut sannolikt är långt borta och knappast låter sig förutses.
Hans Isaksson
Gå på krogen - rädda jobben!
En utredning som finansdepartementet låtit göra har enligt Rapport räknat på kostnaden för Alliansregimens förslag om halverad moms på krogen. Omräknat i helårsarbetskrafter innebär reformen en sysselsättningsökning med knappt 3 500 jobb bedömer utredningen. Den kostar statskassan 5,4 miljarder kronor första året och över fyra miljarder per år därefter.
Detta förutsätter dock att inga personer som har jobb i andra branscher ingår bland dem som nyanställs i restaurangbranschen. Om till exempel 20 procent av restaurangernas nyanställda kommer från en annan anställning i en annan bransch - vilket vore rätt realistiskt, eller i underkant  ökar sysselsättningen med knappt 3 000 helårsarbetskrafter. Miniräknaren ger vid handen att det kostar 1,8 miljoner kronor per nyanställning per år första året och därefter 1,33 miljoner för varje anställd. Är det verkligen det mest effektiva, angelägna och hälsosamma sättet att öka tillgången till arbete och att använda gemensamma tillgångar?
Säkert skulle varje kommunalt budgetansvarig eller anställd t ex inom vård, skola och omsorg kunna komma med bättre förslag för att sätta folk i arbete. Fast folket runt Stureplan kanske har andra prioriteringar?
Hans Isaksson
Nu allt fetare
President Obama, själv föredömligt slank, har nu beordrat alla matställen i USA att på matsedeln deklarera kaloriinnehållet i rätterna på menyn på det att den amerikanska underklassen måtte äta mindre.
Mig veterligen har Livsmedelsverkets i Sverige krav på utförlig innehållsdeklaration inte förhindrat oss fattiga svenskar att förtära ansenliga mängder av exempelvis Scans förföriska skärkötteriprodukter. Obama borde ha hört efter hos Livsmedelsverket innan han utfärdade detta dråpslag. Vore det inte för övrigt bättre att i enda huj höja lönerna och ge folk jobb? Fast han tänkte väl inte på det.
Leif Stålhammer
Armé med stat
För snart 250 år sedan sa Mirabeau om Preussen: "Preussen är inte längre en stat med en armé; det är en armé med en stat". Hur med dagens USA?
USA:s har över 700 militärbaser runt om i världen. 2005 tjänstgjorde 1,8 miljoner amerikaner i uniform med ytterligare 475 000 civilanställda samt drygt 200 000 lokalanställda. På senare år har fler och fler arbetsuppgifter lagts ut på privata företag, vilket gjort det svårare att kartlägga den militära verksamheten. Militärbaserna är av tre slag: större med permanenta slagstyrkor som är miniversioner av det amerikanska samhället; strategiska installationer som det talas ganska tyst om som serviceanläggningen Sembawang för hangarfartyg i Singapore och flygbasen Soto Cano i Honduras; mindre depåer med upplag av vapen och ammunition på strategiska ställen över hela världen.
President Eisenhower myntade termen "det militärindustriella komplexet" i sitt avskedstal. Försvars- och säkerhetsindustrin är den viktigaste industrisektorn i dag i USA. Den lever på statliga beställningar i en slags militär keynesianism. USA har ett galopperande budgetunderskott. Obama har stora bekymmer, men Pentagons makt består.
Natobombningarna av Serbien 1999, betecknade som skydd mot folkmord, ledde till uppförandet av en stor militärbas i Kosovo. Andra viktiga nya baser återfinns i Irak, först och främst Gröna zonen i Bagdad och den nya jätteambassaden på en yta större än Vatikanstaten. I Bagdadområdet finns ytterligare två stora anläggningar och ytterligare baser norr om Bagdad i Mosul och i söder i Basra.
Natobombandet 1999 ledde alltså till en ny amerikansk militärbas i Kosovo. Leder Natobombandet av Libyen (under FN-flagg) också till en ny amerikansk militärbas?
Malena Rydberg
Om elitklasser
Nu är det klart att Sverige ska få så kallade elitklasser från gymnasieskolan, ja till och med från högstadiet. Dessa elitklasser har som tanke att sålla fram de mest motiverade och kunniga eleverna för att spetsutbilda dem under gymnasiet och senare under universitetsstudier - de framtida ledarna, vetenskapsmännen och cheferna.
Tillgängliga studier visar att de som är självskrivna för att läsa i elitklasser också tillhör, är födda in i, elitklassen - eller överklassen om man vill vara konkret. Det finns sedan tidigare dokumentation om elitklassernas problem, framtagen under den nuvarande regeringen men vars resultat tydligen inte passar regeringens skolpolitik. En studie från IFAU, Institutet för arbetsmarknadspolitiska undersökningar, vid namn Nitlott i barndomen bekräftar att elevers studieprestationer till stor del beror på klassbakgrund, alltså akademisk tradition i hemmet och klasstillhörighet.
