Inget fredspris till Manning Hans Isaksson
Profitera på sig själv Mikael Nyberg
Martin, Johan och andra Jonas Lundgren
Rättelse - Angående miljarder Sture Källberg
Inget fredspris till Manning
Vet ni möjligen vem Carl von Ossietzky var? Jo, en tysk journalist, författare och pacifist. Han dömdes 1931 till 18 månaders fängelse för "spioneri", dvs. för att i sin tidskrift ha slagit larm om att Tyskland i hemlighet, såväl för utlandet som för det egna folket, höll på att skaffa sig ett flygvapen i strid mot fredsavtalet efter första världskriget.
Carl von Ossietzky var helt unik i ett avseende: 1935 blev han, och förblir till dags dato, den ende oppositionelle medborgare i Västvärlden som av norska Nobelkommitten förlänats Nobels fredpris för att enligt stadgan "ha gjort mest eller bäst arbete för att främja broderskapet mellan nationer, för att avskaffa eller minska stående arméer och hållandet och främjandet av fredskongresser".
När nazisterna 1933 kommit till makten brändes von Ossietzkys böcker. Han sattes genast som landsförrädare i koncentrationsläger där han avled efter fem år av tbc och svagt hjärta. Han fick aldrig hämta sitt pris, och nazisterna förbjöd för säkerhets skull året därpå tyska medborgare att någonsin ta emot Nobels fredspris.
Nobelkommittén kommer nog inte i oträngt mål att tala om 1935 års pris. Bland annat eftersom von Ossietzkys fall erinrar alltför mycket om Bradley Mannings. Han är den unge "whistleblowern" som USA:s regering under ledning av 2009 års pristagare nu hållit fängslad under tortyrliknande förhållanden i två år utan rättegång.
Ledande amerikanska politiker kräver att han avrättas som landsförrädare. FN:s tortyrrapportör har flera gånger begärt att få träffa honom, men nekats. De hemliga dokument som Bradley Manning läckte till Wikileaks avslöjade krigsbrott och brott mot FN-stadgan i Irak och Afghanistan. Avslöjandena om USA:s samarbete med korrupta diktatorer gav fart åt demokratirörelser i länder som Tunisien och Egypten. Att avslöja krigsbrott - som filmen som visar flabbande amerikanska soldater i Irak från helikopter sköt journalister från Reuters -borde vara en plikt för alla. Att Manning, som i år nominerats till Fredspriset, inte fick det, var ingen högoddsare. Priset gick i stället till EU.
Utdelningen av fredspriset har på senare år av elaka bedömare visserligen kallats en återkommande norgehistoria. Man glömmer lätt att även sådana kan ha inneboende poäng och följa ett system.
Hans Isaksson
Litteraturpriset
Naturligtvis har Göteborgspostens kulturredaktör Gabriel Byström helt rätt när han nu vill ge hela Svenska Akademien Peter Englunds Pol Pot-pris. Att ge kinesen och medlemmen i kommunistpartiet Mo Yan Nobelpriset fullföljer en tradition av medlöperi och politisk aningslöshet hos Akademien, som tidigare skämt ut sig med pris till Neruda, Sjolochov, Saramago och Dario Fo. Att ens tänka tanken att politiska idioter som dessa skulle kunna ha konstnärliga kvaliteter värdiga ett Nobelpris, diskvalificerar tyvärr Akademien även retroaktivt. Dessutom sprider sig Akademiens gift som en cancer i hela kulturvärlden, där många i dag utsätter sig för musik av Sjostakovitj och tavlor av Picasso utan att ens skämmas.
Som initiativtagare och mecenat till Leninpriset skulle undertecknad härmed vilja göra bot och bättring och gärna bekosta en vacker upplaga i helfranska band av Jan Björklunds samlade tal i Almedalen (alternativt Peter Hjörnes stilsäkra söndagskrönikor), för att ge Peter Englund och hans hejdukar i den nu nedsolkade Akademien en chans att till nästa år bättra på sitt kulturella kapital.
Lasse Diding
Apoteken
Apotekskedjan Kronan planerar att lägga ner ett trettiotal av de filialer man 2009 köpte upp i glesbygden.
Av 946 statliga apotek valdes 466 för att säljas ut till större kedjor och ytterligare 150 stycken till att ingå i ett statligt ägt småföretagsbolag. Resten skulle fortsatt drivas av Apoteket AB. Detta, i kombination med att dagligvaruhandeln fick börja sälja receptfria mediciner, skulle innebära ett ordentligt prisras, menade direktören i Apoteket AB, Eva Fernvall, en gång ordförande för Vårdförbundet. Exempelvis skulle Alvedon, som 2009 kostade strax under två kronor per tablett, kanske komma att kosta några ören.
Fler apotek, billigare medicin och möjligheten att kunna köpa huvudvärkstabletter även på en söndag, lovade socialminister Göran Hägglund (KD).
