Se upp!

European Roundtable of Industrialists är de europeiska storföretagens främsta lobbygrupp. Krisen i EU vill Runda Bordet-direktörerna utnyttja till att ställa hela samhället i marknadens tjänst. Agendan stämmer bara alltför väl med vad regeringar och EU-kommissionen nyligen uttalat, skriver Corporate Europe Observatory, en fristående grupp som bevakar och kartlägger lobbyverksamhet i EU.

Föreställ er att hela EU:s miljölagstiftning skulle läggas ner i ett enda slag. Eller i praktiken ett totalt stopp på allt som skulle förbättra arbetsvillkor. Eller föreställ er att varje lag i en medlemsstat som kommissionen ansåg bryta mot EU:s regler om En Enda Marknad - t.ex. om genmanipulerat utsäde eller födoämnestillskott - kunde upphävas av kommissionen utan närmare debatt. Eller att, när helst någon, t.ex. i EU-parlamentet, skulle föreslå en ändring av EU:s lagstiftning så skulle detta förslag omedelbart granskas av folk som enbart bryr sig om affärsvärldens intressen. Sådana tankar framförs av lobbygrupper, t.ex. av European Roundtable of Industrialists (ERT), och de stämmer bra med det som regeringar och kommissionen överväger. Under åratal har storfinansen tryckt på för att EU ska få makt att påverka medlemsstaternas budget och arbetsrätt. Krisen för euron har gjort det möjligt att förverkliga drömmarna. Det förefaller som om finansgrupperna nu har lagt in en högre växel och på nytt går till attack.

ERT, som är storfinansens exklusiva lobbyorgan och som styrs av mer än hundra bolag, förbereder sig för aktion. I september 2011 mötte man Angela Merkel och i november uppsökte ERT:s ordförande, Leif Johansson från Ericsson, den danska statsministern Helle Thorning-Schmidt för att försäkra sig om att hon skulle ta fasta på de förslag som storfinansen skulle framföra under Danmarks ordförandeskap i ministerrådet.

Och ERT kommer nästan säkert att vid det här laget ha besökt det nya ordförandeskapet i EU:s ministerråd, Cyperns regering. ERT har stora planer och betraktar EU:s respons på eurokrisen som ett tillfälle att få dem genomförda.

ERT är inte någon vanlig lobbygrupp som sysslar med vilken gammal förordning som helst. Den lever upp när stora förändringar är på gång, när större förändringar öppnar dörren för omfattande reformer. Den aktuella eurokrisen är förvisso ett sådant fall. Och som alltid har ERT ambitioner. Man nöjer sig inte med mindre än att storfinansen ska dominera all betydande lagstiftning i framtiden.

ERT:s agenda är omfattande. I aktuella dokument tar man upp energi, IT-marknad, intellektuell egendomsrätt, skatter, standarder, arbetslagstiftning, utbildning, forskning och många andra frågor.

Många av dessa innehåller i regel förslag som ERT under åratal har upprepat - förslag som syftar till att säkra industribolagens specifika intressen. Men det har alltid varit typiskt för ERT att utveckla och kräva mer grundläggande reformer, när det var lämpligt att göra det.

Under eurokrisen har ERT redan sett hur reformer, som man under senaste decenniet har förespråkat, omedelbart har godkänts. När Lissabonstrategin år 2000 gjorde konkurrenskraft till EU:s överordnade mål spelade ERT stor roll i bakgrunden. Men snart därefter klagade gruppen över att genomförandet av den nya strategin hämmades av EU:s oförmåga att påverka medlemmarnas budgetar och arbetslagar. I och med eurokrisen har detta hinder tagits bort. Likt andra lobbyister från affärsvärlden har ERT varmt understött det nya system av "ekonomiskt styre" som införts i EU. Nu tycks det som om nästa steg i arbetet hos denna framstående klubb blir att försäkra sig om att "all politik i Europa skall syfta till att förbättra industrins konkurrenskraft" - som ett av dess slagord lyder.

 Det mest anmärkningsvärda förslaget gäller hela EU:s regelverk. Sedan mitten av år 2011 har ERT lobbat för att vinna stöd för en total översyn av EU:s lagstiftning.

Förslaget innehåller tre delar:

Om existerande lagar: "skymningstestet" som syftar till att identifiera de delar av lagstiftningen "som förhindrar tillväxt och som kan avskaffas utan att påverka grundläggande skydd".

Om den lagstiftning som håller på att genomföras: ett omedelbart "moratorium gällande alla affärsrelaterade regler, inklusive implementeringen av existerande regler på EU-nivå och nationell nivå, som saknar omedelbar positiv effekt på ekonomisk tillväxt".

Beträffande framtida lagstiftning: tillskapandet av en oberoende mekanism eller grupp (dvs. inga ämbetsmän utan sannolikt folk som står finansvärlden nära) "som ska garantera att alla affärsrelaterade förslag om politiken ska värderas utifrån deras förväntade effekter och, framför allt, utifrån deras omedelbara kostnader för affärsvärlden". För att försäkra sig om att denna granskning inte bara ska gälla förslagens första version vill ERT att granskningen ska fortsätta under hela processen och att förändringar också ska granskas.