Bild: Robert Nyberg.
Visst förekommer det som numera kallas klassresor. Dessa klassresor är i praktiken en omskrivning för att av egen kraft ta sig fram i samhället. En folklig skolpolitik innebär dock att inte att några få hårt arbetande barn ska ges chansen att resa bort från arbetarklassen. Frågan bör hellre ställas: hur ska hela arbetarklassen ska få chansen att resa tillsammans, ta ledningen och makten? Kritiken mot elitklasserna består således av tre punkter: psykisk press på ungdomarna, tidig utsållning av predestinerade chefer, forskare och ledarämnen och att helt enkelt alla inte får vara med och fightas på samma villkor och med samma förutsättningar.
Jonas Lundgren
Ship to Gaza seglar vidare
Israel förbereder sig inför att Frihetsflottan åter skall segla mot Gazaremsan för att försöka bryta blockaden.
Den militära säkerhetstjänsten Aman har i efterförloppet till förra årets katastrofala överfall på passagerarfartyget Mavi Marmara inrättat en särskild avdelning för kartläggning och övervakning av israelkritiska utländska organisationer. Den stigande kritiken världen över mot Israels ockupationspolitik måste slås tillbaka. Aman hävdar att dessa organisationer vill "de-legitimera Israel och dess rätt att existera".
Den nyinrättade avdelningen arbetar i nära samarbete med premiärminister Netanyahus regeringskansli och där förs nu diskussioner om hur man skall ta sig an Gazaflottan.
I den diplomatiska kampanjen riktad till EU har vice utrikesminister Ayalon kallat till sig ambassadörerna för att få deras hjälp att stoppa vidare försök att undsätta Gaza. Och utrikesminister Lieberman har begärt av Sverige och andra västländer att publicera varningar till sina landsmän för att delta i seglatser mot Gaza.
Storbritannien och Irland har fallit till föga. Spanien och Sverige har hittills stått emot. Förbudet att segla från Cypern har president Christofias, på besök i Israel, bedyrat att det skall bestå.
Ship to Gaza förbereder samtidigt sitt deltagande i en kraftigt utökad flottilj: mer än 20 nationer med minst 15 fartyg, varav flera stora färjor med sammanlagt bortemot 1 000 passagerare.
Stora pengar har under året samlats in till båt och last. Passagerarna (eller deras vänner) får själva stå för resor och andra omkostnader.
Ändå står frivilliga i kö för att få följa med och visa sin solidaritet med det instängda folket i Gaza. De kommer att segla under öppen flagg, deras personliga bagage och all last liksom fartyget kommer att besiktigas och filmas av oberoende inspektörer och redovisas offentligt. Inte en rakhyvel eller nagelsax eller annat sådant dödligt vapen kommer att finnas ombord och passagerarna kommer att genomgå utvidgad icke-våldsträning.
Den tidigare hemsidan www.shiptogaza.se är nedstängd. Där kunde man också kan köpa cementsäckar och sjömil eller sätta in stödpengar på plusgiro 46359-6.
Charlotte Wictorsson
Stina Oskarsson
Något förvånande för utomstående och av allt att döma även för vissa inom Sveriges Radio, har Stina Oskarsson utsetts till chef för Radioteatern, Sveriges utan jämförelse största scen (flera hundratusen lyssnare varje vecka) och något av ett adelsmärke (förlåt uttrycket) för public service-radio. Hjalmar Gullberg var den första chefen. Stina Oskarsson betraktar radioteatern som ett alternativ till reklambudskapsbombning och snatter som dagligen tröttar ut oss. Hon talar till och med om behovet av tystnad. Det lovar gott... Den förre chefen Selimovic gick direkt till bombarpartiet Folkpartiet efter att ha försökt lägga ner så mycket som möjligt. Dock initierade han nattlig porradioteater, som har ökat lyssnandet med trehundra procent. Kanske fick man nog inom SR. Varför inte låta grabbarna i den nya privata babbelkanalen ta hand om porren?
Leif Stålhammer
Ett genombrott
En medelålders man i Strängnäs avled för en tid sedan. Eftersom han redan förut haft dålig hälsa hade han varit halvt sjukskriven, men halvt arbetssökande, då han enligt ny praxis bedömts som partiellt arbetsför.
Ett par dagar efter dödsfallet mottog änkan ett brev från Arbetsförmedlingen, där man visserligen riktigt konstaterar att maken var avliden och därför inte längre skulle få ens halvt understöd, och att han var helt avförd från AF. Men, man tillägger därpå, att mannen, om han åter ville anmäla sig som arbetssökande, personligen borde inställa sig hos AF.
