Under förra året var Sverige det land som tog emot flest flyktingar per invånare i hela Europa. Enligt en närapå samlad press och politikerkör från S till M, fick bördan välfärdssystemet att vackla.
Ett märkligt påstående, om man betänker att det handlar om drygt 16500 nytillkomna för varje miljon svenskar. Än märkligare blir det om man betraktar läget med keynesianska glasögon. Välbehövliga offentliga investeringar skulle skapa massor av arbeten och förvandla flyktingarna till ett välkommet tillskott på arbetsmarknaden. Statens skulder är unikt låga och det är gratis att låna. Att socialdemokraterna blundar för detta för att i stället stämma in i domedagskören, kan bara betyda en sak: Att man slängt den reformism som en gång gjorde partiet stort på sophögen och krympt synen på vad som är möjligt till ett tröstlöst traskande längs den enda vägen.
Bild: Robert Nyberg (ur boken Guldfeber, Karneval 2012).
Det är därför ledande socialdemokrater nu försöker slå i oss att det bara är genom att minimera invandringen som vi kan slå vakt om den svenska modellen med kollektivavtal och rimliga löner. I verkligheten är regeringens förslag för att minska invandringen ett hot mot den svenska modell man säger sig vilja försvara. Genom att försvåra möjligheterna till permanent uppehållstillstånd och återförening med familjen och göra dem beroende av eventuell etablering på arbetsmarknaden, lägger man invandrarna helt i händerna på arbetsköparna. Med undergrävda kollektivavtal och överexploatering som oundvikliga följder. Läget inom typiska invandrarbranscher som taxi och städning ger en föraning av vad vi kan vänta oss, fast i större skala och mer extrema former, om regeringens förslag blir verklighet. Dessutom kommer den illegala invandringen att öka och förvärra förhållandena genom att skapa ett underproletariat som helt saknar rättigheter. Nyligen demonstrerade ett stort antal chaufförer vid Taxi 020 och Taxi Kurir i Stockholm mot ett orimligt färdtjänstavtal och fiffiga upplägg som tvingar förarna att jobba tolv, tretton timmar om dagen sex dagar i veckan. Det är i sådana aktioner vi finner försvararna av den svenska modellen. Om regeringen verkligen vore intresserad av att bidra till det försvaret skulle man lägga förslag som underlättar en sådan kamp. Till exempel genom att införa krav på kollektivavtal och drägliga villkor för all offentlig upphandling.
Den svenska helomvändningen från en förhållandevis generös flyktingpolitik till en av Europas mest restriktiva motiverades med att den skulle tvinga andra europeiska länder att ta sin del av bördan. I verkligheten blev effekten den motsatta. Främlingsfientliga partier i hela Europa fick vatten på sin kvarn, med ökande opinionssiffror som följd. Om inte ens Sverige kan, så kan ingen.
