Det planerade handelsavtalet mellan USA och EU riskerar att få konsekvenser för miljö- och konsumentskydd. I centrum för farhågorna står frågan om farliga kemikalier.
TTIP är inget vanligt frihandelsavtal. Eftersom tullarna mellan EU och USA redan i dag är väldigt låga, beräknas drygt 80 procent av avtalets ekonomiska effekter härröra från avskaffandet av så kallade icke-tariffära handelshinder. Dessa "handelshinder" består i regel av olika typer av standarder och regleringar som skiljer parterna åt. Ett välkänt exempel, som använts vidlyftigt av avtalets förespråkare, är att en personbil för att kunna säljas på motpartens marknad behöver krocktestas två gånger, en gång på vardera sidan Atlanten. TTIP handlar dock om så mycket mer än att förenkla handeln med bilar. Enligt EU-kommissionens egen studie skall så mycket som hälften av alla politiskt påverkbara icke-tariffära handelshinder tas bort inom ramen för ett djupt och ambitiöst TTIP. Flera andra studier som analyserat TTIP finner att så många icke-tariffära handelshinder svårligen kan tas bort utan att påverka "handelshinder" som fyller exempelvis en konsument- eller miljöskyddande funktion. Det är här frågan om kemikalier kommer in i bilden.
Just kemikalier är nämligen ett av de områden där vinsterna med TTIP beräknas bli störst. För USA:s del kan exporten av kemikalier till EU öka med så mycket som 61 procent, enligt siffror som industrin tagit fram i samarbete med bland annat Bertelsmann Foundation.
EU och USA har i dag helt olika system för att reglera kemikalier. EU:s system bygger på REACH-lagstiftningen och i grunden försiktighetsprincipen. Grovt förenklat kan man säga att det i den perfekta situationen är upp till producenten att kunna bevisa att en kemikalie är ofarlig innan den introduceras på marknaden. USA:s kemikaliereglering baserar sig i stor utsträckning på lagstiftning från år 1976 (TSCA) och bygger på ett nästan helt motsatt system. Det är upp till USA:s myndigheter att bevisa att en kemikalie är skadlig för att den ska kunna tas bort från marknaden. I EU har drygt 1 300 kemikalier och ytterligare nära 250 ingredienser förbjudits. USA har på federal nivå lyckats förbjuda 11 substanser.
Hur ska då EU och USA på ett effektivt sätt kunna undanröja handelshinder på det här området när systemen uppenbarligen är så olika? Ja, kemikalieindustrin har i alla fall flera förslag. Såväl den europeiska (CEFIC) som amerikanska (ACC) kemikalieindustrin har uppvaktat EU-kommissionen och skickat över förslag på hur man anser att TTIP:s text om kemikalier bör utformas. Kemikalieindustrins förslag skulle, enligt flera miljöorganisationer, kunna försvåra framtida lagstiftning som syftar till att skydda människor från skadliga kemikalier. Därför blev reaktionerna stora när läckta positionspapper från EU-kommissionen tydde på att kemikalieindustrin i stor utsträckning fått gehör för sina krav.
Miljöorganisationen Europeiska miljöbyrån (EEB) varnar exempelvis för hur det redan i dag finns stora oklarheter kring hur EU skall reglera hormonstörande ämnen, nanomaterial samt så kallade "cocktaileffekter", eftersom detta inte inkluderas effektivt i REACH. TTIP kan, i värsta fall, leda till att förmågan att reglera dessa ämnen och effekter ytterligare försvåras, bland annat via inrättandet av ett så kallat regulativt samarbetsråd där alla nya bestämmelser och lagar som kan påverka handel ska passera. Oron har lett till att drygt 110 miljö- och konsumentorganisationer på båda sidor av Atlanten krävt att kemikalier helt utesluts ur avtalet.
Regeringen har så här långt förhållit sig positiv till TTIP. Den regeringsförklaring som Stefan Löfven läste upp vid regeringstillträdet inkluderar dock en mening som lyder Sverige ska gå före med nationell lagstiftning mot farliga kemikalier".
Om miljörörelsens farhågor om kemikalier i avtalet besannas återstår det att se om regeringsförklaringens ambitioner kan förenas med TTIP-avtalet.
