Ett litet skolexempel: I en nyutkommen doktorsavhandling undersöks gymnasier som erbjuder avsevärda delar av ämnesundervisningen på engelska. Redan tidigare forskning har visat att eleverna inte blir nämnvärt bättre på engelska och att deras utveckling mot ett mer avancerat svenskt fackspråk stannar upp.
Rektorer, lärare och elever intervjuas. Varför finns ändå dessa gymnasieklasser? Jo, säger de, det är ett elitprojekt. Så kallade studiemotiverade elever lockas till klasserna, och skolan får högre status och "internationell profil". Kommunledningar trycker på för att inrätta prestigeklasserna - företeelsen är inte reserverad till vinstdrivande friskolor.
Ingen vet hur många skolor och elever som deltar i den engelskspråkiga undervisningen i Sverige, eftersom någon officiell statistik inte existerar. (Kanske är det ungefär två procent av alla gymnasister.) Ingen diskuterar behovet av speciell pedagogik för flerspråkig undervisning, lärarna får ingen vidareutbildning, och över huvud taget saknas all styrning.
Att ambitiösa elever lär sig mycket mindre än de skulle göra med normal undervisning tycks inte bekymra någon. Huvudsaken är att man får inrätta "elitklasser" för att dra elever. Gymnasisterna blir dummare samtidigt som segregationen tilltar.
Birgit Ståhl-Nyberg: Klassfoto (1979).
Exemplet visar kanske inte de allvarligaste följderna av en havererad skolpolitik. Men det är lärorikt. Skolorna har tvingats följa en marknadslogik, oavsett om direkta vinstintressen är inblandade. Det fria skolvalet, skolpengen och friskolorna slår sönder alla försök till långsiktighet och likvärdig skola. De nationella och internationella prov som ska mäta kunskaperna förvandlas till marknadsindikatorer, underminerar möjligheterna till genomtänkt pedagogik och uppmuntrar till manipulation. (Det är mystiskt när till exempel Engelska skolan får goda poäng på nationella prov, har ännu högre betygsgenomsnitt men misslyckas i Pisa.)
Skolan är som bekant inte ensam. I intervjun med Göran Dahlgren i detta clarténummer talas om hur samma ideologiska och ekonomiska krafter hotar att driva sjukvården mot omfattande privatfinansiering. Tågtrafikens förfall är välkänt, bostadspolitiken har snart marknadifierats fullt ut. I internationell skala är förhandlingarna mellan EU och USA om TTIP-avtalet en kraftfull framstöt för att permanenta denna kapitalets klasspolitik. (Företag ska få rätt att stämma stater som nationaliserar eller inte tillämpar fri upphandling.)
Motståndet formeras framför allt i lokal kamp, mer än i valrörelser. Tågstrejken är ett exempel på hur fackliga kollektiv kan ta strid för anständiga anställningsvillkor. Slåss där du står!
PS. Den ovannämnda avhandlingen heter English-Medium Instruction in Sweden och har författats av BethAnne Yoxsimer Paulsrud