Det är faktiskt numera lättare att vid akut behov köpa rynkkräm, sexleksaker och receptfri avmaskning till katten - så länge apoteket och livsmedelsbutiken finns kvar på orten.
I oktober 2011 fanns 317 fler apotek än före avregleringen - en ökning med 34 procent. Så långt hade Hägglund alldeles rätt. Av de 317 nyöppnade privatapoteken ligger dock 315 i storstäder och större tätorter, dvs där det redan fanns apotek. Och en ask Alvedon som 2009 kostade 30 kronor kostade 2011 38 kronor. Priserna på receptfria läkemedel har gått upp 11 procent sedan avregleringen. Receptläkemedlens priser är fortsatt reglerade, men det har varit problem med att få dem levererade inom 24 timmar.
Hägglund tecknar som väntat en ljus bild av näringens framtid i landsorten. Apoteket AB, Apoteksgruppen och Apotek Hjärtat har inga planer på att lägga ner sina verksamheter, påstår Hägglund att de påstår. Ingen filial har ju hittills lagts ner sedan privatiseringen, påpekar han vidare. Han "glömmer" därvid att de enligt ägardirektivet ju förbundit sig att hålla igång till mars 2013.
Hägglund antyder att Kronan med sitt "ansvarslösa utspel" om nedläggningar efter mars vill skrämma till sig mera bidrag. Ansvar mot vem? Om man privatiserar en verksamhet måste man inse att företagets "ansvar" inte längre i första hand gäller gentemot medborgarna, ministern eller samhället - det gäller gentemot kapitalägaren. En av huvudägarna till Kronan, KF, har de senaste decennierna sannerligen bevisat att de menar allvar då det gäller att lägga ner sin detaljhandel på landsbygden.
Man kommer "inte stillatigande att titta på" om någon försöker försämra apotekservicen på landsbygden, säger Hägglund, men aktar sig för att lova mera stödpengar. Han påpekar att "staten fortfarande är aktiv inom branschen via Apoteket AB". Men veterligen har hans regering inför privatiseringen förbundit sig att inte öppna nya apoteksenheter. Enligt Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket har de små apoteken på landsbygden problem med ekonomin, varför Hägglunds löfte, att alla ska ha tillgång till ett apotek, kommer att vara svårt att uppfylla.
Om du bor på landsbygden, håll dig för säkerhets skull frisk! Och annars också, ty kompetenta farmaceuter är efter privatiseringen en bristvara.
Hans Isaksson
Profitera på sig själv
Några företagsledare och diplomater larmar i Dagens Nyheter 10 oktober om att svenska ambassaden i Japan kan tvingas flytta från en högst representativ byggnad i centrala Tokyo. Orsaken sägs vara "en byråkratisk låsning".
Jag är inte närmare insatt i sakfrågan, men ordvalet är uppenbart missvisande. Problemet är inte byråkratisk prestige utan de marknadsmekanismer som de senaste decennierna - på många företagsledares tillskyndan - introducerats i den offentliga sektorn.
Staten och kommunerna har placerat sina fastigheter i fristående enheter med uppgift att ta marknadsmässigt betalt och leverera vinst. Följaktligen kräver staten genom Statens Fastighetsverk nu så mycket i hyra av sig själv, det vill säga Utrikesdepartementet, att ambassaden i Tokyo måste flytta.
Det är samma mekanism som gör att lokaler på sjukhuset kan stå tomma samtidigt som svårt sjuka människor tvingas ligga på britsar i korridorerna strax intill. Det kommunala fastighetsbolaget ska ha sitt! Ju mer uppblåst fastighetsmarknaden är, desto högre hyra kräver det offentliga av sig självt. Patienterna och personalen på vårdavdelningarna får betala priset.
Vad säger företagsledarna och diplomaterna om det?
Mikael Nyberg
Martin, Johan och andra
Man bör passa sig för att använda uttryck som att man "tackar gud", men när Johan Persson och Martin Schibbye kom hem från Etiopien var det lätt att snudda vid sådana tankar. Det finns fler än Johan och Martin, och den största förtjänsten med deras presskonferens vid hemkomsten var just att de framhöll detta.
Det är liksom nästan accepterat i borgarpressen att hurra över pressfrihet och journalistiskt arbete, även om det är riktat mot kompisarna i Lundin Oil och liknande. Medieklimatet just nu är uppenbarligen gynnsamt för verksamheter som International cities of refuge network (ICORN) eller för samvetsfångar. Ändå är det tyst om många fall. Man kan nämna den palestinske teatergrundaren och före detta ledaren för al-Aqsa-martyrens brigader, Zakaria Zubeidi, som satt i fängelse i över fyra månader utan rättegång; han släpptes mot borgen i början av oktober.