De flesta skulle kanske, likt den efterlevande makan, anse denna skrivelse som produkten av ett hjärnsläpp hos en byråkrat eller hos en dator, eller, om så icke vore fallet, att detta skulle innebära att ställa alltför stora krav på en avliden. Den ansvarige på AF tycks ha gått på denna linje, och har personligen bett om ursäkt för malören.
Fast - är detta verkligen hela sanningen? Arbetslinjen har under senare år verkligen slagit igenom hos våra myndigheter. Den tycks också tillhöra de ting som regering och större delen av oppositionen i stort sett verkar eniga om. Att vara sjuk kvalificerar i och för sig inte för sjukpenning eller pension, så länge man har en restarbetsförmåga. Och sådan kan även den som ligger i respirator ha, om lämpligt arbete finns - vilket dock ej åligger Försäkringskassan att undersöka. Att vara över 65 skall snart inte heller berättiga någon till ålderspension.
Överfört till den privata försäkringsbranschen, vilket ännu inte skett, skulle det förhållande att en ångvält kört över en bil inte berättiga ägaren till försäkringspengar, så länge bilen kunde köras, åtminstone bogseras eller användas till hundkoja. Ty bilägaren måste i detta fall i positiv anda beakta vad hans fordon ännu kan användas till, inte vad det inte förmår.
Vi måste uppenbarligen nu förmås att inse att vi har fått så hög levnadsstandard att vi, om vi önskar bibehålla den, måste acceptera att få den sänkt.
Vederbörande AF-tjänstemän må förvisso ha visat sig övernitiska, eller för tidigt ute, i sin tillämpning av arbetslinjen, när de, eller deras dator, antyder att detta att avlida på sätt och vis kunde vara ett sätt att arbetsvägra - ungefär som någon sakkunnig på finansdepartementet för ett par decennier sedan ansåg deltidsarbete vara en form av skatteflykt. Men ingen kan förneka att även denna aktuella malör är präglad av tidsandan och i så måtto pekar framåt.
Och missgreppet har definitivt varit i säck innan det kom i Strängnäs-AF:s påse.
Hans Isaksson
Juholt
Är Håkan Juholt den svenska socialdemokratins Obama? Den gode retorikern som ger löften om radikala förändringar men väl vid makten låter det mesta gå enligt den gamla politiken.
Vi har väl inte svaret riktigt än. Men mycket litet pekar åt vänster av det Juholt sagt och gjort sedan väl den socialdemokratiska extrakongressen tagit slut.
Ändå är det lockande att betrakta valet av Juholt som åtminstone en temporär framgång. Det var möjligt att välja något annat än den storstadsorienterade Damberg-Östros-högern. Många distrikt och ombud har säkert röstat på Juholt i förhoppning om en mer vänsterinriktad politik - kanske får de nu lite mera mod. Vilka förhoppningar som sedan kommer att infrias återstår att se. Det är nog, som det mesta här i världen, en kampfråga.
Olle Josephson
Bandung
I Bandung på Java möttes 1955 23 asiatiska och 6 afrikanska stater. De enades om fem principer för samlevnad stater emellan. Har de fem principerna blivit obsoleta?
Låt oss friska upp minnet och se vilka de var: 1) respekt för varandras suveränitet och territoriella integritet, 2) nonaggression, 3) icke inblandning i varandras inre angelägenheter, 4) staters jämlikhet, 5) fredlig samexistens.
Därtill slog man fast ytterligare fyra punkter: Alla raser och nationer är jämlika. Rätt till individuellt och kollektivt självförsvar. Icke ingå i en försvarsallians med stormakterna. Respekt för FN:s principer och mänskliga rättigheter.
Resultatet av Bandung ledde bl.a. till De alliansfria staternas organisation i Belgrad 1961. Organisationen kom att spela en viktig roll under kalla kriget.
Nu är världsläget förändrat, och de tre huvudblocken är Kina , USA och EU. Afrika är redan och kommer att bli allt intressantare som exploateringsmål, med sina enorma rikedomar i råvaror och folk. Uppror sprider sig i Nordafrika och arabvärlden, Sudan m.fl. Olika krafter och intressen söker utnyttja de befogade folkliga men tämligen oorganiserade protesterna. Är det någon som tror att inte USA och EU är inblandade på ett helt annat sätt än vad de gör sken av? Även Kina har i sammanhanget sina "svin på skogen".
Kan någon ge ett enda exempel på att det en enda gång har blivit bättre för folket av stormaktsinblandning? Är erfarenheterna från Bandung något som har aktualitet för oss, är de överspelade? Vad är i så fall bättre?
Leif Stålhammer