Sådana prövningar har sedan ganska länge varit omtvistade, eftersom de helt klart varit grundläggande för vissa försök från bolagen att undvika eller påverka lagar och regler. Ett känt exempel är bruket hos British American Tobacco (BAT) av sådana konsekvensutredningar som ett nyckelredskap för att göra politiken mer förmånlig för tobaksindustrin. Med hjälp av European Policy Centre, en tankesmedja som finansierades av bolagen, har BAT lyckats genomdriva ändringar i Amsterdamfördraget (1997) som öppnade för regelbundna utvärderingar av lagstiftningens effekter för affärsvärlden. Detta ledde i sin till " Bättre regleringar"-agendan", som inrättades för att avlägsna eller minska regleringar. I en rapport om programmet skriver Smokefree Partnership (Rökfritt partnerskap): "Vid ett ytligt betraktande tycks det som om det, precis som inblandade bolag avsett, fungerar för att införa en politik i affärsvärldens intresse som sannolikt har större utsikter att lyckas än den som behövs för att skydda befolkning, hälsa eller miljö".  

Förslagen från ERT går vida längre än nuvarande konsekvensutredningar och Bättre Regleringar-agendan. Potentiellt kan de leda till att avlägsna en stor del av nuvarande regleringar av t.ex. arbetslagstiftning, standarder, t.ex. för matvaror, stadsplanering, konsumenters rättigheter, miljöskydd etc. Och de kan bestämma dagordningen i EU:s debatter i framtiden och därmed sätta affärsintressena i centrum för alla diskussioner.

Runda Bordets idéer får ett visst stöd från finansvärldens största lobbyorganisation i Bryssel, dvs. den europeiska arbetsgivarfederationen, Business Europe. I sitt recept för att "stärka euron" hävdar organisationen att "kommissionen måste på allvar gå in för att säkra att all lagstiftning först och främst ska underkastas omfattande konkurrenstest".

Men detta är inte det enda långtgående förslag som de båda för fram. ERT och Business Europe förespråkar att man hårdare genomdriver den inre marknadens regler rakt av. Man har upprepade gånger klagat på att lagstiftningen tycks ge medlemsstater ett visst spelrum för en flexibel tolkning.

Botemedlet är, enligt Business Europe, "att förbättra styrningen och starkare genomdriva Den inre marknadens regler", och man har uppmanat Rådet att ställa specifika förslag i detta syfte.  

Om dessa tankar bara hade omfattats av affärsvärlden skulle man inte ha behövt bry sig så mycket om dem. Men under de senaste månaderna tycks det som om införandet av nya vidsträckta nya befogenheter att applicera svångremmar och att uttunna sociala rättigheter genom regler om "ekonomisk styrning" har gjort kommissionen och vissa regeringar benägna att ge sig i kast med andra politiska frågor som tycks dem betydelsefulla för att möta krisen.

I november 2011 sjösatte kommissionen ett kontroversiellt förslag som, om det antas, kommer att undanta mindre och mellanstora företag från 21 delar av lagstiftningen, dvs. införa en "lättare regim". Det gäller regler om arbetarskydd, krav på anställdas inflytande, föräldraledighet, och energisparande. Och Kommissionen önskar också stärka efterlevnaden av Den inre marknadens regelverk.  

Dessa prioriteringar kommer också in i EU:s viktigaste deklarationer.

Detta framgår i det så kallade Compact for Growth och Jobs, som antogs vid toppmötet 28-29 juni i år. Pakten är mest känd för de 120 miljarder euro i investeringar den antas stimulera till - inte genom några friska pengar från regeringarna utan huvudsakligen genom att man döper om oanvända EU-fonder och genom det kreativa bruket av cirka tio miljarder euro extrakapital som tillhandahålls av Europeiska investeringsbanken.

 Men i själva verket sysslar dokumentet mest med nya försök att "reducera EU:s och medlemsnationernas totala börda av regleringar" och att "fördjupa den inre marknaden".

Förespråkare för dessa grundläggande reformer återfinns i europeiska regeringar, inklusive Storbritanniens regering och inte minst den italienske premiärministern Mario Monti. I oktober 2009, då Monti ännu arbetade för den amerikanska investeringsbanken lånades han av kommissionen för att göra en större rapport om Den inre marknadens utveckling. I rapporten från maj 2010 lade han fram ett banbrytande förslag för en ny metod att genomdriva Den inre marknaden: att ge kommissionen makt att intervenera och att avskaffa det normala bruket av domstolsförhandlingar.

Då han blev Italiens premiärminister återvände Monti till sina förslag. I februari 2012 sade han till Wall Street Journal: "Om vi ger kommissionen mera tänder för att avlägsna hindren för den inre marknadens funktion kommer vi till slut att skapa en storskalig spelplan, som affärsvärlden alltid hävdar är en nyckelfaktor för tillväxt." 

Följaktligen har Monti nu försäkrat ministerrådet att man kan genomföra en sådan grundläggande reform av styrningen av den inre marknaden bara genom ett enda politiskt ställningstagande från medlemsstaternas regeringar.

Till följd av eurokrisen har förändringar gjorts i medlemsstaters budgetar, socialpolitik och arbetslagstiftning som före krisen skulle ha varit omöjliga. Nu, efter två års omfattande reformer, ägnar kommissionen och ministerrådet alltmer uppmärksamhet åt affärsvärldens regleringar och åt den inre marknaden - områden, som en gång hade topprioritet men som sattes på sparlåga för ett tag.

I och med återkomsten för "Bättre regleringar" och den inre marknaden överst på dagordningen är faran stor för en djupt odemokratisk lagstiftning till förmån för Big Business. Idéerna hos affärsvärldens lobbygrupper är förvisso helt tydliga, och även deras vildaste drömmar tycks tas på allvar av kommissionen och ministerrådet. Om de skulle lyckas är det ett hårt slag mot demokratin och ett stort steg mot Bolagens Europa.