Det stormar kring ett antal mäktiga män och deras sexaffärer. IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn anklagas för våldtäkt av en hotellstäderska. Berlusconi har haft ihop det med en minderårig prostituerad, och kungen sägs gå på strippklubb. Medierna rasar och uttrycker sin förvåning över omoraliskt beteende.
Själv blir jag snarast förvånad över att någon kan bli förvånad. Fri tillgång på sex har väl alltid setts som en manlig rättighet inom dessa skikt? Att dela upp kvinnor i horor och madonnor är inte heller något nytt. Redan under antiken sågs det som självklart att rika och mäktiga män behöver ha tillgång till flera sorters kvinnor för att få sina behov tillfredställda. Så här uttrycker Demosthenes det på 300-talet f.Kr:
"Älskarinnor har vi för vårt nöjes skull, slavinnor för de dagliga bestyren, men hustrur har vi för att föda oss lagliga arvingar och föra troget befäl över våra hem."
Med kristendomen blev det monogama äktenskapet ideal. Prostitutionen fortsatte dock att blomstra, och kungligheter kunde hålla sig med officiellt erkända mätresser. Kvinnor hade fortfarande svårt att värna sin sexuella integritet. Våldtäkt (utanför hemmet) var visserligen straffbart, men få anmälde på grund av skamstämpel och hårda beviskrav.
En av dem som ändå vågade anmäla var Sofie Sager. Hon var en föräldralös ung kvinna som år 1848 begett sig till Stockholm i jakt på arbete. Där blev hon utsatt för ett brutalt våldtäktsförsök av sin hyresvärd. I stället för att knäckt bege sig hem till Jönköping igen, anmälde hon förövaren. Tack vare stöd från en läkare som dokumenterat hennes skador, vann hon i rätten och mannen dömdes till böter. Det var troligtvis första gången i svensk historia som en kvinna anmälde en man för våldtäktsförsök och vann målet. Historien om Sofie Sager är både tragisk och hoppingivande. Tragisk därför att hon förlöjligades i media och utmålades som sinnessjuk. Hoppingivande därför att hon stred för sin sak och vann målet, vilket banade väg för att även andra kvinnor skulle våga anmäla sexuella kränkningar.
163 år senare går en hotellstäderska i Sofie Sagers spår. Hon är en fattig ensamstående mamma med rötterna i Guinea. Den man hon anmäler tillhör samhällets absoluta toppskikt. Domen i målet har inte fallit än, men det är ändå intressant att notera hur medierna rapporterar. Den här gången är det ingen som utmålar städerskan som sinnesförvirrad. I stället sätts Strauss-Kahn och hans kvinnosyn under lupp.
På många plan går det trögt med jämställdhetsarbetet. Men något har ändå hänt. Det anses inte längre okej att mäktiga män definierar kvinnor som horor som det är fritt fram att utnyttja. De kan inte längre bara ta vad de vill ha och räkna med att komma undan med det.
