Den här gången gick vi för långt
Per Meurling - En Intellektuell Vildhjärna
Inifrån Makten, Myglet, Politiken
Den här gången gick vi för långt
INVASIONEN AV GAZA OCH DESS KONSEKVENSER
Norman Finkelstein
Celanders förlag 2011
NORMAN FINKELSTEIN, i Sverige mest känd för sin kritik av "Förintelseindustrin", är en amerikansk-judisk professor i statsvetenskap, som inte är rädd för att sticka ut hakan. Följaktligen hatas och svartmålas han av den sionistiska lobbyn i USA och annorstädes.
Nu har han gjort en synnerligen omfattande analys av invasionen av Gaza för tre år sedan - den sista tredjedelen av boken utgörs av notapparaten. Men han visar också hur denna "obegripligt" Â barbariska massaker bara är en logisk följd av den strategi som väglett de israeliska regeringarna och krigsmakten sedan decennier. Strategin består dels av att upprätthålla och förstärka Israels avskräckningsförmåga, dels av att skjuta varje allvarlig fredstrevare från palestinskt håll i sank. Och båda dessa strategier sätts i verket genom oprovocerade våldsamma överfall med sikte på att slå ut så mycket civil infrastruktur och så många civila människor som möjligt. Dessa krig och massakrer är mycket väl förberedda, långt i förväg och på alla nivåer. Man väntar bara på rätt tillfälle.
Tänk Libanonkriget 2006 och Libanonkriget 1982. Tänk också överfallet på fredsflottiljens Mavi Marmara 2010. Det gör Finkelstein med en överväldigande mängd citat och data och med en sarkastisk ironi i sin bevisföring, som tvingar läsaren att nästan sträckläsa en bok som verkligen inte är till för att sträckläsas. Finkelstein kan konsten att fånga sin läsare.
Men vad syftar dessa strategier till enligt Finkelstein - vill inte Israel ha fred? Han svarar nej. Den israeliska allmänheten vill till sin majoritet säkert ha fred, men den sionistiska statsledningen vill fortsatt ockupation och annektering och "fred" bara på bajonetten. Ett splittrat, underkuvat och rotlöst palestinskt folk, helst spritt för vindarna, ska vara vägen dit.
Boken kan också läsas som en förlängning av dokumentären Gazas tårar. Författaren ger en minst sagt skräckinjagande, nästan filmisk beskrivning av Gazamassakern, samtidigt som han avslöjar paradoxerna i den israeliska propagandan.
Finns det något hopp? Finkelstein sätter sitt till gräsrotsrörelser på ockuperat område och världen över. Han pekar på "frihetsflottiljens historiska framgång", som visade att "ett internationellt, icke-våldsinitiativ på gräsrotsnivå kunde tvinga världens mäktigaste makter". Därvidlag är han överens med svenska Ship to Gaza, som nästa gång seglar från Skandinavien längs alla EU:s hamnar på vägen mot det belägrade Gaza.
Recensent: Charlotte Wiktorsson
Terroristjaktens Svarta Bok
Gösta Hultén, Lena Sonne,
Thomas Olsson
Charta 2008/Saltstigen 2011
KRIGET MOT TERRORISMEN inleddes av George W Bush som en reaktion på terrorattacken mot Pentagon och tvillingtornen den 11 september 2001. Som ett resultat av kriget mot terrorismen tillkom terroristlistor som inskränkt vissa individers rörelsefrihet, illegitima utvisningar och kartläggningar av muslimer på grumliga grunder som den 2011 av somalier i Norrby i Borås. Detta har satt det svenska rättssamhället, som vi tidigare kände det, ur spel.
Händelserna i Norge har visat oss att det inte bara är religiös extremism som är hotet. Även den högerextrema rörelsen kring Conter Jihad och andra islamhatare är ett fundamentalt problem i dagens samhälle. Lena Sonne och Gösta Hultén har skrivit en bok som tar upp flera olika aspekter av terroristjakten. Boken är i sig en kartläggning av hur terroristjakten satt rättssamhället ur spel till förmån för rättslöshet för dem som bekänner sig till islam. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid advokaten Thomas Olssons avslutande kapitel.
