Det är 90 år sedan det första numret av tidskriften Clarté kom ut i Sverige. Clarté hade fötts ur första världskriget. Den franske författaren och pacifisten Henri Barbusse lade grunden med sina antikrigsromaner Le Feu ("Elden") 1916 och Clarté 1918: vägen till fred måste gå genom samhällets socialistiska omdaning. Som internationell rörelse bestod Clarté bara till 1923; sedan levde namnet vidare hos olika nationella organisationer. Den svenska tidskriften Clarté kom med sitt första nummer 1924, på initiativ av Lundaclartéister.
Den första clartéredaktören var Arnold Ljungdal (1901-1968), filosof, lyriker och så småningom chef för Stockholms stadsbibliotek; han var också ordförande för Clarté 1944-47. Om han nämns i dag, är det kanske främst för sin utmärkta, tämligen hegelianska presentation av marxismen från 1947, Marxismens världsbild - läs den! (Senast vi skrev om honom i Clarté var i nummer 2000/3, då David Brolin diskuterade hans samhällskritik.)
Men han skrev alltså även lyrik på hög nivå. Formspråket är återhållet modernistiskt, det vill säga relativt djärvt för sin tid, motiven ofta upproriska. Man kan se linjer bakåt till stora folkliga diktare som åberopas i nedanstående dikt, som Whitman och Fröding, men också till Heine, liksom släktskap med samtida som Artur Lundkvist eller Brecht.
Dikten "Generation 1901" publicerades första gången i Clarté 1933/11-12. Då hade den titeln "Årgång 1901" och var några rader längre. Här återges den mer koncentrerade version som Ljungdal föredrog både i diktsamlingen I folkton 1934 och i samlingsvolymen Lyriskt bokslut 1945.
Dikten förtjänar att läsas i sin egen rätt. Men den passar också sällsynt väl att för att påminna om krigsutbrottet 1914 och Clartés första tidskriftsnummer 1924. I komprimerad form gestaltar den vad som gjorde rörelser som Clarté möjliga och nödvändiga: "Och vi visste var vi hörde hemma".