Ytterligare ett exempel är frilansjournalisten och pjäsförfattaren Anisur Rahman som nekats svenskt uppehållstillstånd. Han har tidigare studerat vid Journalisthögskolan, är från Bangladesh och har bloggat om den inhemska säkerhetsstyrkan Rapid Action Battalion och dess verksamhet. Därför kan han inte återvända till sitt hemland. Rahman lever nu som illegal flykting i Norge. För att illustrera Sveriges migrationspolitik skrev han pjäsen Vargen och Ministern i Radioteaterns serie Möjliga samtal. Pjäsen handlar om hur migrationsminister Billström möter en papperslös flykting som förvandlats till varg. Rahman menar att svensk djurskyddslagstiftning är mer human än migrationslagstiftningen.
Johan och Martin, Zakaria Zubeidi och Anisur Rahman är samtliga personer som på ett eller annat sätt straffats för sina försök att dokumentera och gestalta orättvisor eller missförhållanden runt om i världen.
Men i denna typ av fall, lite längre hemifrån och utan självklar "svenskvinkel" som för Johan och Martin, kniper svenska medier käft, unisont som musslor på havsbotten. Nog är det begripligt att den borgerliga mediehegemonin nästan tiger ihjäl Zakaria Zubeidi och Anisur Rahman. Det är fult att ljuga, farligt att tala sanning och bekvämt att hålla käften. Rädslan bygger helt uppenbart på den gamla sanning som av Poul Henningsen uttrycktes som att "sanningen är alltid revolutionär".
Jonas Lundgren
Fina Rut
Det hävdas ofta att rut- och rot-tjänsterna skulle ha eliminerat svartjobben, inte minst inom städbranschen. Det finns dock inga hårda belägg för det. Däremot visar en undersökning av Anna Gavanas vid Institutet för framtidsstudier och SCB:s siffror att endast 6 procent av rut-användarna gått över från svarta tjänster till vitt rut-arbete.
Antalet registrerade företag inom städbranschen har ökat från 5Â 000 år 2006 till nuvarande 13 500, varav hälften enmansföretag. Skattemyndigheten medger femtio procents avdrag för hushållsnära tjänster upp till 300-350 kronor i timmen. Men skillnaden kan bli stor mellan debiteringen och en lönekostnad som ibland stannar vid 40-50 kronor per timma, bland annat hos utländska företag som kringgår svenska kollektivavtal. Framför allt papperslösas nödläge utnyttjas genom att man underbetalar dem svart - även om transaktionen på pappret är "vit". Förtjänsten delas lika mellan företaget och den merendels högavlönade kunden - alltså just dessa kategorier som visar störst entusiasm för rut.
En expanderande marknad har dessutom öppnats då kommunernas hemtjänst minskar sina utgifter genom att höja avgifterna för hemhjälp. En timtaxa mellan 200-300 kronor är inte ovanlig för de första 4-5 timmarna i månaden. Rutavdraget gör det lättare för kommunen att försvara taxehöjningen. Många användare med mindre hjälpbehov än tio timmar i månaden kan vinna på att gå över till privat hemhjälp. Men rut är ett skatteavdrag, som kan utnyttjas fullt ut endast av den som har inkomster över 25 000 kronor i månaden.
Av den totala skattereduktionen för rut - i dag över en miljard - gick 64 procent till den fjärdedel av hushållen som hade högst inkomster. Sju procent gick till den fjärdedel som hade lägst inkomster. Rut och rot är och förblir näringsbidrag som presenteras som generella välfärdsreformer:
"Rot- och rut-avdragen är en formidabel borgerlig succé, helt i enlighet med den förespråkade 'arbetslinjen'. När ett politiskt förslag träffar rätt hos breda lager i befolkningen, då blir det populärt."
Så skrev Östgöta-Correspondenten (M) i sin ledare häromsistens. Det var inte första gången man från Allianshåll visar entusiasm för sina egna förslag. Att förslaget är borgerligt råder inget tvivel om, men vad gäller succén måste man nog vara mera precis om vilka som gynnas.
Hans Isaksson
Rättelse - Angående miljarder
Kan man påstå vad som helst i Clarté? I nummer 1/2012 skriver Charlotte Wiktorsson att "Tjugofemtusen (25 000) miljarder kronor stals helt sonika till statskassan" ur de svenska pensionsfonderna på 90-talet.
På pensionsmyndighetens hemsida står det att 269 miljarder betalades ut i pensioner 2011. Summan beräknas stiga till 332 miljarder 2015 beroende på att pensionerna kommer att stiga lite men framför allt på att antalet ålderspensionärer ökar. Vi var 1,8 miljoner 2009 och beräknas vara 2,1 miljoner 2015.
Med fjolårets utbetalning på 269 miljarder skulle 25 000 000 000 000 räcka i 93 år. Då skulle satirikern Birger Vikströms vision kunna förverkligas att man fick pension när man slutade skolan.
Sture KällbergSvar: Vi tackar för påpekandet. Rätt siffra är enligt Pensionsmyndigheten 258 miljarder.
Red.
Sture Källberg