Den röda tråden i Terroristjaktens svarta bok är att följa hur rättsliga regelverk utformats i akt och mening att se till att hitta de religiösa extremisterna, men till vilket pris? Det är den frågan som indirekt besvaras av Sonne och Hultén.
Recensent: Jonas Lundgren
Per Meurling - En Intellektuell Vildhjärna
Hans Lagerberg
Ordfront 2011
PER MEURLING (1906-1984) skrev några klassiska marxistiska texter på 1930-talet om kultursyn, humanism och historia - de återutgavs 1984 i den utomordentliga Fib-antologin Den goda tonens pingviner. Sedan skrev han mycket annat av hög klass (bland annat i denna tidskrift så sent som kring 1980), men det blev aldrig något riktigt helt. Han blev en intellektuell utan plattform och inflytande.
I sin mycket läsvärda biografi använder Lagerberg Meurling som exempel för att diskutera de intellektuellas roll. Meurling prövade olika positioner: partilojal SKP-skribent kring 1940, spion i sovjetisk tjänst mot krigsslutet, ensamvarg med pornografi som levebröd, så småningom en perifer förlagstjänst i den ännu starka socialdemokratiska apparaten.
Ingenstans fick han sina ord att riktigt göra verkan. I vad mån berodde det på tiden, det kalla krigets folkhem, eller på Meurling själv (han söp och var sällsynt opålitlig)? Lagerberg har naturligtvis inget entydigt svar, men exemplet är pedagogiskt. Man lär sig mycket om socialistisk idédebatt och om politik i Sverige i mitten av 1900-talet; man får åtskilligt att tänka på om intellektuellas roll.
Recensent: Olle Josephson
Inifrån Makten, Myglet, Politiken
Thomas Bodström
Piratförlaget 2011
IBLAND LYSSNAR JAG på böcker i stället för att läsa dem. Så var fallet med Bodströms. När jag lade in den i mobiltelefonen råkade jag döpa den till Infiltratören. Efter att ha läst boken kan jag nog snarast konstatera att den titeln var betydligt mer korrekt.
Det har blivit ett gäng ministerbiografier att tröska de senaste åren, Göran Perssons Min väg, mina val, Per Nuders Stolt men inte nöjd och några till. Vad som särskiljer Bodströms bok är den sällsynt dåliga självdistansen. Bodström verkar inte ha reflekterat över hur han konsekvent framställer sig själv som bäst; på politik, på att delegera, som advokat och som fotbollspelare. Visserligen har han säkerligen anledning till självgodhet med det intressanta och omväxlande liv han levt, men här kommer också fram märkliga förklaringar och slutsatser. Vad sägs exempelvis om analysen att det var principiellt rätt att avvisa de tre egyptierna?
Det blir ganska tröttsamt efter ett tag. Vad som dock gör Bodströms bok läsvärd är att den avslöjar just hur myglet går till, även om bilden härav naturligtvis också är subjektiv och nyckelmeningarna är "då förstod jag" och "jag insåg genast". Det är svårt att komma ifrån att de socialdemokratiska partiveteranerna har helt rätt i att det är problematiskt med politiska broilers. Uppenbart är att Bodström helt saknar erfarenhet av politiskt basarbete. Han gör exempelvis ett nummer av att han inte vill engagera sig politiskt i sin hemkommun.
Recensent: Jonas Lundgren
Grand final i skojarbranschen
Kerstin Ekman
Albert Bonniers förlag, 2011
DET ÄR KANSKE onödigt att på denna plats uppmärksamma Ekmans roman som fått all publicitet den behöver. Men har någon sagt hur lätt den låter sig läsas i ett klassperspektiv, som en allegori över den borgerliga kulturens hegemoni?
Boken handlar om Babba från arbetarklassen som skriver lysande romaner, och den borgerliga Lillemor som utåt uppträder som författaren och får pengarna och äran. Lillemor är bra på att redigera manus och kommatera, men hon har inget att säga. Babba kan bara göra sig hörd på Lillemors villkor. Hennes försök at etablera sig på egen hand - också i kärleks- och privatliv - kvävs av Lillemor. Makten omöjliggör folkets kultur. Det är en svart bok.
Recensent: Olle Josephson
