Inför Eurovisionschlagerfestivalen härförleden tv-intervjuades Ilmar Reepalu, Malmös avgående finanskommunalråd. Han njöt av arrangemanget, tippade vinnare och jämförde med förra gången Malmö anordnade tävlingen.
Det var 1992. Malmö var då en eländig, tråkig och ful plats. De arbetslösa uppgick till 20 procent, och staden hade ingen framtidstro. En industristad på dekis.
Sedan dess har en del hänt. Bron byggdes, en spårförbindelse under stan har kommit ("tunnelbana") och invånarantalet ökat med 80 000. Reepalu nämnde inte bostadsområdena han initierat och drivit - Bo-01/V, Hamnen med flera.
Här närmar vi oss kärnan. Det som i dag gläder Ilmar Reepalu och andra är inte bara att de arbetslösa vuxna är färre. Det är snarare att arbetarna helt och hållet lyser med sin frånvaro. Ty Malmös industriella förflutna fyller inte Reepalu och hans följe av moderna socialdemokrater med stolthet. I stället framhålls ständigt att Malmö är en (vad det nu betyder!) kunskapsstad. Och här kommer Reepalus insatser fram på ett delvis nytt sätt.
Bostadsområdena som sattes i verket var inte som 30-talets (och 40-och 50-talets) avsedda för vanligt folk och medelinkomsttagare. Ilmar Reepalu sade vid ett tillfälle att skulle man bygga för folk utan mycket pengar skulle det bli tråkiga hus, inte sådana som imponerar på folk utifrån. Inte för inte är Ilmar Reepalu från början arkitekt.
Den nya typ av socialdemokrater som Ilmar Reepalu representerar ser inte sig själva som komna ur arbetarklassen - vilket ju är korrekt, inget ovanligt och ingenting att skämmas för - men som några som skådat ljuset och är i besittning av upplysning och kunskaper för att leda och ställa till rätta bland dem som har det svårt, "svaga" grupper (som Mona brukade ömma för) eller bara i största allmänhet fattiga och "lågutbildade". Ilmar har ju många gånger berättat om det offer han frivilligt gjorde när han gick in i politiken och ner från arkitekters lönenivå (därvid tydligen missande den höga arbetslösheten under många år i yrkesgruppen) för att verka bland så kallade gräsrötter. Dock ska de därnere överlåta förtroendet och befogenheterna till dem som kan: experter, "högutbildade" samt it-miljonärer i Ilmars vänkrets.
Och hur gick det med Ilmars tips på segrare? Jodå, som före detta utövare av ett konstnärligt yrke visade han stor förtrogenhet med nöjeskulturens yttringar och förutsåg helt riktigt att Danmark skulle vinna. Kanske också med bitanken att de uppskattade intäkterna från årets arrangemang skall hålla i sig över nästa år med en ny tävling bara en bit bort.
