Hörde på Morgonekot 26 mars att riskkapital från USA köper upp halva den svenska taxirörelsen. Efter elva år som taxiförare fick det mig att vilja ge en bild av hur denna företagspyramid är uppbyggd.
Längst ner är vi förare med ett avtal som ger 37 procent på inkört efter avdrag för momsen. Ingen fast del. En förare tjänar i genomsnitt cirka 90 kronor i timmen före skatt. Själv ligger jag nu under 90 kr, sedan mitt bolag förlorade alla skolkörningar och fasta turer i Stockholm stads senaste upphandling.
Vi förare är anställda av åkare som äger bilarna. Min nuvarande åkare har fyra taxibilar i trafik, en av dem kör han mest själv.
Jag körde nyligen en 90-årig dam, vars far varit droskägare under förra seklets första halva, från Tyresö kyrka till Östermalm. Hon hade mycket att berätta om gengasaggregat, hård kvalitetskontroll och hur svårt det var att få drosklicens. Men framför allt om hur ansedda dåtidens "taxichaufförer" var.
Dagens droskägare, åkarna, får oftast vända på varenda slant för att få det att gå ihop när löner, taxiutrustning och bilkostnader ska betalas. Det kan räcka med ett dumpat färdtjänstavtal eller en förlorad upphandling för att kalkylen ska spricka. Jag är själv inne på min tredje åkare. Mina första två gick i putten, trots att de var duktiga småföretagare.
Nästa steg i pyramiden är taxibolagen som har växel, marknadsavdelning, utbildning av förare, åkeri- och förarservice... De finansieras i huvudsak av avgifter från anslutna åkerier som får ta del av bolagets avtals- och växelkunder.
Det bolag som mina åkare har varit anslutna till, Taxi 020, var i början av min taxikarriär ägt av en åkeriförening där enbart anslutna åkare fick ha aktier. För sex, sju år sen fick de ett erbjudande som majoriteten "inte kunde tacka nej till" och sålde sina aktier till Fågelviksgruppen som sedan tidigare ägde bland annat Taxi Kurir.
Då har vi kommit till toppen av pyramiden: ägarna.
Fågelviksgruppen ska nu sälja taxiverksamheten till ett riskkapitalbolag i USA. Det finns tydligen pengar att göra i branschen ändå.
Själv håvade jag in 830 kr i lön och 38 kr i dricks efter 260 km (varav 143 betalda), 10 färdtjänstkunder, 2 skolbarn och en paketkörning. En ganska normal dag med en arbetstid på 9 timmar och 36 minuter. Då räknar jag inte in de sista 25 minuterna i kön hem från Blackeberg till parkeringen i Älta. -
